Join the club

Det är inte bara sista omgången av Premier League idag, det är också den sista rafflande omgången av ITFC Swedens Tipstävlingen! I topp hittar vi olika delar av familjen Nordin med pappa Michael allra högst upp med 88 poäng, tätt följd av döttrarna Ellen och Saga med 83 poäng vardera. Ytterligare en medlem har chans att ta hem förstaplatsen vid full pott idag samtidigt som de tre i toppen inte tar så många poäng, nämligen Bille med 80 poäng. I vanlig ordning står en signerad matchtröja på spel till den som tar hem hela kalaset. Lycka till, önskar ITFC Sweden!

 

Den här veckan är vi framme vid säsongsavslutning, inte bara för Ipswich Towns herrlag utan även för ITFC Swedens lördagspanel. Stort tack till alla som har läst panelen under säsongen! Vi är tillbaka lagom till säsongsstarten i augusti, men nu ska vi ha lite sommarlov. COYB!

 

Avslutningsmatch hemma mot West Ham i morgon. Vad talar för att vi slutar med flaggan i topp och putsar vår statistik på hemmaplan en smula?

Pelle:
Vad som talar för…..nja, baserat på hur det sett ut det senaste, så är det väl inte mycket som talar för just det. Flaggan i topp, asså. Det skulle väl möjligen vara det faktum att det är just sista PL-matchen på Portman Road och att det kan få hemmasupportrar och spelare att tagga till lite extra. Och det hade verkligen varit kul med en avslutningsseger efter en ganska kämpig säsong. Något positivt att falla tillbaka på fram tills fotbollskarusellen börjar på nytt i början på augusti.

Nigge:
Möjligen chansen att hoppa förbi Leicester i sista momangen eller att en säsongsavslutning alltid är en säsongsavslutning, dvs allt kan hända. Annars ser det väl en smula blekt ut att vi plötsligt ska öka på vinstprocenten på hemmaplan med 100% genom vinst i sista matchen...

 

Som vanligt är ryktesfabriken redan i full gång, och det spekuleras om en hel del olika spelare. Vilka tycker du är de viktigaste för oss att behålla, och varför är just de svåra att ersätta?

Nigge:
Efter att ha haft en oerhört romantisk inställning kring att behålla spelare som tagit oss till PL så har jag svängt i just den frågan och känner att det inte längre är lika viktigt att just den eller den stannar. Med detta sagt så älskar jag ju spelare com Conor Chaplin, Wes Burns, Luke Wolfenden och George Hirst, för att nämna några. Gissningsvis så stannar tillräckligt många för att vi ska kunna ha ett slagkraftigt lag i Championship, särskilt med de nya spelare som kommer in under sommaren (för det kommer det att göra). Kanske är ändå spelarbesättningen på anfallsfronten en av de viktigare delarna och, som Pelle är inne på nedan, George Hirst är en viktig pjäs, dock inte inte avgörande för vår framgång nästa säsong. Målvaktsfrågan är också intressant, jag hoppas att Palmer vill stanna. Om Walton orkar med en nytändning i nuvarande miljö skulle det vara ett smärre mirakel.

Pelle:
Snabbt och med en måttlig ansats till impulskontroll så svarar jag att George Hirst är den av de spelare som de ryktas lite om, som jag allra helst vill ska vara kvar till nästa säsong. Jag vill att vi bygger vår offensiv på hans självuppoffrande forwardspel i Championship och jag tycker att han sedan tidigare har byggt upp ett intuitivt partnerskap med spelare som Conor Chaplin, Wes Burns och Leif Davis (som också är en ryktenas man). Att hitta spelare med George Hirst egenskaper och fotbollsmässiga mognad är inte så enkelt. Keep him för guds skull.

 

Och så dags att återigen sammanfatta säsongen. Inte lika kul som förra gången, men lista höjdpunkter och lågvattenmärken. Ta gärna med några reflektioner kring damlaget också.

Pelle:
Summerar enligt nedan säsongslista.

Säsongens surrealistiska: Klockan 13:30 den 17:e augusti 2024 får vi ITFC-supportrar se vårt lag spela i Premier League igen. Något som vi inte gjort sedan 5-0 förlusten mot Liverpool den 11:e maj 2002. Det är nu återigen Liverpool som står för motståndet. Ett världslag. En klassisk klubb och en svensk supporterfavorit. Och faktiskt ett av två lag som jag som liten grabb stod och valde mellan. Jag föll inte för kompistrycket. Jag valde att följa det andra. Hur som helst, förväntan inför comeback-matchen är stor. Jag sitter på en sportbar i Malmö med en kall öl i handen. Vi har dagen innan precis fått reda på att landslagsmittfältaren (nåja) Kalvin Phillips ska ansluta till klubben. Det är en varm och solig dag. Och inget, verkligen inget känns omöjligt. Sen är det avspark. Och vi är bra. Riktigt bra. Kontrollerar spelet under perioder i första halvlek. Det hela känns lite surrealistiskt. För två år sedan, vid ungefär samma tidpunkt, hette motståndet Forest Green. Nu är det alltså Liverpool. Vi förlorar till slut. 2-0. Men det är inte hela världen. Vi faller med flaggan i topp. Och det känns där och då som om att vi kan göra något med den här säsongen. Att det finns något att bygga vidare på.

Säsongens spelare: Tveklöst Liam Delap, givet förväntansbilden och vad han faktiskt uträttat för oss den här säsongen. Årets nyförvärv är han tillika. Lite smågrisig, stark som en oxe och med en välutvecklad förmåga att göra mål. Hade gärna sett hans fortsatta utveckling här hos oss, men istället blir det till att säga tack och hej. Eller kanske ett på återseende?

Säsongens räddning: Alex Palmers vridning, där han liksom ändrar riktning i luften och samtidigt lyckas få upp sin ena hand för att kunna avstyra ett knallhårt Aston Villa-skott, var bland de svettigaste räddningarna jag sett någon göra i Town på väldigt länge. Händelsen ägde rum i mitten på februari, vi hade fått Tuanzebe utvisad i den 40:e matchminuten och Aston Villa tryckte på för kung och fosterland, men tack vare Palmers insats fick vi med oss ett oavgjort resultat (1-1). Märkligt nog nominerades aldrig räddningen till ”save of the month” i Premier League.

Säsongens mål: Måste ju vara Julio Ecisos fina mål mot Everton nu i maj. Först fintar han bort tre Everton spelare och sen avlossar han från lång distans ett helt otagbart skott som seglar in i målet till vänster om Jordan Pickford (och den engelska landslagsmålvakten bekräftar Encisos enastående bedrift genom att direkt efter målet ta målskytten i hand). Det ska uppenbarligen till en blonderad sydamerikan för att det ska bli lite magiskt.

Säsongens målgest: Vi såg den inte ofta, men när vi såg den gick det inte att göra annat än att dra på smilbanden till max. Sammie Szmodics kaxiga honnör eller militärhälsning, som tidigare retat gallfeber på mig (då han gjort mål på oss både iförd Peterborough som Blackburn-tröja och firat med just den gesten) gör mig nu bara lyckligt jävla skadeglad.

Säsongens bedrift: Damlagets stabila insats tillika rättvisa serievinst. Riktigt roligt och väldigt viktigt utifrån flera olika aspekter. Hoppas verkligen att tjejerna nu ges rejäla förutsättningar till att etablera sig i Championship. Och tänker att vi till nästa medlemsresa även ska försöka inkludera en av damlagets matcher.

Säsongens tjej: När man inte har möjlighet att se dammatcherna kontinuerligt på plats eller via TV-sändning, så är det ju också svårt att peka ut individuella bedrifter. Men de få gånger jag sett tjejerna i år, så har yttermittfältaren Sophie Peskett varit helt enastående. Dessutom belönad med som årets spelare i National League Southern Premier Division.

Säsongens sympatiske: Jens Cajuste råkade inte bara vara första svensk i Ipswich allt sedan Jonas Axeldahls korta gästspel kring milleniet, han visade sig dessutom vara en särdeles sympatisk kille. Bara det att han kort efter förlusten mot Nottingham Forest ändå dök upp på ITFC-Swedens gemensamma middag på Portman Road för att prata lite med oss landsmän kändes väldigt sympatiskt. En av många höjdpunkter under medlemsresan (matchresultatet till trots). Dessutom får väl Cajuste anses ha varit en av de bättre spelarna under säsongen och samtidigt en utmanare till årets mål (genom sitt snurrfintsmål i just ovan nämnda match). Heja Jens. Heja Sverige.

Säsongens tumme-upp: Tack vare lyckad kirurgi så sitter Axel Tuanzebes tumme fortfarande kvar på hans hand. Både klubben, vi supportrar och inte minst Tuanzebe själv, gör tummen upp till läkaren som kunde lappa ihop det hela efter att olyckan varit framme under diskning.

Säsongens skämskudde: Helt nytillträdde Man U bossen, Ruben Amorim intervjuas efter matchen på Portman Road av Sky Sports. Från ingenstans stövlar en oombedd Ed Sheeran in i direktsändningen och tar över fokuset från Amorim, som tålmodigt får pausa sina resonemang tills Sheeran är färdig med att morsa och krama om expertkommentatorn Jamie Redknapp. Som mina barn under tonårsperioden skulle ha uttryckt det….guuud va pinsamt.

Säsongens matchställ: Inte ofta som jag faktiskt tycker att alla uppsättningar av våra matchkit; hemma, borta och tredjestället är snygga, men det gör jag faktiskt. Tvingas jag välja en favorit så får det bli hemmastället. Lite svag för de där tunna vita vertikala ränderna på det blåa.

Säsongens meeehh: Andra halvan av säsongen. Tämligen torftig historia. Medans våra motståndare började hitta sitt spel, samt utnyttjade januarifönstret till att förstärka sina trupper, så gjorde vi lite av tvärtom. Sett med facit i hand, kan vi konstatera att spelarna vi fick in i januari, inte gjorde oss bättre. Undantaget Alex Palmer (äntligen fick vi in den målvakten som vi hade behövt från starten på säsongen). Men Ben Godfreys värvning visade sig vara totalt poänglös. Philogene var inte en spelartyp som vi hade ett skriande behov av för att kämpa oss kvar i serien. Och Enciso, som säkert har en lysande framtid, var inte heller vad vi egentligen behövde, utan blev bara till ytterligare en självcentrerad och lite omogen spelare i truppen.

Säsongens skitmatch: Flera att välja på. Tyvärr. Men av de matcher som vi absolut borde ha vunnit. Den match vi behövde vinna. Skulle ha vunnit. Kunde ha vunnit. Det var 2-1 förlusten mot hopplösa bottengänget Southampton på Portman Road den 1 februari i år. Den definierade oss och vår säsong. Muric tillbaks mellan stolparna. Och insläppt mål i 87:e matchminuten. Och från där och då, så har man mer eller mindre förstått vartåt det barkar. Förra säsongen i Championship så var just matchen mot Southampton det starkaste positiva matchminnet (för ni har väl inte glömt Sarmientos tåfjutt), men nu alltså precis tvärtom.

Säsongens miss: Ali Al-Hamadis missade straff mot Bristol Rovers i cupen (i januari) var utan tvekan chockerande urusel och gick flera mil om den vänstra stolpen. Sånt kan ju även hända en mer meriterad spelare än Al-Hamadi och det betyder ju givetvis inte att han per automatik är en dålig spelare. Men kanske indikerar ett förbättringsområde.

Säsongens växa-med-uppgiften: Cameron Burgess har avfärdats inför varje nytt kliv uppåt som klubben har gjort, men bevisar återigen att hans förmåga att höja sig utifrån rådande omgivning är unik. Vilken resa han har gjort med oss allt sedan han anslöt från Accrington Stanley år 2021. Ser honom gärna stanna kvar i klubben, men tvivlar på att det blir så. All lycka och välgång till dig, Cameron. Frågan är om det blir haggis eller paella framöver?

Säsongens floppvärvning: Tilldelas Arijanet Muric som på något sätt får symbolisera Ipswich misslyckade försök att stanna kvar i Premier League. Konstiga beslut. Märkliga ingripanden. Dålig kommunikation med medspelarna. Allt det här bidrog till att det under första halvan av säsongen spred sig en enorm osäkerhet i hela defensiven. Det kändes undantagslöst väldigt ängsligt och hans klumpiga ingripanden kostade oss flera poäng i matcher som vi mer eller mindre redan hade i vår ”ask”. Viktiga poäng som vi hade behövt ha med oss i det tidiga skedet av säsongen, för att bygga upp självförtroende, få lite poängmässigt andrum samt sätta press på våra närmaste konkurrenter. Då det även under tiden i Burnley fanns flera frågor kring hans målvaktsingripanden, så går det naturligtvis att ifrågasätta värvningen av honom. Och betydelsen av att ha en målvakt som sägs vara spelskicklig med fötterna, kan ju diskuteras när det handlar om ett lag som förväntas slåss för sitt liv på den undre halvan. Så återigen, vi hade behövt Alex Palmer från inledningen på säsongen.

Säsongens galnaste: Mötet mot Brentford borta, som slutade i en 4–3 förlust. En match som böljade fram och tillbaka. Vi jagade vår första vinst för säsongen, det började bra och vi hade ledningen med 2–0, men tidigt i andra halvlek tappade vi till 2–3. Men vi lyckades komma tillbaka och kvittera i 86:e minuten (och här borde det ha slutat…men nej), för att därefter tappa vårt momentum och släppa in ett fjärde mål övertid. Utöver detta hann Liam Delap tjonga en stenhård boll i stolpen i anfallet direkt efter Brentfords fjärde mål. Tänk om…. Nåväl, det här var en sådan match där vi verkligen hade behövt få med oss någonting. Men det var under den period då Muric osäkerhet lös igenom som tydligast. Jag själv missade matchen då jag satt på en teaterföreställning. Men jag följde matchen genom att av och till kasta ett getöga på en livescore-app……och på så sätt kan man väl säga att jag även missade själva teaterföreställningen.

Säsongens skadesituation: Har varit helt horribel. Till viss del beroende på en del otur (t.ex. Wes Burns och Chiedozie Ogbene), men är en situation som bör utvärderas under sommaren. Under stora delar av säsongen så har vi haft en hel startelva på skadelistan. Något som jag är ganska säker på är en av de bidragande orsakerna till att vi nu åker ut. Det var tydligt att vi aldrig riktigt fick till de där intuitiva partnerskapen på planen som är nödvändiga för att vi ska kunna spela som ett lag. Varje ny match har istället inneburit nya försvarskonstellationer, nytt defensivt mittfältspar, nya offensiva mittfältare bakom Liam Delap. Det går ju inte. Ingen kontinuitet. Ingen stabilitet.

Säsongens saknade: Min kärlek till den lilla trollgubben Conor Chaplin är intakt. Både hans personlighet på plan, som hans egenskaper i att tänka fotboll snabbt, hitta ytor och stå för enastående framspelningar har varit saknad. Och veta när han ska släppa bollen. Att han inte skulle hålla på den här nivån är bara dumheter och han har varit enormt saknad under andra halvan av säsongen. Och med även Szmodics skadad, så har vi istället fått lägga vår tillit till ett gäng småegoistiska och omogna glyttar; Philogene, J Clarke, Enciso och Hutchinson. Utvecklingsbara. Potentiella stjärnor. Men alla stöpta på samma vis. Spelare som just nu, kanske spelar lite för mycket för sig själva.

Säsongens glädjevrål: Jack Taylors nickmål på övertid borta mot Wolves (i december) fick ju en till att vråla okontrollerat i minuter efter slutsignalen. Jag vet till och med de som var tvungna att göra sig av med en massa överskottsenergi genom att senare den kvällen göra John Travolta-moves på dansgolvet på en finlandsfärja. Nu snackar vi om riktigt engagemang.

Säsongens Frankenstein: Nämen alltså på allvar? Jag älskar George Hirst och tycker han kanske är en viktigare anfallare för oss än vad Liam Delap är. Och jag vet om att jag berörde detta ämne i förra säsongssummeringen, men återigen... frisyren? Herregud. Och som nyblonderad ser han mer och mer ut som en karaktär hämtad från en Mary Shelley roman. Snälla, kan ingen bara prata med honom?

Säsongens bästa insats: Första hemmavinsten i PL sedan Hedenhös, 2–0 mot Chelsea. Dessvärre en match som jag missade (fick bli extended highlights sen), men vilken kväll. Vilket jävla resultat. Där och då spann förhoppningarna loss ordentligt. Det här är brytpunkten. Nu lossnar det. Nu börjar marschen mot stabilare marker. Nu. Nu. Men. Det skulle sedan snöpligt visa sig att det blev enda vinsten på Portman Road (såtillvida vi inte kniper alla poäng mot West Ham imorgon).

Säsongens Kalvin: En annan starkt bidragande orsak till att vår säsong sett ut som den har gjort, kan härledas till att vi inte haft ett tillräckligt starkt defensivt mittfält. Kanske resultatet av att inte ha etablerat ett internationellt scouting nätverk. Vi hade nämligen behövt få in ett antal internationella, stora och atletiska killar på mitten för att bättre kunna stå upp mot lag som Crystal Palace, Fulham och Nottingham. Morsy har varit duglig. Ibland blek, men för det mesta ok. Åldern har gjort sig lite påmind. Luongo har rättfärdigt fått agera backup. Även han har passerat zenit. Jack Taylor vet jag inte riktigt vad är bra på längre. Jens Cajuste har varit bäst av mittfältarna, övertygat i flera matcher, men saknar lite tuffhet och har även hämmats av sitt knäproblem. Men Kalvin Phillips insatser då? På förhand, den spelare som jag såg mest fram emot att se under säsongen. Visst hade hans karriär gått i stå lite. Det hade inte gått så bra i vare sig Manchester City som i West Ham, men så kan det ju vara ibland. Det är inte alltid som man passar in i en specifik miljö. Det fanns säkert orsaker. Dessutom hade han ju den där eftertraktade Premier League-erfarenheten som vi behövde så desperat. Dessvärre kan vi väl nu konstatera att det inte blev Kalvin Phillips säsong. Inte den här gången heller. Supersynd. Ibland gick det att se den stora spelaren i honom, men säsongen rycktes helt sönder av alla ständigt återkommande småskador och han kom aldrig in i den nödvändiga matchrytmen. Det kunde blivit fantastiskt. Det blev till en besvikelse.

Säsongens look-alike: Dara O Shea som Börje Salming. Otroligt lik, faktiskt. Och med lite av samma passionerade kämpaglöd.

Säsongens retrospelare: Och från en annan del av världen så kan det meddelas att en viss David McGoldrick från Notts County togs ut till årets lag i League Two. 37 år ung så fortsätter den smygande eleganten att leverera på en fotbollsplan.

Säsongens äventyr: …tar alltså slut imorgon. Hur var det då? Jo tack, en upplevelse bestående av både sött och salt. Visst hade vi kanske hoppats och drömt om något mer, men samtidigt är det svårt att ställa krav på ett lag som tagit sig till Premier League några år tidigare än kalkylerat. Jag avskyr, precis som ni, när det går dåligt för oss, men kan samtidigt inte säga att jag är nämnvärt nedstämd över att vi nu åker ut. Missförstå mig rätt, jag skulle absolut inte vilja vara utan upplevelsen och jag tror också att ett år i PL gagnar klubben mer än en lite längre byggperiod i Championship. Vi får se på den här säsongen som en slags bonus eller kanske som en teaser för det som komma skall. Ett steg tillbaka för att kunna ta två steg framåt låter lite floskelvarning, men det är nog så jag tänker. Och jag hoppas att jag snart igen ska sitta, förväntansfull på en sportbar i Malmö, med en kall öl i handen, men den här gången se Ipswich piska skiten ur Liverpool.

Nigge:
Vad har jag att tillägga till Maestro Hedlunds mer eller mindre heltäckande säsongssammanfattning? Inte mycket förstås, men jag lägger till kategorin "Säsongens sliding doors-moments". 

* Första hemmavinsten dröjde. Fulham hemma 31 augusti. En väl genomförd match och vår första poäng i PL på 22 år. Matchen följdes av tre oavgjorda matcher till, med mersmak i ett par av dem. En seger i någon av de matcherna och ett tidigt momentum hade kunnat byggas vidare på?  

* Brentford borta 26 oktober. En svängig match där vi tappade tvåmålsledning men ändå kom igen och hade kvitterat till 3-3 när Muric mer eller mindre kastade in 4-3 till Brentford och Delap träffade stolpen innan matchen flöjtades av. Den förlusten sved ordentligt.

* Första hemmavinsten fortsätter dröja. Leicester hemma 2 november och ledning långt in på tilläggstid. Om förlusten mot Brentford sved så var det här vinsttappet brottartungt att bära.

* Copy paste på första hemmavinstens fortsatta undflyende. Man United hemma 24 november. Jag och kassören var på plats och här hade vi väl inte varken förväntat eller krävt tre poäng, men det var nära, ack så nära.

* Spiken i sliding doors-kistan. Hemma mot Southampton 1 februari. Det riktigt realistiska hoppet om att stanna kvar i PL försvann i och med det sena vinstmålet för Saints. Vi höll så klart fast vid den teoretiska möjligheten att börja ta trepoängare efter trepoängare, men vi visste nog innerst inne att efter den här förlusten var till och med sliding doors-dörren stängd.

Näst sista omgången och dito lördagspanelen för säsongen. Dan och AC serverar svaren på veckans frågor. COYB!

Läs mer...

 

 

När jag inte har nåt bättre för mig dagdrömmer jag ibland om vilka av våra spelare som skulle passa bra i en annan PL-klubb, som ligger på avsevärt högre nivå än Ipswich, säg Liverpool, Arsenal, Man C osv. Nu får du chansen att spekulera i vilka spelare som skulle passa in fint i någon storklubb och vi vill gärna ha goda argument för att just dina val skulle falla väl ut. Kör!

AC:
Den första logiska, och även högaktuella, är givetvis Delap till/i United som det ryktas flitigt om. Nu är ju (1), förvisso dagens United vad de är, men jag tror att Delap hade kunnat passa bra in med sin fysik. Nu är ju (2), inte Højlund någon nätt pjäs heller direkt, men Amorim gillar ju en central kraftfull striker så Delap tänker jag hade fungerat som ett bra alternativ (såvida inte den gode Ruben A lyckas lura dit Gyökeres). Sen ska ju någon mata med rätt bollar också förvisso…

Man vill ju även säga Leif Davis i Newcastle p.g.a. kopplingen, men då skulle han konkurrera med Livramento så det hade inte varit någon dans på rosor för vår Leif gissningsvis. Fler än så har jag svårt att klämma ur mig.

Dan:
Jag vet faktiskt inte om nån skulle passa bra i ett av topplagen. Kanske inte ens Delap, som väl är den enda som har utmärkt sig i mer än ett par matcher. Samtidigt är det svårt att sia om eftersom så mycket faktiskt handlar om förtroende från managern, kemin med lagkamrater och spelsystem. Och jag vet nog för lite om andra lag för att se om några av de sakerna skulle kunna fungera för nån av de våra.

Men visst, Delap kommer ju att försvinna, kanske inte till ett av topplagen men kanske till nåt av lagen mitt i tabellen. Och om han fortsätter som i år, och får speltid regelbundet kan han säkert passa in och göra bra ifrån sig. Men han kommer troligen att få en lite annan roll och spetsa till sin speluppfattning och sitt beslutstagande. För om vi ska vara ärliga, har han haft en ganska endimensionell roll: var med och försvara och sätta press, men också satsa allt framåt när tillfälle ges.

Sen skulle nog Cajuste kunna spela en roll i nåt av de större lagen, om han kan hålla sig hel och kanske lägga på några lager fysisk tuffhet.

I övrigt ser inte jag nån som skulle fixa det. Men dagdrömma kan man alltid, och som sagt så är det så många faktorer som ska till. Och vi ska inte glömma vår egen Damien Delaney, som väl alla upplevde som ganska tafflig och en evig risk bakåt i Championship. Sen plötsligt gick han till Crystal Palace och spelade vecka in och ut i Premier League; jag har fortfarande inte riktigt fattat hur det gick till…

 

Vilka tre saker som finns i Championship men inte i Premier League har du saknat mest?

Dan:
Det tätare spelprogrammet med matcher mitt i veckan. Finns det nåt härligare än att rädda veckan genom att glömma vardagslunket med en match på en tisdagskväll?

Medgångssupportrarna, som förhoppningsvis troppar av lite, så att det kanske blir lättare för oss att själva bestämma vilken match som ska bli föremål för medlemsresan.

Town TV med direktsända matcher till ett ganska mycket bättre pris än vad Viaplay ”erbjuder”.

AC:
Jag har väl egentligen saknat precis allt med Championship. Ligan känns ovissare, betydligt genuinare och, för mig, intressantare. Jag älskar även det lite mer kompromisslösa spelet och att allt inte behöver vara ”perfekt”. Nerven runt uppflyttning och kvalspel. Ja, i stort sett allt med andra ord. Sen är jag givetvis inte dummare än att jag fattar att all form av fotbollsromantik är helt irrelevant och även jag inser att PL-spel är det definitiva. Med det sagt så gick inte jorden under direkt i League One heller…utan det är i ur och skur som gäller.

 

Nu är det klart att Sheffield United och Sunderland möts på Wembley för att slåss om den sista platsen i nästa säsongs Premier League. Vad tror du blir avgörande och vilka vill du helst ska stå som segrare efteråt?

AC:
Sheffield United ser starka ut efter sin överlägsna tredjeplats och därefter manglingen av Bristol City i semin. OCH jag kan unna Kieffer Moore ännu ett PL-äventyr. Samtidigt kittlande att just Sheffield United har sämst statistik någonsin i ”EFL playoff history”, men mitt tips faller trots det på the Blades.

Dan:
Jag ser nog helst att Sheffield U går upp. De har varit ett bättre lag sett över hela säsongen, och jag tror att vi kommer att ha lättare för Sunderland, som har sett väldigt bleka ut tidigare år. Och om Sheffield U går upp, får vi också se ännu ett exempel på lag som går direkt upp efter att ha åkt ur Premier League säsongen före. Då kan vi följa både Burnleys och Sheffield U:s öden och kanske lära oss av vd de gör rätt och fel, och kanske inspireras av det de gör bra. Lite så går mina tankar.

 

En något decimerad panel gör sitt bästa för att kämpa ända in i kaklet. COYB!

Läs mer...

 

 

En skön poäng på Goodison Park, och äntligen lite vunna poäng från underläge i stället för förlorade från överläge. Vad var det som gjorde att vi fick till vändningen, och hur bra är det för moralen i slutfasen av ligan?

Pelle:
Skulle väl säga att det var Julio Encisos fantastiskt fina mål som förändrade matchbilden. Före matchstart, hade jag med några likasinnade suttit och ondgjort mig på hans bekostnad, där jag menat på att han är en egocentrisk och slarvig lyxspelare som är bättre att ha med som inhoppare än från start….givet det läge vi nu befinner oss i. Och jag håller faktiskt kvar vid den ståndpunkten, även om jag måste medge att han var vår bästa spelare föregående lördag och att hans supermål gjorde så att övriga medspelare taggade till. Skönt att inte få stryk var och varannan vecka. Och även om det inte spelar så stor roll för nu, så är det viktigt att inleda nästa säsong med ett positivt momentum.

Nigge:
Visst var väl den där kanonbaljan från Enciso en starkt bidragande faktor, precis som Pelle är inne på ovan. Sen tycker jag att laget visade karaktär och att en sån som Hirst får göra ett typiskt Hirst-mål var ju extra passande.

 

Vad tror du om avslutningen i ljuset av Everton-matchen? Klarar vi att komma före Leicester och kanske till och med överträffa Lutons poängskörd från förra säsongen? Och hur viktigt är det att göra det?

Nigge:
Det är väl kanske inte superviktigt att klå just Lutons poängskörd men nog hade det varit lite gött att komma före Leicester, särskilt som vi förmodas tampas med dem i det övre skiktet av tabellen nästa säsong. Att vi precis som förra säsongen har tagit ungefär lika många poäng, må vara i en annan ända av tabellen, indikerar väl att det blir tajt mot rävarna även säsongen 25/26.

Pelle:
Det är ju det enda som vi har att göra upp om nu och jag tror absolut att det är viktigt för KMac och spelarna. Återigen så handlar det mycket om vilken självkänsla som vi vill ha med oss till återstarten i augusti. Min gissning är att vi placerar oss före Leicester och att vi tangerar Lutons poängskörd. En förlust idag. Sen oavgjort mot Leicester. Och avslutningsvis vinst mot West Ham. Nu vet ni.

 

Många röster höjs nu för att bara spela våra egna spelare. Lite svårt, med tanke på alla dessa skador, och att ingen vet vilka som faktiskt blir kvar. Hur ska McKenna tänka i laguttagningen? Ska han fokusera på nuet eller tänka längre framåt? 

Pelle:
Ja, egentligen vill jag också det, d.v.s. att vi primärt spelar med de spelare som vi tror kommer vara med oss nästa säsong. Men svaret återfinns ju i frågan. Det blir svårt. Rent utav en omöjlighet utifrån ett skadeperspektiv. Och jag är inte heller så säker på att KMac har samma syn på det hela. Nåväl, det får bli som det blir. Men erkänn, visst hade det varit jäkligt kul att se Somto Boniface starta som vänsterback idag?

Nigge:
Den diskussionen har jag för mig fanns under alla mediokra säsonger vi gjorde i Championship och League One när det närmade sig slutet av säsongen och det inte fanns något att spela för. Man vet ju inte heller bergsäkert vilka som är kvar nästa säsong plus det där med skadorna som du nämner. Jag tänker att KMac ändå tänker på nuet och vilka som han tycker passar bäst i startelvan. In KMac we trust!

 

Klara för Championship nästa säsong i och med resultaten från förra helgen, men panelen håller alltid högsta klass! Enjoy!

Läs mer...

 

 

Championship väntar och de flesta verkar väldigt trygga i att vi kommer att vara ett topplag, men jag känner lite som Stefan Sauks karaktär för många år sen som yttrade ”jag är skeptisk” med tydlig pondus. Det är bara en handfull klubbar på de två senaste decennierna (lite drygt) som lyckats gå upp, åka ur och gå upp direkt till PL. Kommer det verkligen att gå så bra som många hävdar?

Pelle:
Just nu, så är detta omöjligt att besvara, men bara det att Ipswich faktiskt tippas vara ett topplag eller rent ut av en toppkandidat till ligavinsten i Championship nästa säsong, är ju rätt så angenämt. När förhandstippades vi det senast? Kommer inte ihåg, men kanske säsongen 2002-03? Men det är rätt, det är inte så lätt att direkt studsa tillbaka upp igen, men å andra sidan så är det inte så lätt att som ett nykomlingslag i Championship avancera direkt till Premier League. Det får väl ändå sägas vara en större bedrift, än att som nedflyttad fallskärmsklubb returnera till PL. Kan vi behålla vår stomme av väsentliga spelare, samt på ett begåvat sätt addera med nya som kan lyfta laget, så är möjligheten mer än realistiskt. Vi är fortsatt en väldigt attraktiv klubb för up-and-coming spelare, hajpen finns där alltjämt och satsningen på att göra oss till en etablerad klubb i PL kommer att fortsätta oförtröttligt. Jag sticker inte ut hakan genom att säga att vi åtminstone kommer att vara ett topp-6 lag och göra upp om ett avancemang. Så nej, vi kommer inte att bli ett nytt Luton. Det går inte att jämföra klubbarnas strategi, förutsättningar eller planerade satsningar.

Martin D:
Jag tror att så länge vi får behålla vår tränare och aktivt satsande ägare så kommer vi inte att riskera att åka ner genom systemet som Luton till exempel. Hur högt vi kommer att placera oss i Championship beror dels på vilket lag vi får behålla sedan alla hugade lag ryckt färdigt i vår trupp, samt hur det går med vår egen nyrekrytering.

Gällande det förstnämnda är jag mer orolig än många (det är iofs ett personlighetsdrag…). Just nu är det länkar bort för Palmer, Tuanzebe, O’Shea, Johnson, Burgess, Omari, Hirst och Delap. Utöver det så har Davis ju länge förväntats bort. Av lånespelare som varit starters försvinner ju vidare Cajuste och Enciso. I värsta fall är det alltså upp till 8 spelare ur aktuell föredragen första 11 som är på väg att byta postnummer… Är detta då en anledning att gå upp i falsett? Det beror på vad vi vill åstadkomma.

Vill vi ”bara” bli en topp-8 klubb i Championship så borde vi ha attraktionskraft nog att fylla igen ev hål i spelartruppen med ok kvalitet, men det skulle ändå innebära ett steg ner och tapp i momentum då det blir till att spela ihop ett nytt lag (något vi lärt oss kan ta tid och inte behöver gå bra…)

Vill vi nå en direkt retur till PL så är det mer bekymmersamt. Som vi erfarit denna säsong så räcker vår kvalitet inte alls. Att rekrytera bland det bästa och lovande Championship har är alltså inte tillräckligt om vi vill kunna bita oss fast en nivå högre. Vi kommer knappast kunna rekrytera så mycket etablerad PL-kvalitet som vill spela med oss nästa säsong så det gäller då att hitta och hålla kvar vid utvecklingsbara stjärnskott som bättre kan höja sin kvalitet utan att bli skadade för att slippa hamna i situationen att behöva köpa ihop ett helt nytt lag till nästa uppflyttning. Helst skulle vi i vår kommande trupp ha 4-5 spelare som vi vet håller för att kämpa om 17e plats i PL och det tror jag inte vi kommer ha kvar när transferfönstret slår igen.

Dan:
Det är lätt att bli lite skeptisk. De som tvärsäkert yttrar sig om att vi kommer att studsa upp direkt igen är väl samma människor som var lika tvärsäkert övertygade om att vi skulle ta Premier League med storm. Jag tror och hoppas förstås att vi kommer att studsa tillbaka, men det kommer inte att vara lätt och absolut inget vi kan ta för givet. Inte för att vi behöver se på Luton och frukta det värsta (även om det kan ge oss en välbehövlig omgång ödmjukhet), men vi kan heller inte förvänta oss det bästa. Dessutom vet vi ju än så länge inte hur skadskjutna vi kommer vara efter sommarens transferfönster. Hur ser truppen ut då? Har vi fått behålla en gedigen kärna eller tvingats värva mycket nytt? Men samtidigt är vi i en betydligt bättre position än förra gången vi befann oss i Championship. I varje fall i allt som rör annat än truppen, för den vet vi som sagt inte mycket om än. Men vi ska i alla fall vara med och kämpa om sex översta platserna. Så mycket ska man väl ändå kunna förvänta sig?

AC:
Jag tillhör inte skaran som räknar med att vi kommer mosa allt som kommer i vår väg. Med vår trupp och ekonomiska muskler kommer vi ha en ”måltavla på ryggen” (det var en ganska usel översättning, men ni fattar). Det ska dock sägas att allt annat än en topp sex-placering får givetvis ses som ett rejält misslyckande.

Vi må ha blivit degraderade, men hur avslutar vi säsongen på ett värdigt sätt?

AC:
Vi kommer givetvis kriga och göra allt för ett respektabelt avslut. Det hade varit psykologiskt gynnsamt för spelare och fans om vi inte förlorat mot Leicester i näst sista och avslutat med en seger på hemmaplan mot West Ham.

Pelle:
Genom utgångspunkten att de fyra återstående matcherna faktiskt är upptakten till nästa säsong i Championship. Viktigt med inställningen nu, att vi kan ta med oss ett positivt momentum, både spelmässigt som sammanhållningsmässigt. Därför tycker jag också att KMac bör utgå lite mer ifrån vilka spelare som kommer vara kvar i klubben till nästa säsong. Således hellre än Chaplin från start än en Enciso. Hellre Jack Taylor på plan än en Kalvin Phillips, o.s.v. Om inte annat, så borde ju åtminstone kampen om att hålla Leicester bakom oss (för att kunna avsluta som bäst placerade nykomling), vara tillräcklig för att spelarna ska vara fortsatt motiverade.

Martin D:
Det blir intressant att se hur vi presterar mot Leicester och West Ham som vi ändå bör hålla hyfsat jämna steg med och det vore tröst för stukade självförtroenden med några segrar till. När nu allt hopp är ute kan det också bli nyttigt att testa stommen till nästa säsongs trupp. En reflektion jag gör är att även denna säsong verkar vi ha förtvivlat svårt i de specifika matcherna mot lag nära oss i tabellen, eller de vi ”ska” slå. Däremot så har vi inte problem att samla ihop fler poäng än dem mot andra lag. Ta ex Leeds förra säsongen där vi var utspelade , men ändå med marginal fick fler poäng än dem totalt i ligan. Samma sak nu med både Southampton och Leicester.

Dan:
Målet måste vara att avsluta med flaggan i topp och helst hamna på fler poäng än Luton säsongen innan (26). Jag skulle ha varit betydligt mer hoppfull om vi hade haft lite fler friska spelare att tillgå, men tyvärr är sjukstugan full. Och när vi dessutom har två spelare avstängda känns det väldigt tunt. Så vi kanske inte ska vänta oss för mycket i matchen i dag, men visst ska vi väl kunna ta sex poäng till på de fyra avslutande, lite ”lättare” matcherna?

 

Om man tittar på de två direktuppflyttade lagen från Championship denna säsong så är det ett med ramstarkt försvar och ett särdeles anfallsglatt gäng. Vilket vill du att vi är nästa säsong och varför?

Dan:
Vi kanske ska vara det där laget som är nånstans mittemellan de två? Vi måste uppenbarligen fokusera mer på försvaret, för det har känts tunt i många matcher. Så om vi tänker en direkt studs tillbaka behöver vi absolut jobba mer med försvaret. Men samtidigt får det inte ta all kraft, så att offensiven och anfallsglädjen drabbas alltför negativt. För vi behöver mer att glädja oss åt än ett ramstarkt försvar, tycker jag. Senast i Championship funkade ju devisen anfall är bästa försvar, men det gav oss kanske lite för mycket vana av framåtlutat spel, vilket gjorde att försvarsspelet led. Det kan ha varit en följd av att McKenna och company tänkte att de inte hade mycket att förlora och bara körde på, för att konkret lära sig vad som skulle krävas för att ta steget upp och sen året efter fixa de sista bitarna. Nu gick det ju inte riktigt så… Men nu hoppas jag att vi tar oss an lagbygget på ett mer holistiskt sätt, med en strävan att bli både hyfsat ramstarka bakåt och hyfsat anfallsglada framåt, med en bra balans genom alla lagdelar. Men det kanske är för mycket att hoppas på?

AC:
Vi lär ju tappa några spelare, både offensivt och defensivt, men jag väljer glädjen då vi känns väldigt positivt framtunga med alla våra alternativ på de offensiva platserna bakom Delap/Hirst. Jag tror att dessa gossar kan komma att leverera en del huvudbry i the Championship. Eller iaf sprida ut målskyttet lite mer än i år…

Pelle:
Självklart skulle jag välja kombinationen av båda. Det är ju inte som så att det ena behöver utesluta det andra. Men om man måste välja, vilket jag antar att det handlar om här, så väljer jag nog att vara ett lite mer framåtlutat lag. Lite som vi var föregående säsong i Championship. Det blir ju så mycket roligare då. Med det sagt, det finns en del överväganden som behöver göras i relation till vår defensiv. Något som jag hoppas att klubben ska prioritera under sommarfönstret. För att kunna spela fungerande framåtlutat, så måste det även till att man har en välfungerande defensiv grund på mittfältet. Det har vi inte haft i Premier League och är en av de enskilt största faktorerna till att vi också trillar ut.

Martin D:
Ja, som jag var inne på redan i förra veckans panel så är ju jag mer för ett starkare försvar denna gång, även om vi blir ett tråkigare lag att titta på, eftersom det uppenbarligen inte lyckades med den taktik och strategi vi hade nu… Ni vet ju vad man säger om personer som testar om och om igen på samma sätt och förväntar sig nya resultat…

 

Kommer ni ihåg att vi var på medlemsresa för några veckor sedan? Fira gårdagens vinst med att gå in på medlemssidorna och ta del av några fina bilder från resan.

En fredagkväll på Portman Road är inte helt fel

 

 

 

På medlemsresan i våras hade vi äran att ha med oss Daniel Kristiansson, sportkommentator. Han håller även i Mr Partido Podcast och träffade självaste Terry Butcher för en pratstund. Nu finns avsnittet ute och det vill du inte missa! Du hittar avsnittet hos Mr Partido Podcast. Mycket nöje!

 

 

 

 

ITFC Sweden är väldigt glada och stolta över att kunna presentera säsongens sponsring av damlagets kapten Maria Boswell.

Efter att vi har sponsrat klubbens akademi sedan starten av supporterklubben 2008 så har vi nu vänt oss till damlaget och fått äran att sponsra ingen mindre än lagkaptenen själv, Maria Boswell.

Maria har varit en Townspelare sedan 2019 när hon kom till Ipswich från Essex RT och gjorde sin debut för A-laget 2020 mot Billericay Town. Lagkaptensbindeln övertog hon från Blue Wilson i december 2023.

Vi ser fram emot att följa damlaget i vad som ser ut att bli en väldigt spännande säsong och givetvis kommer vi särskilt att följa Maria Boswells framfart i FA Women´s National League South. COYB!

 

 

 

 

Snart är första säsongen i Premier League på över 20 år här och idag publicerade Ipswich Town FC information om medlemskap och matchbiljetter.

Läs mer...

Trycket efter matchbiljetter har ökat enormt under de senaste två säsongerna och det kommer att bli ännu större kommande säsong. Därför har klubben beslutat att ha kvar Super Blues som medlemsform för supportrar i Storbritannien medan utländska supportrar är hänvisade till International Blues membership. All info finns på Ipswich Towns hemsida.

Vårt bästa tips i nuläget är att skaffa International Blues membership om man vill kunna ha chans att få tag på biljett till någon match under säsongen. ITFC Sweden har alltså inte möjlighet att hjälpa till med matchbiljetter för säsongen 2024/25. Det är förstås en stor besvikelse för oss att inte ha fått mer gehör från klubben i våra hjärtan, men det är en verklighet som vi får förhålla oss till.

ITFC Sweden jobbar tillsammans med andra utländska supporterklubbar för att göra oss hörda och skulle det bli någon ljusning på biljettfronten så återkommer vi givetvis med information om det.

 

Med vänliga sommarhälsningar,

Styrelsen, ITFC Sweden

Nu är det dags igen, sommaren går fort! Det är dags att förnya medlemskapet/bli medlem i ITFC Sweden för säsongen 2024/25. Instruktioner enligt nedan.

 

 

Häng med redan från början av säsongen så du inte missar någon omgång i Tipstävlingen! Succén med Swish gör att det är enklare än någonsin att förnya sitt medlemskap i ITFC Sweden. 

Genom att skicka 150 kr (50 för ungdomar under 15 år) till

Swishnummer 123 050 23 02

har du förnyat medlemskapet.

Enkelt va? Är du lite mer old school så går det bra att betala till

pg nr 46 73 05-9 eller

bg nr 282-7798.

 

Om du är ny medlem vill vi gärna ha både din mailadress och den adress som vanlig snigelpost hittar fram till.

 

 

 

 

 

 

 

 

Äldre inlägg...