2017
17
Apr

AKTUELLT

ITFC SWEDENS PÅSKPANEL - SESSION 32 2016/17

Publicerad 15:04 av Nigge

Panelen är återuppstånden! Ingen påsk utan panel, även om den anländer sent. Vad kan vi hoppas på idag, vad har VVV Venlo med Ipswich att göra och hur ska vi fira den här fina supporterklubben nästa säsong egentligen?

Jo vi vet, det är faktiskt måndag idag

 

Bra långfredag ändå, vinst mot Burton och mer eller mindre säkrat kontrakt. Vad kan vi vänta oss/hoppas på i dagens tv-sända fight mot automatic promotion place Newcastle?

Dan: Jo, långfredagsmatchen gick väl som väntat, även om jag var lite rädd för att Burton skulle förstöra för oss. I dag kan vi nog vänta oss ett taggat Newcastle som vill göra allt för att ta ett steg närmare den där Premier League-platsen, vilket de troligen kommer att lyckas med. Vi är helt enkelt inte tillräckligt bra för att rubba dem. Men vi kan väl hoppas på att Murph får chansen att visa upp sig på PR.

Robin: Jag tror vi kommer att få se ett mer avslappnat Ipswich då Championshipstatusen är mer eller mindre säkrad nu mot ett väldigt motiverat men frustrerat Newcastle som börjar känna flåset från Huddersfield vid ytterligare poängtapp idag. Det kan bli en ganska öppen och fartfylld match dagen till ära (Sir Bobby Robson Day).

AC: Newcastle lär ju garanterat vilja kriga om "titeln", så länge det är matematiskt möjligt, så det lär bli åka av i eftermiddag. Jagande Huddersfield är så pass långt efter, förvisso med en match in hand, men direktplatsen är inte hotad. Vi får väl hoppas på en öppen och trevlig match, med ett offensivt välspelande Newcastle och ett krigande Ipswich. Chanser lär säkert dyka upp och förhoppningsvis är vi lite mer beslutsamma framför mål idag. Det känns som en match som passar Sears ganska så bra så han blir vår målskytt i denna, håll i er, 1-1 match.


VVV Venlo är tillbaka i holländska förstaligan!! Vad har det med Ipswich Town att göra? Jo, det ryktas om att tränare Maurice Steijn kan vara aktuell för en flytt till Suffolk. Vad tror du a) om sanningshalten i detta? b) om svaret på a) skulle visa sig vara 100%, om Maurice som manager i Ipswich Town?

AC: Det har till och med gått så långt att jag har börjat följa John van Zweden i sociala medier. Vad är det för en gök tänker ni då - han är väl insyltad i Swansea (och ADO den Haag)? Sant. Förutom ett fantastiskt namn, med förvisso tveksamt förflutet, propagerar han för att sin vän Maurice Stejin är mannen att föra tillbaka vår klubb till finrummet och hans ITFC-inkluderande tweets är ganska underhållande att följa då de eldar på ryktet. Maurice Steijn då? Kopplingen till sin mycket förmögne vän van Zweden går tillbaka till Haag och ADO den Haag-tiden. Han har nu coachat VVV i två säsonger och alltså lyckats med att ta upp klubben i Eredivisie. Precis som Mick har han ett år kvar på sitt kontrakt och måste alltså lösas från detta. Risken är även stor att där är andra intressenter. Steijns filosofi, liksom förvisso samtliga holländska lag, handlar om offensiv fotboll. Hittills i år har VVV gjort 72 mål på 34 matcher och året innan 85(!) på 36 matcher. Vi ska inte lura oss att tro att holländska andradivisionen liknar vår egen, men visst vattnas det lite i munnen. Den holländska kopplingen är ju inte direkt av ondo heller.

Ingen rök utan eld och personligen tycker jag Steijn i Ipswich låter rätt spännande. Han har väl egentligen allt som en stor del av fanskaran gapar efter i form av ålder, spelfilosofi etc. Jag är dock inte så säker att Mick gör sin sista match hos oss den sjunde maj på City Ground i Nottingham...

Dan: Ger inte mycket för sanningshalten i olika rykten vid den här tiden - de kommer att komma och gå. Men klart är att Mick måste gå, för han har inget kvar att ge. Och en up-and-coming typ som denne Maurice Steijn skulle väl passa ganska bra. Många har ju pratat om att om Evans fortsätter snåla med pengarna, så krävs det en managertyp som är van vid att använda små medel och förädla ungdomar och hitta fynd i lägre divisioner. Så han, eller nån annan yngre förmåga från League 1 eller 2, skulle nog passa ganska bra - om de har lite fräscha idéer och en lite modernare syn på fotboll.

Robin: Spontant låter det spännande med en holländsk tränare med tanke på våra anor (Thijssen, Mühren, Reuser m.fl.) och att den holländska filosofin är offensiven främst. Kan vara kul som omväxling till tjongandet och stångandet... Han är relativt ung, 43 år, och känns "roligare" än de som brukar snurra runt i Championship. Ingen rök utan eld brukar man säga men sanningshalten känns ungefär som 1,8 %. Min feeling är att McCarthy är kvar när nästa säsong startar och detta är nog snarare en del av den vanliga ryktesfloran när någon tränare anses hänga löst. Men om ryktet trots allt skulle visa sig stämma så är jag positivt inställd till Steijn även om jag ska erkänna att jag ännu vet ganska lite om honom.

 

Nästa år firar ITFC Sweden 10 år som officiell supporterklubb och det finns lösa planer på överjävligt roliga aktiviteter både på hemmaplan och för medlemsresan. Har du någon idé som du tycker vi ska förverkliga?

Robin: Vi har tidigare pratat löst om att bjuda över en Ipswichlegend till våra breddgrader vilket fortfarande vore en höjdare om det gick att förverkliga. Tänk er John Wark med oss på en jubileumsträff. I samband med medlemsresan vore det kul om någon från klubben ville komma och uppmärksamma föreningens "jubileum" i någon form av aktivitet. En annan rolig sak vore att sätta ihop en jubileumsbok från de första 10 åren med bilder och reseberättelser från medlemsresor, årsmöten och tv-träffar. Eventuellt också medlemmarnas egna bilder och berättelser om utrymme finns.

AC: Oj vad svårt. Kan det bli bättre?? Här får jag nog tänka lite...

Dan: Inte speciellt många idéer så här på annandag påsks morgon, men det kanske vore ett bra tillfälle att bjuda in nån gammal spelare till Sverige, så som det länge har pratats om. Och kanske försöka späcka medlemsresan med några av tidigare års höjdpunkter i repris - som en derbyvinst på hemmaplan, i solsken. Och gärna bra spel och stora vinster i matcherna - det vore det absolut bästa om nån kunde fixa.

 

2017
15
Apr

AKTUELLT

RESEBERÄTTELSE ITFC SWEDENS MEDLEMSRESA 2017 - DEL 3

Publicerad 14:47 av Nigge

Det blev ett litet tidsglapp mellan del 2 och del 3, främst beroende på sjuklig författare. Här kommer hur som helst de avslutande dagarna på medlemsresan ur mitt perspektiv. Håll tillgodo och Glad Påsk!

Bra att veta när man åker tåg i UK

Han var trevlig, säger de. Väldigt trevlig till och med. Det var väl själva fan att man premierar att ta höger i receptionen och åka hiss istället för att vika vänster och få sig en pratstund med den danske vänsterbacken. Han trivs tydligen ypperligt med att spela i Ipswich Town, har tips på en taxi driver som tar en Stansted tur och retur för en modest summa pund samt kan intyga att alla spelare står bakom Big Mick hela vägen. Kul för dem som fick sig en pratstund, särskilt för Hasse och Kevin. Far och son är själaglada (särskilt Kevin som ler sig igenom hela frukosten och inte helt osannolikt fortfarande ler) för pratstund och fotosession med Knudsen. Härligt att se glädjen. Som tur är har vi ju träffat på en och annan spelare under åren och resorna, så det är inte svårt att relatera precis. Vi vinkar adjö till de som lämnar Ipswich med 9.43 och 10.43-tågen plus övriga som tar buss och taxi medan en del återses på tisdag för matchen mot Wigan. Själva tar vi god tid på oss vid frukost då våra biljetter gäller för tåget 11.43 mot huvudstaden, givetvis med en del av sträckan bussledes. Det är ju söndag, den stora construction work-dagen på järnvägen.

 Vi har London på schemat i två dygn och sämre kan man ju ha det. En lastminute.com-bokning av hotellet har gett för handen att vi bor på ett av hotellen i direkt anslutning till Stamford Bridge. Så olämpligt, tänker kanske vän av Ipswichordning. Äsch, säger vi. Bra läge för diverse planerade utflykter, därav hotellsökningen i området runt Chelsea/Knightsbridge/Kensington. Tanken är att vistelsen i London blir fri från fotbollsmatcher och mer inriktad på att softa på puben, kolla nåt schysst museum, en biofilm och allt vad som nu kan tänkas i den riktningen. Som bekant går det dock inte alltid som tänkt sig. Söndagen går dock enligt plan och till och med resan med buss från Witham till Newbury Park för vidare färd till Liverpool Street är angenäm. Visst, nästan dubbelt så lång restid mot den vanliga dryga timmen på tåget, men har man ingen brådska så funkar det alldeles utmärkt att köra en tåg/buss/t-bana-sträckning. Framme på slutdestinationen har vi stämt träff med Dave (även vida känd som King Dave) och Linda under tavlan med avgångstiderna. De må vara 20+ år äldre än oss själva men de ser banne mig lika pigga ut som någonsin. Har man någon gång gått på puben i Daves sällskap vet man att ingen slår honom på fingrarna när det gäller att plocka fram en pub med den bästa alen. Hans mångåriga medlemskap i CAMRA är inte bara for show, han har järnkoll på vettiga etablissemang och kvalitén på deras utbud. I tillägg till detta har han på något märkligt sätt inpräntat vilka tidigare ställen han tagit med en till och skjuter in att ”Hit har jag inte tagit med er tidigare” alternativt ”Här var ni ju med före matchen mot Watford, kan det ha varit 04?”. Ja, det kan det ha varit. Karln är ett unikum.

Idag hamnar vi på Williams Ale & Cider House på Artillery Lane, en liten sidogata ett stenkast eller två från stationspuben Hamilton Hall. Vad vi inte uppmärksammat är att idag är dagen för den årliga roddtävlingen mellan Oxford och Cambridge, men inne i Williams ale- och ciderhus har man inga skärmar för varken rodd eller fotboll. Vi får nästan hela stället för oss själva, det är bara några få till där inne. Utmärkt. Lunch, catching up, ett par ale. Deras Tony trivs fortfarande i Stockholm och bor kvar där, våra barn frodas och mår fint, Linda rycker in som tentavakt när den tiden på året kommer och Dave sysselsätter sig några timmar i veckan med sina trafikundersökningar. Vad gör det att man senast sågs för ett år sen, det känns ju som igår.

Till och med sämre utsikt än Wark brukar ha!

Söndagen fortsätter i avslappnad stil med room service och förundran över att varje gång man tittar ut genom hotellfönstret så får man stå ut med att se Diego Costas nuna. Uppoffringar man får stå ut med, rummet i övrigt är ändå helt ok.

Måndagen är tänkt att ägnas åt tidigare nämnda strosande, museumbesök, ett biobesök och någon trevlig restaurang, men som också nämnts tidigare så blir det inte alltid som tänkt sig. Efter frukost på Pret a Manger och en sväng på Sainsburys vid Fulham Broadway-stationen känner sig Fru Nygårds en smula unwell och jag får sköta strosandet på egen hand. Innan jag lämnar hotellet kollar jag en back up till kvällen om så skulle behövas. Non league-magasinet jag köpte på Sainsburys förser mig med en alldeles utmärkt plan B om nu bio och mat skulle brinna inne. Ryman League Premier har faktiskt en match till kvällen och som om det vore förutbestämt är det Kingstonian FC som har hemmamatch på Kingsmeadow, arenan som är en ground share med AFC Wimbledon. Strosandet resulterar i en kort t-banefärd till Notting Hill Gate för att kolla ett par skivaffärer samt blir det en svamprisotto till lunch som sköljs ner av en Adnams Ghostship. Jag är inte så dum på att hitta respektabla pubar utan Daves sällskap heller. Det otroliga i kråksången är att jag lyckas med konststycket att lämna båda skivaffärerna utan en enda vinylskiva i min ägo. Vuxet.

Tillbaka på hotellet konstaterar vi att plan A inte är aktuell och att min fru absolut tycker att jag ska passa på att se Kingstonian ta emot Burgess Hill Town kl 19.45. Hon är bra min fru. Travel plannern i mobilen tycker att det är ett bra koncept att ge sig av vid 18.30-tiden och styra näsan mot Wimbledon i första etappen. Sagt och gjort, jag vinkar adjö till Fru Nygårds och Diego Costa. Sanningen att säga börjar det bli irriterande att han liksom har blivit en del av sällskapet. Three is a crowd, Diego. Från Wimbledon är det tåg som gäller och som brukligt är i de här trakterna med omnejd och tid på dagen är tågen överlassade med folk som ska hem från jobbet. Tur då att det bara är några minuters färd till Norbitons station som ska ligga närmast Kingsmeadow. En inte oansenlig mängd med folk kliver av här och jag har redan scannat klientelet i vagnen och till min stora glädje finns där en kort, rundlagd yngre herre med rödvitrandig fotbollströja och ditofärgad halsduk som jag tänker ta rygg på. Har jag tur går han raka vägen till arenan. Har jag tur kan han också gå till en pub. Har jag otur håller han på ett helt annat lag och jag hamnar helt fel. Enligt tidigare efterforskningar ska det dock bara vara en dryg halvkilometer att gå, eller som de säger i det här landet: It´s a five minute walk.

Clive, sänker du kranen nästa gång du kommer?

Det visar sig vara en bra rygg att följa. Tolv minuter (fem minuter med engelska mått mätt) senare är vi framme vid Kingsmeadow och det är en knapp kvart kvar till avspark. Jag har glömt hur charmigt det är att gå på de här tillställningarna, det riktiga England. Kören som predikar om att man ska supporta sitt lokala gäng kan hitta sina föredömen på Kingsmeadow ikväll. Gubben i keps som sätter sig på raden framför mig är förvånad över att se så många samlade bakom mål. Gubbarna på raden ovanför mig är förvånade över att se gubben i keps på plats, det var längesen, säger de. Jo, jag har kommit ut nu, flinar han och får sedan fylla i att det inte var riktigt så han menade, men de fattar va? De fattar. Och skrattar. Några rader ner sitter ett annat original i långt grått hår, t-shirt och fiskarväst. Det är ju ändå plusgrader. Nere närmast planen kommer en pappa och hans son hand i hand, sonen i matchmundering. Det är vackert. Bakom mål sluter 60-70 Kingstoniansupportrar upp i kvällens första ramsa när de båda lagen går in på planen. Bortalagets målvakt står framför dem hela första halvlek och får höra ett och annat om hur usel han är. Själv sitter jag på långsidan och njuter av kommentarerna runt omkring mig medan jag väntar på att kön till hamburgervagnen ska bli lite kortare. De har kört in en klassisk burgarhusvagn i ena hörnet utanför toaletterna. Perfekt placering. Kvinnan som står i den får jobba stenhårt under kvällen för att stilla hunger och törst hos de 349 betalande åskådarna. I väntan på köns förkortning bläddrar jag i matchprogrammet (£2) och inser att det är en väldigt viktig match då Kingstonian FC ligger minst sagt pyrt till i tabellen. En vinst ikväll skulle göra att man kommer upp på samma poäng som motståndaren och på målskillnad klättra över nedflyttningsstrecket. Rafflande indeed.

Fotboll på riktigt

Halvvägs in i första halvlek verkar de flesta ha fått sig en olevande bit av en ko mellan två brödhalvor till livs och jag förser mig själv med en bacon cheeseburger och en kopp med varmt innehåll. Det är förvisso plusgrader men mannen i t-shirt har en helt annan termostat än yours truly och lite varm dryck i strupen är precis vad som behövs. Vad gäller fotbollen som utspelar sig på gräsmattan spelar hemmalaget fint i första halvlek och har en handfull riktigt bra chanser utan att kunna utnyttja någon av dem. Mållöst i halvtid och jag rör mig mot kortsidan för att se andra halvlek därifrån. Till min besvikelse har den stora (här får man tänka lite relativt, så att säga) ansamlingen Kingstonianfans också gjort en rockad och lämnat ståplatsläktaren bakom mål för ståplatsläktaren längs ena sidan för att komma närmare målvakten i Burgess Hill Town, högst sannolikt tack vare den fina relationen de byggt upp i första halvlek. Det visar sig att de gör alldeles rätt i att hänga på den sidan (kortsidan bakom målvakten är inte öppen) under matchens andra halva då Kingstonian, trots sämre spel än i första, pangar in två baljor bakom keepern i bortalaget. Ramsorna fortsätter med oförminskad styrka under hela matchen och variationen är berömvärd. Tänk att en publik på 349 själar kan skapa en atmosfär som vida överträffar en 15 000-hövdad dito. Jag älskar riktig fotboll. Den har en förmåga att påminna en om varför man fortfarande bryr sig om den här sporten.

Vägen hem går nästan lika bra i Londonkvällens sydvästra delar, en liten disruption på den gröna linjen mellan Wimbledon och Earls Court försenar hemkomsten med en kvart eller så. Inte gör det mig något, men en Kingstoniansupporter med större krav på det allmänna transportsystemet ser det som personlig kränkning att 15 minuter av hans liv förslösas på det här sättet. Skönt att vara lantis i stan ibland.

 

Skrytbygge på väg till Ipswich

Tisdagens äventyr blir att ta sig tillbaka till Ipswich för den oerhört viktiga matchen mot Wigan. Vi startar med frukost på Wetherspoon-puben vid Fulham Broadway där Fru Nygårds vid beställningen får en gubbe på halsen som tycker det är en bra idé att försöka chatta upp henne med hennes man vid ett bord fem meter bort. Är hon ens säker på att det är hennes man som sitter där, är det inte hennes bror? Jag har full förståelse för att han blir förtjust, men har man inga glosor i vokabulären som är synonyma med finess, takt eller gott uppförande är det oftast en bättre idé att knipa igen. Rutten är den reverserade från i söndags med undantag från bussfärden mellan Newbury Park och Witham, idag är det raka spåret (pun intended) till Ipswich.

Som en del i en slags kampanj att ITFC Sweden-medlemmar framledes i större utsträckning ska bo på etablissemanget som stavas Penta Hotel har jag varit i kontakt med hotellchef Juan Matas (for realz!) några veckor innan avfärd. Det är han som via forumet på itfcsweden.com har tagit initiativ och vill bjucka kvarvarande svenska supportrar på en bira och tilltugg på hotellet innan vi möter upp inne i stan. Av den anledningen har jag och Fru Nygårds också bokat in oss på hotellet för natten, dock utan någon större rabatt. Vill han smöra kunde han ju ha gått all in med smörpaketet, tänker jag. Hur som helst så ligger det väldigt händigt till från järnvägsstationen samt bara några minuters promenad från Portman Road. Tåget rullar in på stationen 14.43 och vi har bestämt träff till kl 16.00 vilket ger oss gott om tid att checka in och kolla in rummet. Vi har inte bott här sedan det var i Ramada Encores kedja och uppfräschningen är påtaglig. Tjusigt ställe. Jag går ner till receptionen och träffar herr Matas som visar sig vara en trevlig prick uppvuxen på Gran Canaria med den något tvivelaktiga supportertillhörigheten Real Madrid. De ska nog kunna göra ett bra pris om vi gör en gruppbokning, varför inte till nästa medlemsresa när ITFC Sweden som officiell supporterklubb fyller 10 år? Kan bli nåt. När övriga ansluter plockas det fram öl i ishink och snittar i överflöd. Bra smörat ändå och när Fru Nygårds ansluter visar det sig att det landat lite smörjning på rummet också i form av en liten flaska prosecco, en bärsa och östra Englands största pretzels. Två av tre är inte så illa pinkat ändå, herr Matas, och ett synnerligen unikt inslag på en medlemsresa.

Som traditionen bjuder samlas vi på Mannings på matchdag varpå gänget via den svarta hästen tar plats på sektion P igen. Vi har inte riktigt hunnit med detaljen med middag och istället för att jag ska sätta i mig ännu en husvagnsstekt burgare gör vi ett kvickt besök på Mizu, vägg i vägg med Mannings. Här har vi ju varit förr, vanedjuren. Fru Nygårds vilar sig sedan i form för att kunna vara med på matchen medan jag knallar ner till Black Horse och har förmånen att stråla samman med den glade och trevlige Ole Bernt igen, den norska supporterklubbens ordförande, ni vet. Fler ansluter och vi dryftar bland annat norsk black metal och således även kyrkobränder. ”Burning down churches” som Ole Bernt något för entusiastiskt ropar ut och får en del märkliga blickar varpå han får förklara kontexten så att inga locals för får sig att ringa Farbror Blå. Som vanligt går tiden alldeles för fort och det är dags att ta en five minute walk till arenan och möta upp och samla in tipstävlingslapparna. Idag är det inte lika fancy prisbord som i lördags men en ITFC Sweden-halsduk i en i Planet Blue inhandlad ryggsäck är ändå inte fy skam. Jag drygade för övrigt samtidigt ut mitt utgiftskonto med inhandlande av en grön målvaktströja och målvaktshandskar. Det kanske är bäst att mörka vem det är till, vi kan väl nöja oss med att konstatera att han behöver träningen och att attiraljerna därför kan komma väl till pass.

Segeröl på St Judes

Fru Nygårds sluter upp och jag är glad att hon är med ikväll, inget roligt när man blir krasslig på resande fot. Det är också kul att äntligen få träffa Bollnäs-Jannes Kicki som också har varit risig sedan ankomsten till Ipswich. ”Där ser ni, hon finns”, utbrister Janne som om vi någonsin tvivlat på det (ja, kanske lite då). Hon och Fru Nygårds bidrar högst sannolikt genom sin blotta närvaro till att Ipswich lyckas väl den här kvällen. Wigan ser uddlöst ut och i tillägg till denna inte så tilltalande egenskap har man också det synnerligen dåliga omdömet att vid tre tillfällen mer eller mindre ge bort bollen i väldigt ofördelaktiga situationer för Ipswich att storma fram och göra tre mål. Ikväll rullar inga ramsor bland de 14 661 i publiken om att Marcus Evans kan stoppa upp föremål av olika storlek i ändalykten eller att han ska lämna tillbaka det han har stulit. Det känns om att alla är lättade mer än glada över att vinsten nu sett till att vi bör kunna klara oss undan att hamna på fel sida av det hotande nedflyttningsstrecket. Före och under matchen har det snackats om att det efter slutsignal ska bli någon form av protest men om några iscensatte en gemensam missnöjesyttring får de nog gå en kurs i ämnet för protester lyser med sin frånvaro. Tack och lov. Kanske var det så att glesheten på läktarna gjorde att det inte syntes? Visserligen basunerades ut att det var 14 661 på plats, men då har man sannolikt räknat med alla säsongskortsinnehavare som inte var där. Mer rimligt antal närvarande torde vara mellan 12 och 13 000. Unikt dåligt. Desto bättre att vi firar vinsten på St Judes med en ale, jag, Wark, Magnus, Dan (tillika tipstävlingsvinnare) och Ken. Jag säger hej då till gänget och vandrar ner för Portman Road, förbi arenan, över bron och in på hotellet.

Tyvärr kommer vi nog minnas de usla publiksiffrorna när vi tänker tillbaka på medlemsresan 2017. Om nu inte närvaron kommer bli ännu sämre 2018. Men då kanske vi ändå minns tävlingen med straffsparksfilmen på The Dove som norska Eva vann. Eller så drar vi oss till minnes hur usel servicen var på Isaacs när vi hade gemensam middag. Var och en kan förstås minnas olika saker, som Jonas Knudsen som förgyllde Kevins resa (jag tror han ler fortfarande, två veckor senare), Magnus som tog hem tipstävlingen och den signerade tröjan (jag tror han också ler, två veckor senare), Kicki som till slut fick se Ipswich och vi fick se henne (hon kanske inte ler lika mycket som Kevin och Magnus dock) och kanske någon som fick en ny Ipswichkompis. Annars får vi helt enkelt minnas den som medlemsresan som var året innan den episka 10:e medlemsresan. Så kan vi göra. Väl mött nästa säsong igen!

 

2017
10
Apr

AKTUELLT

RESEBERÄTTELSE ITFC SWEDENS MEDLEMSRESA 2017 - DEL 2

Publicerad 18:31 av Nigge

LÖRDAG 1 APRIL 2017

Är klockan redan 10?

Andelen skandinaver vid frukosten är imponerande hög. Gissningsvis är andelen bakrusiga av andelen skandinaver minst lika stor om man ska döma av en del inte så imponerande uppsyner. Själv mår jag förträffligt till följd av gårdagskvällens begränsade intag av alkohol och den uteblivna låsningen och släckningen av puben. Vuxet. Och unikt. Kan det vara denna inte helt oväsentliga detalj som gör att 2017 års medlemsresa går att urskilja från övriga resor när ålderdomen kommer? Inte är det då frukosten, för den spisas i vanlig ordning enligt Full English morgonmatsformulär 1 A. Mätt i magen väntar nu en späckad matchdag och trots hyggligt tidig uppstigning blir det stressigt värre för att få ihop alla bitar. Det är förstås givet att höra sig för med de frukosterande skandinaverna, såväl bakfulla som icke träkepaförsedda, vad man tror om dagens fight för att få ihop en lördagspanel live and direct från Ipswich. När jag sitter i lobbyn och nästan fått ihop det hela dyker Fru Nygårds upp och undrar om jag har koll på klockan. Det enkla svaret är nej. Uret visar hur som helst tio och för att hinna med besök på Planet Blue, duscha och hela den biten innan samling på The Plough 11.30 är det bara att posta på hemsidan och knalla iväg för helgens shopping.

£246. Man är ju helt jävla dum i huvudet, men skönt att shoppingen är klar.

Till skillnad från undertecknad är norrmännen ena slipade rackare, särskilt säsongskortsinnehavare Geir. Det är nämligen han som har snickrat ihop den quiz som ska avhandlas i pubmiljö innan klockan ens slagit lunch. Någon minut före utsatt starttid sticker jag in huvudet i bakre rummet på plogen och möts av ett rum fullt av norrmän med sina näsor i ett A4 späckat med ITFC-relaterade frågor. Så går det när man spelar på marginalen och har med frågesportstörstande norrmän att göra. Dock går det alldeles utmärkt att hoppa in trots den sena ankomsten men jag går in som sidekick till Ole Bernt, den norska supporterklubbens ordförande. Några minuter efter mig dyker också Kassör Hedensjö upp och plötsligt är vi tre som samarbetar och simultant kliar oss i huvudet över de kluriga frågorna. Vi lämnar Ole Bernt till sitt öde och meddelar att han får ta all kredd om vi vinner, vilket rimligtvis bör betyda att han också tar skiten om vi har halkat helt fel i svarsfälten. Quizzen i all ära men vi har ju våra egna medlemmar att tänka på och inte minst medlemsresans stora tipstävling. Resultat, Ipswichs första målskytt och publiksiffra som utslagsfråga. Vinnaren kammar hem en matchtröja signerad av spelarna. Eftersom förra säsongens vinnare Roffe inte kunde komma loss från jobbet har vi inte regerande mästaren med och vissa elaka tungor vid min sida (han kassören, ni vet) hävdar att det är lika bra. Man ska ju inte profitera på att tippa mot sitt eget favoritlag och det kan jag ju inte annat än hålla med om även om jag gärna haft sällskap av Roffe på resan pga omänskligt trevlig figur.

Gott om trevligt folk!

Som tur är finns gott om trevligt folk att tillgå även i Roffes frånvaro och de flesta med skandinavisk bakgrund som befinner sig i Ipswich sluter upp på Mannings. Vädret visar sig från en av sina vackraste sidor och efter en kort stund flyttar vi ut på bakgården med våra ölglas och tipslappar. Några intar lunch redan här, men om en matchdag en lördag ska ackompanjeras av någon som helst autenticitet i födoämnessegmentet så är det givetvis husvagnsstekt burgare utanför arenan som gäller. Chansen att inmundiga en dylik tingest utan att kladda ner sig själv är cirka noll. Ungefär som att äta munk utan att få socker runt munnen. Innan vi sätter tänderna i den arenanärstekta burgaren hinner vi givetvis tillbringa en stund på The Black Horse, som sig bör. Både Mannings och den svarta hästen följer tidigare års rörelsemönster till punkt och pricka, men med en väsentlig befolkningsskillnad. Inne på den senare puben är det närapå folktomt. Så tomt på folk att det är uppseendeväckande tomt på folk. Hade det inte varit för oss svenskar och vårt grannfolk från Norge hade etablissemanget sannolikt varit berättigat till glespubsstöd. Här brukar annars vara lika tätt med folk som fingrar på en normal sexfingrig hand från granncountyt. Det bådar inte gott för dagens publiksiffra och jag plitar ner strax under 15 000 på min tipslapp. Det vore unikt uselt så en del av mig hoppas att jag tippat alldeles för lågt.

Runt arenan ser det mesta ut, hörs och luktar som vanligt med hamburgeros och halsduksförsäljare. Lite mer plats att röra sig på dock och inte lika mycket liv och rörelse som brukligt, men inte gör det oss något. Vi är ju här och stöttar vårt gäng oavsett hur många andra som gör det och hur illa laget än spelar, bara vi får vår sönderstekta frisbee till hamburgerkött. Mätt i magen och med biljetten i högsta hugg passerar vi vändkorsen och hittar stamplatserna på sektion P på gamla Britannia Stand. Att den läktaren sedan några år tillbaka heter East of England Co-operative Stand är det förstås ingen vettig människa som anammat. Falcon Alkoholfri Arena, släng dig i väggen.

Släng er i väggen

Några andra som skulle kunna slänga sig i väggen ett par gånger är de här lirarna i blått och vitt som rör sig i till synes slumpmässiga mönster på gräsmattan medan motståndarna gör sitt bästa för att framstå som ännu sämre på att följa någon slags spelplan. Birminghams tränare Gianfranco Zola ska trots detta sedermera hävda att man kontrollerade matchen när Ipswich kvitterade i andra halvleken. Jo, det blev faktiskt mål. Två stycken för att vara mer exakt. Det första råkade vara offside, men det var det ingen i domarteamet som tyckte var värt att notera, än mindre blåsa för. Värdelös start på andra halvlek då det bara tickat fyra minuter vid tidpunkten för spräckandet av Barts nolla. Härifrån och in i kaklet kan man kanske förstå Zolas uttalande då det huffas och puffas utan att det händer särskilt mycket. Det mesta som händer är att ett mer och mer missnöjt North Stand (inte själva läktaren utan de som befinner sig där, läktaren i sig för inget vidare väsen av sig) luftar sin frustration och det börjar rulla ramsor om att Marcus Evans kan ta sig där bak och dra så långt bort från Suffolk som någonsin möjligt samt den något mer elokventa sången med innebörden att han mördar klubben i våra hjärtan. Volymen i dessa uttrycksfulla läktarsånger överträffas endast av den något mer simpla sången om att vi vill ha vårt Ipswich tillbaka. Av sånginsatsen att döma verkar det således inte bättre än att han har stulit ITFC och frågan är om han vill lämna tillbaka stöldgodset. Tveksamt om någon vill överta skeppet med de månghundrade miljonerna i skuld till herr Evans själv. Tack och lov avbryts hitkavalkaden temporärt med tjugotalet minuter kvar av ett inlägg från Grant Ward som råkar gå rakt in i målvaktens bortre gavel. Jösses vad snyggt och inte meningen, men det skiter vi ett ganska stort stycke i. Måljubel är en stor orsak till att jag går på fotboll över huvud taget och då kanske vän av logik viftar ivrigt med handen och undrar om jag är född i en formsvacka eller bara är gammeldags blåst i hela huvudet. Kanske båda faktiskt.

Trio i ale

Resultatet håller sig trots att McGoldrick i slutminuten försöker nicka en Birminghamhörna i eget nättak bakom Bart, men alert som vår bollstoppare är så tippar han bollen över ribban. Summa summarum en tämligen medioker tillställning som jag utan internets hjälp att komma ihåg hade haft oerhörda problem att just komma ihåg. The power of förträngning. Dock har vi matchen i färskt minne när vi tar en kort vända till hotellet för att byta till anständig skjorta och jacka innan vi samlas i lobbyn och styr kosan mot Briarbank för en öl innan middagen på Isaacs. Vi provar en paddle med tre olika öl, samtliga från pubens eget lilla bryggeri. Mycket trevligt koncept och tillika gemytligt etablissemang på min ära. Den efterföljande middagen har alla förutsättningar att bli lika trevlig med marinan som fond, prisutdelning i tipstävlingen och födelsedagssång för årets jubilanter Kenth och Rickard, 70 och 50 år unga. Dessvärre visar sig servicenivån hålla ungefär samma klass som fotbollskunnandet tidigare under dagen och det blir totalt kaos som leder till servering under 45 minuters tid. Man kan säga att de som fick maten först hade hunnit äta upp med ganska god marginal innan de som fick maten sist hade fått sig ens en tugga till livs. Vi kommer inte hit några fler gånger för medlemsmiddag om man uttrycker sig som så.

En som tar med sig en bra upplevelse från middagen är Magnus som tippade så rackarnas ackurat att han prickade in både resultat och målskytt samt bara var ca 500 personer från att sätta även publiksiffran. Den vackra vita bortatröjan fullklottrad med autografer gör sig nog bra där hemma i Växjö kan man gissa. Han springer hem till hotellet med den så den inte ska få fötter under kvarvarande del av kvällen, vilket dessvärre får till följd att vi inte ser Magnus mer under lördagen. Vi ska gå till Lord Nelson i närheten men dånande blues och fullsmockad pub gör att vi tar en vända till på Briarbank. Magnus går tillbaka till Lord Nelson och trots att vi skickar två löpare över vägen vid två olika tillfällen lyckas vi inte träffa på honom. Så kan det gå. Vi traskar sedermera mot Novotel och jag vinkar av gänget och svänger höger i receptionen till hissen medan övriga går till vänster och träffar vår danske vänsterback Jonas Knudsen. Så kan det också gå. Har jag nämnt att jag är lite dum i huvudet ibland?

 

2017
8
Apr

AKTUELLT

RESEBERÄTTELSE ITFC SWEDENS MEDLEMSRESA 2017 - DEL 1

Publicerad 20:14 av Nigge

Medlemsresan 2017 är över och vi på ITFC Sweden skulle vilja rikta ett stort tack till alla som var med och gjorde resan fantastisk!

Idag blev det ingen lördagspanel men jag fick lite feeling på vägen hem från England och började krita ner en reseberättelse. Här kommer del 1.

 

Hur gör man för att skapa minnen från en medlemsresa som inte flyter ihop med tidigare säsongers sammankomster i Ipswich? En idé som är ganska dålig är att bli sjuk precis när man ska åka. En annan som hamnar högre upp på bra-skalan är att pricka in en match som sorterar in under kategorin minnesvärd. Men hur sorterar man ens ut vilket år just den matchen utspelade sig? Passar på att somna på tåget och vakna upp i Norwich? Förvisso lätt att komma ihåg men för den delen inte en särskild minnesvärd upplevelse om en får gissa. Själv nyttjar jag Excel, men inte ens ett prydligt uppställt spreadsheet synes möjliggöra en sortering av minnena i rätt ordning.

Alltså, det där excelbladet börjar med översta raden i ruta B5 hösten 1997 när Nottingham med Kevin Campbell i spetsen var så ofina att gästa Portman Road och roffa åt sig alla tre poängen. Medlemsresorna tar vid i ruta B87 med den första officiella turen våren 2009 när vi visade Norwich var skåpet skulle stå. Skåpet har dessvärre flyttat sig en smula åt fel håll sedan dess men så snart vi har städat bort det mesta av dammet bakom nämnda skåp så flyttar vi tillbaka det. Vad kommer jag ihåg från den resan? Att jag var usel som målvakt i supporterfotboll (jag hade ont i kroppen i en hel vecka efteråt), vi åt gemensam middag på Mizu, min kusin och hans fru var med i den 40 supportrar starka truppen och Gio dos Santos spelade i Ipswich. Det var tider det. Rent av särdeles minnesvärt. Men hur ska jag nu göra för att minnas 2017 års medlemsresa när jag någon gång under 2020-talet uppdaterar kalkylbladet med ännu en match, denna gång i ruta B197?

Det kanske största problemet att hålla isär resorna kan vara att de alla börjar på liknande vis.

Sträcka 1: Bil till Arlanda/Västerås/Skavsta. Senaste åren mest till Arlanda. Bekvämlighet före billigaste alternativ.

Sträcka 2: Flyg till Gatwick/Stansted/Heathrow/London City. Från att tidigare mest frekventerat Stansted får nu Gatwick mestadels stå för mottagandet på engelsk mark.

Sträcka 3: Thameslink/National Express/Heathrow Express/tunnelbana. Som en direkt följd av sträcka 2 blir det oftast Thameslink in till London Bridge följt av en kortare tur med tuben till Liverpool Street för lunch/törstsläckning på Hamilton Hall, den luftiga stationspuben.

Sträcka 4: Tåg till Ipswich. Såvida inte flyget burit av till Stansted är det den gamla hederliga järnhästen som gäller den dryga timmen tills man får sätta fötterna på Suffolkmark.

Ponera nu att sträcka 1-4 de senaste medlemsresorna plus några resor däremellan företagits enligt modellen Bil till Arlanda => Flyg till Gatwick => Thameslink och tub till Liverpool Street => Tåg till Ipswich så kan det vara en smula knepigt för en yngre medelålders hjärna att utföra sorteringen i rätt årsfack. Nu när detta har konstaterats med all önskvärd tydlighet vore det kanske på sin plats att försöka åkalla minnet av helgen.

Fru Nygårds anammar dessvärre den mindre bra minnesmetoden med att bli krasslig, men inte förrän lördagen infinner sig. På fredagen anländer vi Arlanda och en av barerna där vi till vår omedelbara förtjusning hittar Martin och hans kompis Pelle. Det är tredje kompisen på lika många försök nu för Martin att övertyga om Ipswichs förträfflighet. Tydligen ett tufft uppdrag för vår supportervän Martin då tidigare sällskap efter att ha följt med på medlemsresa därefter aldrig satt sin fot i Suffolk igen vad det verkar. Vi hyser dock viss tilltro att Pelle ska kunna upprepa bedriften att återvända till det vackra landskapet som hyser Ipswich som dess residensstad. Själva flygningen i sig flyter på som sig bör och väl på Gatwick sammanstrålar vi med Skåne-Dan för att åtnjuta de ekonomiska fördelarna med att åka tåg på gruppbiljett. Nu kanske man kan tro att den här lilla texten på något sätt är sponsrat av en tågaktör, men så är icke fallet. Thameslink från Gatwick in till stan är bara en särdeles smidig och prisvärd tur, särskilt om den utförs i grupp. När vi kliver in på Hamilton Hall sätter vi oss på övervåningen för dagens andra mål mat. Eftersom det bara var en dryg vecka sedan har jag fortfarande inristat i minnesbarken att en five-bean-chilli med ris hamnade framför mig. Utmärkt start på den kulinariska delen av resan. Som om det inte vore nog med trevligheter ansluter Kassör Hedensjö och fru Evelina samt familjen Nilsson. Vi är nästan ett helt elvamannalag redan på Liverpool Street. Kan bli bra det här.

En ytterligare omständighet som kan försvåra minnespusslandet är om man envisas med att inackordera sig på samma hotell gång efter gång. Vi bor givetvis på samma hotell som vi gjort de senaste resorna, Novotel. Här huserar även övervägande del av de ca 40 ITFC Sweden som är anmälda till medlemsresan. Trefvligt värre. Tåget håller sig till tidtabellens ankomsttid och en kort promenad i solskenet senare - efter att ha passerat den uppfräschade ankomsthallen på stationen – hämtar vi upp kortet till hotellrummet. Den tidigare nästintill fulltaliga elvan splittras då middagspreferenserna skiljer sig något. Några äter indiskt, andra klassiskt pubkäk medan undertecknad och Fru Nygårds hamnar på Mizu mitt i stan för diverse asiatiskt på menyn. Gott, snabbt och prisvärt. Om vi ätit här tidigare på några av de senaste tio resorna? Kan man säga. Hur ska vi nu bryta tidigare vanor för att få till en unik resa? Det visar sig att det ska vi inte alls göra eftersom vi nu ska styra kosan mot ITFC Swedens officiella favoritpub, The Dove.

Som den semi-kvicktänkte redan har listat ut så har vi hängt här en och annan fredagskväll på tidigare medlemsresor. Vi borde dock kunna särskilja detta tillfälle genom att minnas att landlord Ady per omgående förser oss med varsin ale på husets konto. Ibland är det bra att vara ihärdig och trampa på i gamla spår. En annan skojig pryl att knyta upp just den här resan på kan vara den som innebär att laptopen ska kopplas upp på storbild inne i tältdelen av puben. En företeelse som till skillnad från upphängning av ITFC Sweden-flaggan inte händer på varje medlemsresa. Det visar sig att det är lite synd att jag lyckats radera den korta tutorial-filmen om hur tävlingen ska gå till som vi ska ha lite senare. Nåja, själva tävlingsfilmen är åtminstone inte raderad. Win ändå.

Mid-table skulle kännas helt ok

Vi inväntar sent anländande svennar och norrmän innan tävlingen tar sin början. Landlord Ady har hjälpt till att förse oss med de rätta sladdarna för att hooka upp det tekniska varpå han tagit Landlady Karen under armen och stolpat iväg mot Portman Road för Ex-players Dinner vilket i sin tur innebär att vi får frifräsa inne i tältet. Att samtliga före detta spelare befinner sig på en posh middag på arenan innebär ytterligare ett avsteg från de senaste årens närvaro på fredagskvällen av före detta spelare som glatt och livligt berättat om sina karriärer. Vi får istället fokusera på vårt eget lilla arrangemang med kampen om merchandise från vår egen ITFC Sweden Shop (samt en påse Maltesers, sponsrad av Fru Nygårds). Den är lika enkel som löjligt rolig. Mästerproducenten A . Carlssons film med 10 straffar fördelade på lika många minuter går till som så att deltagarna ska gissa om respektive straffspark går i mål eller inte. Grönt kort upp i luften för nätrassel och rött kort för bränd elvameterskick. Den stora utmaningen för de tävlande ligger i att i sitt lätt berusade tillstånd hålla reda på antal rätta svar. Det visar sig vara en obefogad farhåga (eller så fintar de domaren duktigt) då ingen skojar till det och hävdar full pott eller ens nio rätta svar. På åtta rätta svar räcker dock något motvilligt en kvinna i tältets bakre region upp handen och kammar därmed hem förstaplatsen. Eva från Norge får välja mellan axelremsväska, halsduk, ölglasunderlägg, t-shirts och klubbmärken. Valet faller på t-shirten med tryck på ryggen från medlemsresan 2012. Därefter får de med sju och sex rätt också förse sig med priser ända tills det bara är påsen med Maltesers kvar. Fru Nygårds undrar stilla över folks prioriteter medan jag själv tycker det är helt i sin ordning.

För en gångs skull är The Nygårds inte med och släcker och låser puben utan lullar hemåt mot Novotel för en god natts sömn. Det är ju en dag imorgon också, lördag till och med. Men vi vet ju vad vi ska göra, same procedure as every year. Frågan är förstås hur vi ska kunna skilja ut denna lördag mot alla tidigare lördagar i Ipswich? Den av norrmännen förberedda quizzen på The Plough innan vi samlas på Mannings kanske? Eller det faktum att vi för första gången kör gemensam middag på Isaacs i hamnen? När vi vaknar på lördag morgon får vi se hur dagen artar sig.

 

2017
1
Apr

AKTUELLT

ITFC SWEDENS MEDLEMSRESEPANEL - SESSION 31 2016/17

Publicerad 10:57 av Nigge

 

Läs mer...

Medlemsresa!

 

En medlemsresa är precis vad det låter som, dvs en resa med medlemmar. I det här fallet, precis som vid de åtta tidigare säsongerna, en resa till Ipswich under en helg (långhelg denna gång) för att se fotboll, umgås och ha det allmänt trevligt. Sedan den officiella starten 2009 (vi hade ett provår 2008 med 25 resenärer som sedermera ledde fram till födelsen av en officiell svensk supporterklubb, ITFC Sweden) har det utvecklats ett kärngäng som varit med varje gång, medan det varje år tillkommit nya. En härlig mix med folk helt enkelt. Varje vår har det varit mellan 40 och drygt 60 medlemmar från ITFC Sweden på plats samtidigt, vilket motsvarar 20-30% av vår medlemsstock! Bra folk, medlemmarna i ITFC Sweden.

 

Idag tar vi temperaturen på ett gäng medlemmar under frukosten på Novotel och panelen ser således en smula annorlunda ut jämfört med gängse lördag. Ungefär så här går snacket i Ipswich, lördag den 1:a april 2017:

Scen: Bord 17 (jag killgissar lite här för bättre story, reds anm)
Närvarande: Martin (3:e medlemsresan) och Pelle (ej ord panel-Pelle, 1:a medlemsresan).

Martin, det är tredje kompisen på tre försök som du har med dig på medlemsresa. Återfallsfrekvensen är påfallande låg. Hur ska du få Pelle att hänga med igen?

Pelle: Det kan jag tala om. Ifall det blir vinst idag så följer jag med igen.

Red: Det var ju klara besked och dessvärre hög risk att vi aldrig ser dig på medlemsresa igen.

Pelle: Nja, det är väl kanske snarare sambon som har en större inverkan på om det blir repris eller inte.

 

Scen: Bord 18 (rimligtvis eftersom det står bredvid vårt bord).
Närvarande: Mange och Marie (2:a medlemsresan)

Jaha, vad tror vi om dagens match? Kan det bli vinst?

Marie: Ja, det får vi ju hoppas.

Mange: Kryss känns mer sannolikt. Det känns som det är större chans till vinst i tisdagens match mot Wigan, men kryss i båda är väl mest troligt.

Red: Håller med om att kryss ligger i farans riktning, men vi får ju hoppas på att vi kan bärga åtminstone en vinst.

 

Och vad tror våra vänner från Norge? Vi förflyttar oss 3 meter i frukostmatsalen till Arnt.

Scen: Jag har tappat räkningen på borden. Sjukt uselt servitörsämne, den här redaktören.
Närvarande: Arnt + sällskap.

Arnt, vad tror du om dagens match?

Det blir en jämn match. Få mål och oavgjort ligger nära till hands. Om vi tar en poäng idag och vinner på tisdag så har vi gjort det bra. Då skulle jag vara nöjd.

 

ROBBO!! (9:e medlemsresan) Kassören försöker smita förbi i lobbyn, men stoppas vänligt och bestämt. Vad tror du om idag då?

Kassör Hedensjö: Det blir målsnålt, det är väl det jag kan säga. 1-0 till Ipswich.

Red: Kan du ge en mer djuplodande analys?

Kassör Hedensjö: Nej. Indienmage, måste sjappa.

Alltid härligt att ha med kassören i panelen, en riktig klippa. Så länge han inte äter indiskt vill säga.

 

Ytterligare småprat med både svenska och norska supportrar ger för handen att många tror och hoppas på minst fyra poäng i de stundande hemmamatcherna. Det vore ett gott facit även i redaktörens tycke som nu måste runda av pga späckat program under dagen. Planet Blue måste bockas av, sedan quiz med norska supporterklubben kl 11.30 på The Plough, fortsättning på Mannings och Black Horse innan obligatorisk välstekt burgare utanför arenan före kick-off. Svettigt. Sen fortsätter vi ända in i kaklet med mingel med fd storspelare på Legends efter matchen och gemensam middag på Isaacs i hamnen. Kan bli episkt det här. Som vanligt med andra ord.

 

2017
25
Mar

AKTUELLT

ITFC SWEDENS NAGELBITARPANEL - SESSION 30 2016/17

Publicerad 10:08 av Erik

Plötsligt blev säsongen intressant igen, av helt fel anledningar. Och sällan har väl matcherna på en medlemsresa visat sig bli nagelbitare av bibliska proportioner.

Läs mer...
 
Hur oroliga ska vi vara då? Inte särskilt, enligt Lördagspanelen som denna vecka har simulerat slutspurten i TWTDs ligakalkylator. Puh!
 

Ingen panik. Än.

Åtta matcher kvar, och vi kan redan höra den feta damen harkla sig i spelartunneln. Vilka av dessa kan vi vinna, och varför? Vad är det bästa vi har att hoppas på?
 
Pelle: Vi kan väl egentligen vinna alla matcher utom en eller två, och det bästa vi kan hoppas på är naturligtvis att vi också gör det. Men självklart kommer det inte bli så. Självklart kommer man tvingas sitta och lyssna på Ipswich Player och BBC Suffolk den 7:e maj (avslutningsmatchen mot Forest) med ångest, magkramp och ljummen bira.
 
AC: Vi har svåra matcher hela vägen in. På pappret några enkla motståndare, men samtliga ”svaga” lag är indragna i bottenstriden så Birmingham, Wigan, Burton kör vi ju direkt inte över. Ska vi ändå våga oss på ett segertips så är jag endast säker på två segrar, Wigan hemma och Rotherham borta.
 
Dan: Jag tror att vi har störst chans att vinna mot Birmingham, eftersom de befinner sig lite i fritt fall. Ärligt talat är det nog det som är nyckelmatchen. Vinner vi den har vi tre poäng ner till dem, och det får de svårt att ta in igen.
Sen borde även matcherna mot Wigan, Burton, Rotherham och Nottingham vara vinnbara, men nåt säger mig att det kommer att bli svårt i alla de matcherna.
 
Wigan, och framför allt Rotherham, är ju in princip redan avsågade, vilket innebär att de kan spela på ett annat sätt och kanske tar en del spelare chansen att visa sig lite extra på styva linan inför nästa säsong. Så de matcherna är lite läskiga. Av nån anledning har jag en känsla av att Burton kommer att gå bra på slutet och att vi får svårt att ta poäng där.
 
Matchen mot Nottingham ska vara betydelselös, åtminstone för oss, och kan, och får gärna, gå lite hur som helst. Övriga matcher tror jag blir för svåra, så mitt tips är att vi kammar in nånstans mellan fem och åtta poäng, vilket räcker för att hålla sig kvar. Men det blir lite av en pina, de här sista matcherna.
 
Nigge: Vinnbara: Birmingham och Wigan hemma samt Rotherham borta. Vi är dåliga men de är sämre. Ev är Brum inte så risiga som jag skulle vilja, men det är ju medlemsresa så då behöver vi en vinst för en gemytlig lördag i Ipswich. Vi spelar oavgjort mot Burton, Forest och Wednesday pga orimligt att vi vinner eller förlorar mot dessa lag. 
 
Vilka förlorar vi säkert, och varför?

Dan: Inga, med säkerhet. Men som sagt ovan, så tror jag på förluster mot Newcastle, Sheffield W, Fulham och Burton. Det är lite pessimistiskt, jag vet, men vad ska man tro?
 
Nigge: Solklar förlust mot Newcastle. Bättre lag, Murphy gör hat-trick och vi har svårt för dem. Borta mot Fulham är det väl obligatorisk båt-tur och holabaloo före matchen för ITFC-fansen så större jinx än så blir svårt att uppbringa. 
 
Pelle: Vi kommer inte ha skuggan av en chans mot ett spelskickligt Sheffield W. Känns inte som att jag behöver vidarutveckla det mer än så….
 
Newcastle ska vi normalt sett inte heller ha någon suck mot, men om de vid tidpunkt redan är klara för spel i PL (vilket jag tror de kommer att vara) så bör vi kunna kriga till oss en poäng. Ska vi säga 1-1?
 
Alla andra matcher kan sluta hur som helst. Och lär också göra det.
 
AC: Mycket beror på var i tabellen våra motståndare befinner sig givetvis, men känslan ”klara förluster” är gissningsvis Fulham (B) som krigar runt kvalstrecket, Newcastle (H) blir svår tror jag också. Sen har jag en orolig känsla angående sista hemmamatchen för säsongen mot Sheffield W. Har Wednesday allt att spela för (en kvalplats) tro jag att den matchen blir för svår.
 
Var landar vi till slut, enligt din egen eminenta tippning? Vilka lag åker ur? Behöver vi ens vara oroliga?
 
AC: Det delikata är att ALLA motståndare (utom Rotherham) är antingen involverade i en toppstrid/kvalplats eller indragna i en bottenstrid, men ska vi försöka oss på att summera detta så är det alltså trepoängare mot Wigan och Rotherham, vi kryssar mot Birmingham (H) i nästa match, kryssar Burton (B) och kryssar borta mot Nottingham i sista, vilket skulle ge oss 9 poäng. Igen, allt beror på hur situation är just då. Med tanke på vårt spel ska vi nog vara oroliga tills det är matematiskt säkert, men jag tror trots allt att vi landar runt 17 plats, alltså där vi ligger nu.
 
Jag gissar att det blir Burton som gör Wigan och Rotherham sällskap och får spela League 1 nästa säsong.   
 
Nigge: Så här slutar bottenstriden enligt min kalkylator:
 
Wolves 57
Ipswich 57
Bristol C 54
B-ham 50
Forest 44
Rovers 43
Burton 42
 
Avsågade Wigan och Rotherham tar således med sig Burton ner till League One, men ju mer jag tittar på min sluttabell och jämför med rådande tabell desto mer inser jag att den är sjukt orimlig.
 
Å andra sidan, skulle vi skrapa ihop 57 pinnar är vi safe och det är ju ändå det som är det viktiga här.
 
Pelle: Efter lite lattjande med ”League Calculator” får jag det till att vi kommer att sluta på en 16:e plats. Alltså, ett snäpp upp från där vi ligger idag. Men inser samtidigt att jag kanske varit lite väl optimistisk i mitt tippande. Och jag måste nog förvarna; mitt track record då det gäller att tippa fotbollsresultat är…låt säga, mindre bra. Jag kommer vara fortsatt orolig. Ni bör vara detsamma…..
 
Men enligt mina beräkningar blir det så här; ut åker (självklart) Rotherham och Wigan.  Sen blir det Burton Albion som tvingas följa efter…. således blir deras första sejour i Championship bara ettårig. Arrivederci eller nåt...
 
Dan: Vi kommer att landa på en till synes betryggande 17:e plats (Hurra!), men med bara fyra poäng som skiljer oss från nerflyttning. Klart är att det kommer att bli tajt i botten. Föga förvånande är jag tämligen säker på att Rotherham och Wigan åker ut, och de får följe av inga mindre än Birmingham, som fortsätter sin kräftgång - dock bara på målskillnad mot Blackburn, som precis lyckas undvika det ödesdigra fallet.
 
Men, jag kan förstås inte lova att det blir så. Och visst har vi all anledning att vara oroliga, men om vi bara - med stöd från förhoppningsvis tillresta ljudliga svenskar - lyckas slå Birmingham i den första av de åtta ödesmatcherna, så borde det gå bra.
 
Om inte, kan det gå riktigt illa. Huga.

 
Hey!
Gör gärna din egen simulering och ge oss facit i forumet!
 
http://www.twtd.co.uk/league-calculator/ 

 

2017
18
Mar

AKTUELLT

ITFC SWEDENS FRAMTIDSPANEL - SESSION 29 2016/17

Publicerad 10:22 av Nigge

I mörka tider kan det vara en bra idé att titta framåt mot vad som förhoppningsvis kommer bli ljusare tider. Fast frågan är om det verkligen finns något ljus i tunneln i någorlunda närtid? Panelen är en smula skeptisk.

Läs mer...

Framtiden är...halvmörk?

 

Nu när säsongen gått i stå (ännu en gång) känns det som en bra idé att titta framåt. Om vi lyckas säkra kontrakt i början av april, hur många kids ska släppas fram i de sista matcherna?

AC: Så många som möjligt, under ordnade former. Vi har ett koppel av spelare (se fråga två) som snart riskerar att få se sig om efter ny arbetsgivare, så jag hoppas verkligen att någon av dessa ges en seriös möjlighet att visa upp sig innan yxan faller.

Erik: Så fort vi säkrat kontrakt är det bara att släppa fram alla kidsen. Och be till fotbollsgudarna om att det blir kul att se, av rätt anledningar. Igår morse bekräftades prishöjningen på säsongskort som läckte redan i torsdags kväll och fansen är helt vansinniga. Eller, ännu värre - deklarerar att de helt enkelt inte bryr sig längre. Och vad har de att bry sig om? De flesta spelare som gjort någon form av succé den här säsonmgen är här på lån. Tack och hej om 9 matcher alltså. Våra egna talanger har knappt fått sitta på bänken, och våra egna löften som skulle vara ryggraden i laget den här säsongen, Bishop, Webster, Hyam, Smith, har mest varit hos doktorn.

Jag tror ändå att den nya laguppställningen och det faktum att några av de yngre egna spelarna såsom Emmanuel och Kenlock fått chansen hade gjort många fans ganska hoppfulla om att säsongen skulle kunna avslutas roligare. Fick vi bara igång målskyttet, så kanske det skulle bli kul att gå till Portman Road ändå? Men så kom det här med de nya priserna och om de var trötta på Marcus Evans tidigare så är de arga nu. Och Ian Milne verkar ärligt talat inte heller helt övertygad om att det här beslutet var så bra. McCarthy rycker på axlarna och säger att han har anställningsavtalet kvar. Fair play Mick. Kör på tills du får sparken, det hade jag också gjort.

Så för att sammanfatta är det ju inget snack om att det är stenhårt flörtande med fansen som gäller från och med nu. På ett eller annat sätt.

Pelle: Vilka kids då? Adam McDonell gör inget väsen av sig längre, Ben Morris gick precis ut på lån och Andre Dozzells utveckling verkar ha stannat av (åtminstone tillfälligt). Josh Emmanuel och Myles Kenlock har vi redan sett en hel del av…..så tja, kanske Tristan Nydam och/eller James Blanchfield, de sägs vara lovande. Släng in någon av dem (eller båda dårå) i en eller två matcher.

Dan: Så många som möjligt - ut med dem på plan, bara! Mick har ju själv antytt att han ska vädra en del kids, men fan tro´t om han gör´t. Och i den miserabla takt som poängen par in, så lär det kanske ändå dröja ett tag innan vi lyckas säkra kontraktet. Men vi måste helt enkelt vädra våra egna spelare, unga och gamla, och inte förlita oss på de lån vi ändå inte kan knyta till oss.

 

Vilken ung spelare i de egna leden tycker du känns mest spännande och varför?

Erik: Jag får gå på Kieron Dyers rekommendation och säga Tristan Nydam, även om jag inte har sett honom själv. Några gånger under de här åren jag har engagerat mig i Ipswich Town har det snackats om unga spelare som verkligen har det där lilla extra. Shane Supple är den första jag kan komma på att många runt klubben pratade om innan vi ens sett honom i FA Youth cup laget. Senare Connor Wickham, och nu Tristan Nydam. men vi lär knappast få se honom i startelvan den här säsongen. Det är bara att hålla tummarna för att förhoppningarna infrias så småningom.

AC: Är det något jag älskar så är det ju talangutveckling och egna spelare så varning för onyanserat svar.
Det är väl näst intill spöstraff att inte svara Dozzell här. Han är det självklara valet och kommer han upp i farsgubbens nivå är jag mer än nöjd. Tyvärr är fotbollsklimatet i England någon annorlunda nu än då och Dozzell den yngre är kanske dessutom ett ännu större löfte med ännu mer boll i sig och således FÖR het för att stanna kvar hos oss. Ipswich-förbannelsen…
Utöver Dozzell är där ju faktiskt ett rejält gäng som lovordats genom åren, men som nu börjar komma upp i tjugoårsåldern och det är väl lite make or break för det gänget, vars kontrakt går ut i juni i år (med option på ytterligare 12 månader ska sägas), men man kan ju bara hoppas att någon av Blanchfield, McLoughlin, McDonnell (06/2018), Benyu, Joe Robinson, Monty Patterson (som ju faktiskt är A-landslagsspelare) kan hänga på Emmanuel/Kenlock och ta nästa steg, om möjlighet ges.
Det känns dock som tilltron är större för ungdomarna därunder och då tänker jag framförallt på Tristan Nydam och inte minst Ben Morris som jag vid sidan av Dozzell vill lyfta fram som kanske mest spännande. En annan knatte är ju Ben Knight, 15, som hyllats som en av de största talangerna i England och som länge scoutats av drakarna, intensivast av Manchester City, så vi vet hur den sagan lär sluta... Fy f-n säger jag bara.

Pelle: Jag har dålig koll på vår akademi och de yngre spelarna och har således svårt att peka ut någon som ”coming star”. Men precis som många andra ITFC-supportrar hoppas jag att Andre Dozzell inom en mycket snar framtid ska ta det stora klivet och bli en viktig offensiv nyckelspelare för oss.

Dan: Nydam och Morris känns väldigt spännande, men är kanske fortfarande för unga för att få chansen. Men jag hoppas verkligen att Nydam kan växa ut till den bollvinnande, kreativa mittfältaren som vi så bittert saknar.

 

Resultaten går knackigt, förtroendet för managern verkar minst sagt vacklande, dalande publiksiffror med rykten om många icke förnyade säsongsbiljetter och allmänt dålig stämning kring klubben. Vad kan vi se fram emot till kommande säsonger egentligen? Kommer det vända eller är vi inne i Championship-spiral som vi aldrig kommer ur?

 

Är det den här rackaren vi är inne i och inte kommer ur?

                  

Dan: Förhoppningsvis kan vi se fram emot ett lyft och en nysatsning, men då måste Evans bestämma sig för att satsa ytterligare och antingen lätta på plånboken, eller skaffa en ny manager som är mer intresserad av att satsa på det unga gardet. För utan ett rejält pengatillskott, måste vi odla våra egna talanger och kanske också ta några mellansäsonger - vilket vi ju ändå redan har fått stå ut med. Dessutom skulle det kännas trevligt med en manager som var mindre lagerbäckig och vågade satsa positivt och framåt, i stället för att som nu bara försöka säkra poäng. Om det varken kommer nya pengar, eller en större orientering mot ungdom. så får vi nog finna oss i en alltmer nedåtgående spiral, tyvärr.

Pelle: Jag är sedan en tid tillbaka en förespråkare av både MMexit och Evans-exit. Men för att klargöra innan jag vidareutvecklar mitt resonemang; jag tillhör den falang som fortfarande har stor respekt för Mick McCarthy och hans gärningar. Han har med begränsade resurser åstadkommit väldigt många bra saker: han har lyft laget organisatoriskt, skapat stark sammanhållning (glöm aldrig hur det såg ut under Magilton, Jewell och Keane), byggt en bra lagstomme samt gjort ett antal fina spelarfynd. Men han har nu nått vägs ände. Sedan ett och ett halvt år tillbaks är det väldigt tydligt att han inte är mannen att ta oss vidare in i framtiden. Vi behöver istället få in en annan fotbollsfilosof, en ledare med ett annat kontaktnät och med förmåga att tänka innovativt ……eller låt säga, tänka fotboll på ett annat sätt än Mick. Om denna någon sedan skulle förespråka en charmig och anfallsinriktad fotboll så skulle ju det vara bra inte minst då det gäller intresse och publiktillströmning (både unga som gamla). För de flesta av oss supportrar rangordnar väl en spelmetodik enligt nedanstående:

1) Attraktiv fotboll som ger oss resultatmässig framgång
2) Tjong och tjoffa-fotboll som ger oss resultatmässig framgång
3) Attraktiv fotboll som inte ger oss resultatmässig framgång
4) Tjong och tjoffa-fotboll som inte ger oss resultatmässig framgång

Kommer det att hända? Ett nytt tränarnamn till nästa säsong, alltså? Tveksamt. Evans är på gott och ont en tålmodig typ. Dessutom måste ju den potentiella ersättaren vara någon med modesta budgetkrav……..för sannolikheten att vår ägare plötsligt skulle börja trolla fram sedelbuntar ur innerfickan på sin exklusiva tweed-kavajen är inte stor. Evans kommer aldrig bli tillräckligt dedikerad, aldrig tillräckligt riskbenägen (i den här kontexten) och aldrig inse att en ung, lovande spelare kan kosta mycket pengar, men många gånger tenderar att bli en lönsam investering.

Så vad ser jag då för framtidsscenario? Som den muntergök man är: vi kommer under Evans ägande (för honom kommer vi inte bli av med på ett tag) fortsätta att bli omsprungna av ”mindre meriterade”, men nytänkande lag med god scoutingverksamhet. Samtidigt kommer de PL-urtrillade drakarna att fortsätta hävda sig med hjälp av sina ”paraply-utbetalningar”….och vi då, med rådande modell, kommer att kunna hålla stånd i ett eller två år till…..men i längden......tja ni kan väl dra era slutsatser själva……

AC: Vi är inne i en Championship-spiral som vi inte kommer ta oss ur på ett bra tag är jag rädd för. Det känns tyvärr som om vi trampar vatten år efter år och precis ”allt blir fel”. Uteblivna satsningar, försäljningar, oinspirerat och många gånger väl försiktigt spel, ifrågasatt manager, för dyra biljettpriser, dyrare(!?) årskort etc. Listan är lång och att harva runt i mitten av tabellen och ha siktet inställt på att säkra kontraktet är frustrerande även för den störste optimisten…

Erik: Nu känns det som att det kan bli minst 2-3 år till innan vi tar oss ur Championship. Om det sedan blir till Premier League eller League One hänger i mångt och mycket på Marcus Evans. Vi andra kan bara fortsätta drömma och älska klubben som vi vet finns där bakom marknadsstrategierna, bolagsstrukturerna och skatteplaneringen.

 

2017
11
Mar

AKTUELLT

ITFC SWEDENS LÖRDAGSPANEL - SESSION 28 2016/17

Publicerad 10:51 av Erik

En yrvaken redaktör och decimerad panel till trots - Lördagspanel blev det även denna vecka.

Läs mer...

0-0, eller 1-1? Det är frågan.

0-0, 1-1, 1-1, 1-1, 1-1. Det är de fem senaste matcherna, det. Din analys?
 
AC: Att det är läge att gardera med kryss och att INTE inkludera oss på Måltipset! :)
 
Det blev extra tydligt senast, men vi kan ju konstatera att vi i första hand är väldigt rädda för att förlora, och i andra hand ”går för det”. Allt är precis som vanligt med andra ord. Oroväckande att vi har 1(!) vinst på de elva senaste försöken.
 
Nigge: Att hålla på ITFC måste vara en dröm för alla i den där branschen som jobbar med ettor och nollor. Det hade alltså poängmässigt varit bättre att vinna två matcher och förlora tre (å andra sidan hade de lag vi hypotetiskt förlorat mot fått var sina ytterligare två poäng).
 
Nä men seriöst, det är ju en utomordentligt tråkig och slätstruken rad av resultat. Någon skrev på internetz att det var många år sedan vi hade så många oavgjorda i rad och det känns väl inte helt orealistiskt att det blir en till 0-0 eller 1-1 på Oakwell idag. Snark.
 
Hoppas gänget vilar sig i form lagom till vi kommer över för medlemsresan.
 
Tröttsamt ändå att vi år efter år måste låna spelare för att få ihop en Championshipmässig trupp. Min gissning är att Evans inte öppnar plånboken särskilt stort i sommar heller, men att någon av lånen kanske kan bli permanenta. Ja, inte Lawrence då.. men vem vill du realistiskt behålla? 
 
AC: Där är några intressanta alternativ. Williams kanske kan tänka sig göra en Murphy, efter jag vet inte vilken i raden av utlåningar…
 
Bra ålder och hög klass när han får vara skadefri, men om det är realistiskt vet jag inte. Kontrakt till juni 2018 och om Palace har tröttnat är jag rädd för att det finns satsande klubbar bättre placerade än ITFC, med större ambitioner, som kommer erbjuda betydligt högre lön… Diagouraga hade varit helt okej. Kontrakt till juni 2018 och iskall i Leeds så en övergång hade kanske varit möjlig.
 
Dessa herrar till trots, svarar jag ändå Huws, som känns mest spännande. Kontrakt med Cardiff t.o.m. juni 2019 dock och ”hel-walesare” kanske talar emot en flytt. Stämmer ryktet att Warnock önskade byta honom mot Best, men Best var (såklart) skadad, är jag riktigt knäckt.
 
Nigge: Den vi alla vill ska bli permanent är ju Lawrence. Han har lugnat ner sig lite med formen sedan avstängningen och frågan är väl om Leicester ser en plats för honom i nästa säsongs trupp?
 
Med det sagt, vi har väl ändå ingen chans att tävla med vilka andra klubbar som nu kliver in i dragkampen om hans signatur. Det är bara att låna nya spelare nästa säsong. Snark.
 
Vi vågar väl inte drömma om repris av hemmamatchen i Augusti då Ward ordnade sin hattrickdebut, men Barnsley har gått lite tungt de senaste matcherna. Vågar vi hoppas på 0-0 eller rent av 1-1?
 
Nigge: Se fråga 1. Vi kan med stor, närmast överväldigande, sannolikhet vänta oss 0-0 eller 1-1. Snark.
 
AC: Taskig form på Barnsley som sagt, men jag tror att vi kommer försöka stänga igen och få med oss en poäng. 1-1 då. McGoldrick kvitterar.
 
2016
25
Jul

ITFC SWEDEN INFORMERAR

Medlemskap ITFC Sweden 2016/17

Publicerad 21:16 av Styrelsen ITFC Sweden

I likhet med tidigare säsonger kommer medlemskap i ITFC Sweden 2016/2017 att kosta 100 kr för vuxna och 50 kr för ungdomar under 15 år. Bl a följande ingår:

 

Bli en proud member

 

* Medlemspaket med medlemskort och 2016/17 års medlemspin

* Deltagande i tipstävlingen med lika finfina priser som föregående säsong

* Möjlighet att följa med på den årliga gemensamma resan till Ipswich

* Inloggning till medlemssidor på hemsidan

* Inbjudan till samlingar i samband med tv-matcher etc

* Delaktighet i sponsring av ungdomsakademin

 

Som synes är det rejäl valuta för pengarna! För att bli medlem säsongen 2016/17, betala in medlemsavgift och ange medlemsnummer på betalningen. Om du är ny medlem, ange även namn och adress samt e-mailadress. Betala till ITFC Sweden pg nr 46 73 05-9 eller bg nr 282-7798. 

2016
30
Apr

AKTUELLT

Bilder från medlemsresan 2016

Publicerad 23:59 av Nigge

Äntligen har redaktionen fått tummen ur och laddat upp ett gäng bilder från medlemsresan! Ni hittar bilderna, drygt 40 st, på medlemssidorna under fliken "Medlemsresan 2016". Nedan en handfull bilder som smakprov:

 

 

 

 

 

 

 Foton: Iain Blacklaw, Fredrik Sandström och Nigge

 

Äldre inlägg...

Nästa match
den 29 april 2017 kl 16:00

Ipswich Town - Sheffield Wed

Senaste foruminlägget
2017-04-23 09:55 av Johnsson
Svar: Ny startuppställning

"Jag tycker det är "katastrof" och ställa över många ordinarie spelare. Rotherhams ..."

Senaste nytt från TWTD

www.itfcsweden.com v.0.1.8
Copyright © 2002-2015 ITFC Sweden

Before testing the waters, trade-seekers can empower themselves and replica watches uk maximize enjoyment by acting with facts in hand. Whichever trade type an owner decides to pursue, it is replica watches uk important to keep three core concepts in mind: value, purchasing power, and flexibility. The best trade for an individual will be rolex replica uk the one that maximizes his ability to preserve value while providing the greatest purchasing power and flexibility in trade and payment options. Value is a broad concept, but it rolex replica uk boils down to the security of an owner is investment in replica watches sale. For example, trading ensures that an owner continues to replica watches uk hold a durable asset with value while renting does not. When trading, collectors always have the options to change their minds and replica watches uk hold the watch or to sell for cash. Renters do not.