Join the club

Säsongspremiär för Ipswich Town FC betyder givetvis säsongens första Lördagspanel! Premiärhelgen till ära har vi samlat Conny, AC, Dan och Martin D att snacka igång säsongen 2026/27. COYB!!

 

Hej Premier League, nu är vi här igen! Vad tror ni i panelen att chanserna är för att det ska gå bättre den här gången jämfört med 24/25? Vad talar för och vad talar emot?

Conny:
Ja, visst. Ipswich Town är tillbaka och den här gången blir det förhoppningsvis med flaggan i topp efter säsongens sista match, inte med huvudet under armen. Det som talar för. För det första har vi fått en helt annan kvalitet på vårt scoutingnätverk. Spelarna som vi har plockat in är längre, mer fysiska och mer atletiska. Vi hat fått mer kvalitet för pengarna helt enkelt. Allt runt omkring klubben är också på en annan nivå jämfört med för två år sedan. Det är bara att spana in den nya träningsanläggningen.

Vad talar emot då? Ja, det är ju mycket som ska klaffa. Nya spelare. Ny tränare. Kan vi hitta den där unika känslan av ett LAG som vi hade under resan från League One till Premier League på väldigt kort tid? Det är för mig det stora frågetecknet.

AC:
Säsongen 24/25 kändes tyvärr dödsdömd redan innan säsongen började. Det går helt enkelt inte att värva toppen av the Championship för att överleva i Premier League. Denna gång har man insett vad som krävs och vi har spenderat pengar som om det inte finns någon morgondag. Räcker det den här gången? Jag tycker iaf att vi har hyggliga förutsättningar denna gång. Vi hade gissningsvis inte mått dåligt av en central anfallare som kan axla, och konkurrera med, Emersonn som är lite av ett oskrivet kort på den absolut högsta nivån. Breel Embolo hade varit spännande.

Dan:
Härligt med säsongsstart! Äntligen, liksom. Jag tror absolut att chansen att det ska gå bättre än sist är ganska stora. Sämre kan det liksom bara inte gå, eller? De flesta spelare som är med oss in i säsongsstarten, har varit med på den här nivån eller liknande nivåer; så var det inte sist, då vi var mer av ett Championship All Star team. Det känns också som att laget den här gången är mer fysiskt, vilket ju var en av de saker vi saknade senast. Och man måste ju ha lärt sig en del sen förra gången. Så visst finns det mycket som talar för att det ska gå bättre nu. Men med det sagt, saknar vi fortfarande den där rutinerade strikern som alltid levererar. Förhoppningsvis rättas det till innan transferfönstret stänger; annars känns det genast lite mindre positivt. En sak som också talar emot, är att vi har en ny coach och väldigt många nya spelare, så det kan ta tid för alla att ”gela”; frågan är om vi har den tiden… Men vi måste tro att det går bättre. Sen ska man komma ihåg att ”bättre” kan innebära både 18:e plats och fler än 22 poäng, vilket troligen inte räcker hela vägen, lik förbannat.

Martin D:
Så, vi möts igen kära (?) Premier League. Förra gången får väl även vi fotbollsromantiker erkänna att vi var som bortkomna lågstadieelever som råkat förirra sig in i rökrutan där alla coola kids hängde. Skillnaden mellan divisionerna är inte som att ta trappan upp en våning. Det är som att kliva in i hissen och upptäcka att man hamnat i en helt annan byggnad.

Förödande stor för de flesta. Och ibland själadödande för jojo-klubbar, som tvingas byta ut tre fjärdedelar av truppen beroende på vilken division de för tillfället befinner sig i. Championship och Premier League kräver inte bara olika nivåer av kvalitet, utan ofta helt olika spelartyper, taktiska lösningar och fysiska egenskaper.

Till den här sejouren känns vi åtminstone bättre rustade.

Missförstå mig inte. Jag rekommenderar fortfarande inte supportrar att trappa ner Losecen eller hjärtmedicinen... Men den här gången försöker vi faktiskt lösa problemet vi ställs inför istället för att hoppas att det inte finns. Därför är jag inte säker på att tränarskiftet bara var av ondo. Gary O´Neil, eller GON som vi tydligen ska kalla honom trots att förkortningen ligger obehagligt nära både "gone" och "goon" om resultaten skulle börja gå emot honom, representerar på många sätt ett annat sätt att tänka fotboll. Och det syns i rekryteringarna.

Vi har värvat större/längre/starkare/äldre spelare med fler mil på mätaren från Premier League och andra högstaligor.

Om vi blivit mer internationella är kanske en definitionsfråga. Visst finns fler flaggor representerade i truppen, men många kommer trots allt från våra geografiska grannligor snarare än från jordens alla hörn. Men poängen är tydlig.

Premier League handlar fortfarande om teknik och taktik. Men det handlar också om att vinna dueller mot motståndare som kostat lika mycket som vissa nationers försvarsbudgetar…

Samtidigt verkar klubben ha dragit rätt slutsats. Truppen byggs för mer defensiv flexibilitet, mer fysisk närvaro och större förmåga att anpassa sig till olika matchbilder. Vi kommer sannolikt att få se ett Ipswich som ibland försvarar djupare, värderar poäng högre än bollinnehav och accepterar att vissa matcher handlar om överlevnad snarare än skönhet.

Det är sannolikt nödvändigt.

Men världens bästa liga är också världens mest absurda liga. Så även om vi är, låt oss istället kalla det, ”mindre dåligt” förberedda än för två år sedan är jag långt ifrån övertygad om att det räcker. Det kommer sannolikt hänga på det berömda håret.

 

Vad tycker du om de nyförvärv som gjorts inför säsongen? Är vi väl rustade på varje position enligt dig eller behöver vi förstärka ytterligare? Borde vi ens lägga mer pengar på nyförvärv?

Martin D:
För att med bibehållen självaktning överhuvudtaget resonera om transfermarknaden får man väl blunda för liknelserna mellan hur mycket pengar som skulle krävas för att utrota världens fattigdom vs transfersummor och att tonåringar tjänar normala årslöner i veckan…

Men om vi då ändå blundar för det så är transferfönstret en högtid för mig. Jag spekulerar med likasinnade, bygger dynamiska Excel-ark som skulle få en managementkonsult att rodna och uppdaterar transfersajter så ofta att internetleverantören förmodligen funderar på att genomföra en intervention.

Men silly season handlar inte bara om spelare. Det handlar om identitet. Kommer Ipswich fortfarande vara Ipswich när dammet lagt sig? Under McKenna byggdes något som var större än resultaten. Det fanns en genuin glädje runt laget. När vi gjorde mål såg man spelare som sprang mot varandra, log av glädje och klappade om varandra. Det låter kanske banalt tills man börjar jämföra med andra klubbar.

I många lag känns måljublet snarare som en nödventil för uppdämd ångest. En spelare gör mål och blir omedelbart omskakad, knuffad eller att lagkamraterna klappar till dem enligt läroboken för toxisk manlighet. Fotbollen blir framgångsrik, men ibland också lite mindre mänsklig. Ipswich har åtminstone utifrån sett varit något annat.

Och just därför finns det också en oro. Omklädningsrum är levande organismer. De kan bli starkare av erfarenhet, men de kan också förlora sin själ. Att GON och ledningen lyckas bevara den positiva miljön kan mycket väl visa sig vara lika viktigt som vilken anfallare som gör flest mål.

Här är jag inte helt lugn. GON har tidigare haft problem med att behålla kontrollen över omklädningsrum när resultaten vänt. Jag säger inte att vi har några problemspelare idag, men risken ökar naturligt när man börjar fiska i allt exklusivare vatten. Ju större namn, desto större sannolikhet att man ibland också får större egon.

På spelarfronten är jag överlag relativt positiv. En intressant aspekt med värvningen av Daizen Maeda är exempelvis att han potentiellt öppnar dörren till enorma asiatiska marknader. Det är lätt att bara se vad en spelare tillför på planen, men moderna fotbollsklubbar måste också tänka på var nästa generations supportrar, sponsorer och tv-tittare kommer ifrån. Om Ipswich lyckas etablera sig i delar av Asien kan den effekten leva långt längre än spelarens tid i klubben.

Samtidigt känns truppen fortfarande ofärdig. För mig saknas åtminstone tre saker i skrivande stund:

* en självklar förstestriker (hur många fönster har vi missat detta?)
* en speldirigerande mittfältare
* en vänsterback tills

Därför tror jag att Ipswich kommer vara aktivt ända fram till transferfönstrets sista timmar. Och lånekarusellen från storklubbarna har knappt börjat snurra ännu.

Ibland hör man att "vi borde värvat bättre spelare". Jo, visst. Problemet är bara att marknaden inte fungerar så. Ser man till vilka löner vi kan erbjuda, hur attraktiv destinationen är jämfört med etablerade Premier League-klubbar och vilken status Ipswich faktiskt har internationellt, så tycker jag att ledningen i stort sett har maximerat sina möjligheter. Men det är klart, lyckas man värva EN storspelare så ökar sannolikheten att fler kommer. Därför är det ju en hel konstart att tolka och förstå transfer-rykten.

Varje spelare som kommer in betyder nästan alltid att någon annan måste lämna plats.

Därför är det fullt möjligt att det till slut blir så att vi skeppat iväg ett helt lag till Championship genom lån eller permanenta övergångar.

Det är en naturlig följd av utvecklingen. Men det kommer att svida att se Wes Burns, Conor Chaplin och andra moderna klubbikoner dra på sig någon annans tröja. Det är kanske det tydligaste kvittot på hur dyr Premier League-biljetten egentligen är. Man betalar inte bara med pengar. Man betalar också med en del av sitt förflutna.

Conny:
Förutom Enciso (och Maeda som ju gjorde mål mot Sverige i VM) så har jag i ärlighetens namn inte bevittnat eller känt till de övriga nyförvärven sedan tidigare. Men å andra sidan så kollar jag faktiskt inte så mycket fotboll om inte Ipswich spelar. Nyförvärven känns kloka och spännande. Jag är väldigt nöjd med transferfönstret. Det jag kan sakna är kanske den där yttersta spetsen, en Xhaka-typ som Sunderland värvade ifjol. Palacios har det ju ryktats om länge nu och det vore en prestigevärvning. Sedan behöver Emersonn konkurrens på topp. Chuba Akpom är inte lösningen. Jag hade också gärna sett en till mittback. Greaves är generellt en bra spelare, men i vår förra sejour så hade han lite svårt med positionsspelet. Det gör mig lite orolig. Så JA: Några spelare till behövs. Och om man ska tro Ashtons ord igår: ”We are not done”.

AC:
Spännande och väldigt nödvändiga värvningar för att ha chans att överleva detta. Om vi börjar bakifrån. Målvaktsfrågan är minst sagt intrikat med ett par nyförvärv varav Van Oevelen kanske imponerat mest, men kommer att lånas ut så fort Walton är kurant. Kjell Scherpen kan agera nummer 1 ”ostört”, med Walton som backup, då jag räknar med att Palmer säljs i detta fönster. Button som nummer tre då då. ;)

Diop kommer att vara vår försvarsbjässe och hans rutin kommer bli extremt viktig. Från GONs Strasbourg kom lovande Abdoul Ouattara som gjort det kanon i Frankrike trots sin unga ålder. Hans naturliga position är till höger, men kan även ersätta till vänster vilket är kanon då Leif inte har någon konkurrens/backup. Elliot Stroud anyone hehe? :/

På det centrala mittfältet ansluter både Sasa Lukic och Florentino Luis. Jag har tyvärr inte sett Lukic i Fulham, då jag (tyvärr) är ganska ointresserad av Premier League, när inte Ipswich spelar där, men jag har sett honom en hel del i Torino även om det var ett tag sedan. Jag har alltid uppskattat hans spelstil och han kommer bli otroligt viktig. Lite samma med Florentino Luis som jag sett lite av i Liga Portugal när han slog igenom, men i övrigt inte särskilt mycket. Daizen Maeda till vänster och Fatawu till höger har båda goda möjligheter att bli publikfavoriter med sin speed och 1 vs 1 kvalitéer. Enciso vet vi vad vi kan förvänta oss av. Naturligtvis är läget ett annat nu när han verkligen är ”vår”. En underbar värvning! Sist men inte minst Emersonn, som är ganska ensam där framme. Här behöver vi få in en spelare till som kan konkurrera och jag är ganska säker på att vi löser någon inom de närmaste dagarna nu när Hirst också lämnat.

Dan:
Jag tycker att elva spelare in, eller hur många det nu är, är mer än nog. Samtidigt kan jag tycka att vi behöver sajna åtminstone en striker och kanske en mittback, beroende på om O´Neil tänker sig att spela med tre alternativt fem längst bak. Samtidigt är det ett antal spelare till som behöver gå, alternativt stanna kvar och spela U21-fotboll, vilket väl knappast är särskilt lockande. Om jag räknar rätt har vi just nu 29 spelare på plats (om vi räknar bort van Oevelen, som väl går ut på lån snart, och Button, som vi kanske inte behöver registrera i truppen). Av de 29, går Egeli och Ouattara bort, som för unga för att räknas in. Då måste två spelare bort, och om vi ska ta in två spelare till, måste ytterligare minst två bort. Och vilka blir det? Jag räknar kallt med att al Hamadi försvinner (han har ju inte ens fått nåt tröjnummer), och tror även att spelare som Núñez, Taylor, Humphreys och Mehmeti kan få svårt att komma med i truppen. Och kanske även Furlong, om Ouattara tar hans plats och vi köper ännu en mittback. Jag har inga större problem med att Núñez får gå, men är lite mer nostalgisk kring framför allt Humphreys. Och med tanke på Taylors avslutning av förra säsongen och Mehmetis härliga driv, skulle det kännas trist att förlora även dem. Men jag ser inte många andra som kan komma i fråga, även om jag har lite svårt att se hur O´Neil ska kunna få Clarke och Philogene nöjda med att spela andrafiol till Maeda, som jag ser som förstavalet till vänster. Clarke kan väl fajtas om platsen i mitten också, men jag tror att både Enciso och Egeli går före där. Svåra, men angenäma, problem för O´Neil, och vi ska nog inte bli helt förvånade om det är nån ingen väntade sig skulle försvinna, faktiskt försvinner.

 

Hur tror du att Gary ställer upp laget idag och vilka blir nyckelfaktorerna för att kunna bärga tre poäng? Har du sett något i försäsongsmatcherna att ta med sig in i premiären?

Dan:
Jag tror att laget kommer att se ut så här, om alla är hela och friska – Matusiwa och Taylor verkar inte helt redo än: Scherpen – O´Shea, Diop, Greaves, Davis – Lukic, Luís – Fatawu, Enciso, Maeda – Emersonn. Eventuellt kan Egeli starta i stället för Enciso, om han inte är riktigt matchtränad än. Nyckeln till seger är att vi klarar av att matcha Sunderlands fysik, och att vi vågar kontra och anfalla tillräckligt offensivt. Och givetvis att vi får det defensiva spelet över hela planen att fungera. Jag har sett för lite av försäsongsmatcherna för att ge nån riktigt bra input från dem. Men jag har läst mycket positivt om Maeda och hans speed, arbetsvilja och att han och Davis har börjat klicka lite. Fatawu verkar ju också ha fått fart under fötterna, men jag vet inte hur han är på att jobba tillbaka. Emersonn verkar ju hitta nätet, men är oprövad på den här nivån; kan han bli en ny Delap, eller kommer det in en ny striker, så att vi kan matcha Emersonn mer försiktigt? Se där, där kom en del ändå, från en som inte har så bra koll. Ta det för vad det är – ogrundade hypoteser och önsketankar.

Martin D:
Lite svarat på detta i tidigare frågor. Gary O´Neil kommer till klubben med Premier League-erfarenhet och ett tydligt rykte som en pragmatisk överlevnadsspecialist. Det betyder sannolikt att vi kommer att se ett något mindre romantiskt Ipswich. Lite färre risker. Lite mer struktur. Lite mer fokus på att vinna andra­bollar, försvara eget straffområde och hantera matchbilder där man inte har bollen lika mycket. Och ärligt talat är det förmodligen klokt. Förra besöket i Premier League visade att mod utan marginaler kan bli naivitet och ingen tyckte att det var speciellt kul…

Oavsett motståndare och hemma/bortaplan så brukar tre saker avgöra nykomlingars premiärer. För det första: vinna fasta situationer. För det andra: inte ge bort omställningar. För det tredje: få publiken med sig tidigt.

Det man tagit med sig från försäsongen är framför allt att laget ser fysiskt starkare ut och bättre rustat för tempot på högsta nivå. Men försäsongen ljuger också ibland. Nu börjar verkligheten.

Det mest uppmuntrande med Ipswich sommaren 2026 är att klubben verkar ha lärt sig av sina misstag utan att få panik. Samtidigt vore det synd om jakten på överlevnad kostade det som gjorde att så många förälskade sig i den här upplagan av Ipswich från början: värmen, gemenskapen och känslan av att spelarna faktiskt tycker om att spela tillsammans. Överlever man och behåller det? Då har Ipswich inte bara tagit sig tillbaka till Premier League. Då har klubben tagit sig tillbaka på sina egna villkor.

Conny:
Startelvan:
Scherpen
O´Shea, Diop, Greaves, Davis
Lukic, Nunez
Fatawu, Enciso, Maeda
Emersonn
Jag har bara sett lite enstaka höjdpunkter och av det jag har sett så tycker jag att det har sett lovande ut. Det verkar som att O´Neil vill se ett lite rakare och snabbare anfallsspel, vilket jag egentligen inte har något emot. När McKennas spelidé fungerade som bäst var det en fröjd att titta på, men i de sämre stunderna kunde spelet stundtals bli lite förutsägbart och speluppbyggnaden väl långsam. Nyckelfaktorn - gå ut med självförtroende, men att inte vara naiva och glömma bort att göra grovjobbet i försvarsspelet. Nu kör vi! COYB!

AC:
Jag har tyvärr sett ytterst lite av försäsongsmatcherna denna sommar. Otroligt viktig premiärmatch mot ett Sunderland som chockade allt och alla i fjol. Kan de bygga vidare eller blir det ett klassiskt second-season-bakslag? För vår del är det givetvis otroligt viktigt att INTE inleda med en förlust. Inte för att det sätter någon direkt standard men att få inleda med ett eller tre poäng hade gjort oss mycket gott.

 

Snart är säsongen 2026/27 igångsparkad på riktigt och med det så blir det givetvis även mer aktivitet för ITFC Sweden och dess medlemmar.

 Vi har redan planerat in två träffar under september månad och hoppas att vi får god uppslutning på dessa. Båda är i Stockholm, se info nedan.

 

TRÄFF TV-MATCH IPSWICH-LIVERPOOL

Kom och se matchen tillsammans med andra svenska Ipswichsupportrar! Samling från kl 18.00 på fredag den 4:e september. Anmälan gör du här.

 

ÅRSMÖTE

Lördag den 19:e september så är det dags för årsmöte i ITFC Sweden. Vi kombinerar det hela med att se matchen mot Everton tillsammans. Anmälan hittar du här.

 

 

Det börjar nu närma sig premiärmatchen mot Sunderland. Och även om vi inte hundraprocentigt vet hur formationen kommer se ut eller vilka som initialt kommer att ges förtroende i startelvan, så kan vi ändå skönja flera tydligheter i lagbygget.

 

 Personligen så tycker jag att transferfönstret, så här långt, har känts väldigt bra. Slutlig bedömning kan göras först när vi fått lite perspektiv och sett hur laget fungerar i tävlingsmatcher, men kanske att det här är det bästa transferfönstret på länge. Vi har fått in flera spännande spelare med väldigt välbehövda egenskaper. Dessutom till riktigt rimliga priser (givet att vi befinner oss i Premier League).

Nu senast har vi sett Florentino Luis (som verkar vara mycket sympatisk) komma in från nyligen nedflyttade Burnley. 26-årig portugis med rötterna i Angola och med förflutet i Benfica, Monaco och Getafe. Han är en utpräglad städgumma, vars primära uppdrag är att skydda sin egen backlinje samt rensa och förstöra för motståndarna. Inte ett så glamoröst jobb, men det måste ju göras. Och det här är en spelartyp som jag tycker att vi saknat under alla de år som KMac haft ansvaret för laget (Sam Morsy utvecklades ju till en mer bollförande mittfältare under KMac än vad han kanske ursprungligen var). Summan 16 miljoner pund för Florentino (givet att Burnley köpte honom nyligen för 20.6 miljoner) är återigen…riktigt bra business av Ashton & Co. Nu har ju inte Burnley-fansen strött en massa superlativ om honom, men sånt där ska man ju ta med en nypa salt.

Vi börjar nu närma oss slutet på den här serien (Transferkollen), och jag vill knyta ihop det hela lite. I del-1 den 24:e maj delade jag mina funderingar om vilka spelartyper samt vilka positioner vi borde värva för att uppgradera laget. Så, hur väl stämmer dessa tankar när de nu möter verklighetens facit? (Kursiv text är ursprungstext från den 24:e maj).

 

1. En målvakt (tror att Alex Palmer säljs, men jag är ok med att Christian Walton får fortsatt förtroende från start, åtminstone inledningsvis). Facit: Två nya målvakter har inkommit. Alex Palmers förväntade försäljning dröjs av Christian Waltons skada. Eller blir det Walton som får lämna nu?

 

2. En högerback (Darnell Furlong får agera backup). Facit: Ingen spelare in, inga egentliga rykten, men det kommer, var så säkra.

 

3. En innerback (en bjässe med rötterna från någonstans i Afrika hade inte varit fel). Facit: check på den. Issa Diop has entered the house.

 

4. En vänsterback (Connor Townsend lär försvinna och Leif Davis måste ju konkurrensutsättas). Facit: Townsend borta, men vi väntar fortfarande på någon som ska kunna ta upp fajten med Leif Davis.

 

5. En defensiv mittfältare (vi behöver få hit en elak jävel. Någon med goda destruerande egenskaper och som kan fungera som komplement till Azor Matusiwa). Facit: pinfärska Florentino Luis får väl betraktas som en tilltänkt elak jävel.

 

6. Ytterligare en defensiv mittfältare (vi blir vad vi har på mittfältet. Det här är en nyckelposition och vi måste höja kvalitén rejält här. En fysisk stark spelmotor som kan alternera med Matuswia känns verkligen som något behövligt). Facit: inget klart, men det verkar som om Fulhams Sasa Lukic är på ingång. Om det inte blir han, så kommer det garanterat att bli någon annan.

 

7. En offensiv högerytter (en nödvändighet oavsett om Wes Burns stannar eller inte. Kasey McAteer får vara backup, Sindre Egeli Walle kan komma att lånas ut, om inte KMac väljer att behålla honom i laget då han genom sin ålder (19 år) inte påverkar truppstorleken negativt). Facit: Check på den också. Abdul Fatawu är här. Abdul Fatawu kommer att erövra världen.

 

8. En central offensiv mittfältare (Akpom, Szmodics, Chaplin, Nunez eller Mehmeti, ingen av dem var hundraprocentigt lyckade som nr 10. Det här är en position som vi måste hitta rätt med. Det spelar ingen roll vilka strikers vi startar med, om vi inte har någon som kan mata dem med rätt passningar). Facit: Tja, kanske. Daizen Maeda kan eventuellt spela på den positionen (men är väl kanske mer sedd som offensiv vänsterytter). Men om Julio Enciso nu kommer in på lån, så får vi bocka av den här också.

 

9. En striker (en riktigt jävla fet profilvärvning, typ Sam Surridge eller Emmanuel Latte-Lath från MLS i amerikatt). Facit: Emersonn i all ära. Jag tror fortfarande att vi kommer gå för någon som är lite mer beprövad. Eller rättare sagt, jag tror inte, jag är säker på det. Kan även här tänka mig att en sådan värvning kommer att ske under de sista transferdagarna. Breel Embolo? Ayase Ueda? Någon annan?

 

10. En striker till (ett överraskningspaket, ett okänt guldkorn, någon som tar oss alla med storm). Facit: Emersonn. Förhoppningsvis är han guldkornet.

 

Nu var det knappast någon revolutionerande önskelista som jag presenterade, men visst ser det ut som att flera av positionerna nu kan bockas av. Det som återstår är väl en mittfältare, en anfallare, samt en vänster och högerback. Sedan får vi se vad som händer om Jaden Philogene försvinner (högst troligt, det är en duktig spelare, men modest charmig). Och om George Hirst kanske också gör det. Det kommer i sådana fall innebära att vi kommer se ett större antal rekryteringar än vad grundbehovet motiverade. Oavsett vilket så är det tydligt att våra prioriteringar har förändrats när det gäller vilka spelarprofiler vi går efter.

 - - -

Vi har sett Chieo Ogbene göras tillgänglig för lån eller försäljning. Tyvärr får väl den rekryteringen på 8 miljoner pund betraktas som väldigt meningslös. Sammie Szmodics lånas tillbaka till Derby (med en obligation to buy). Inte så mycket att säga om det, annat än att jag tyckte att han var en av våra bättre spelare förra gången det begav sig i Premier League.

Al-Hamadi lånas ut till polsk klubb. Jaha och bra. Eller nähä och intre bra. Nu kommer det information om att det ska ha uppdagats någon form av hjärtproblem under hans medical. Hoppas det inte är något som kräver operation...

Och från ingenstans så kom uppgifterna om att Wes Burns, som nyligen kritat på en förlängning med oss, har gått till Leicester och för att återförenas med kompisen Conor Chaplin. Det väldigt överraskande....minst sagt. Men kanske att det var mer överraskande att han tidigare erbjöds en förlängning med oss (med tanke på ålder och att vi precis hade fått in en ny manager). Så sakteliga försvinner våra gamla hjältar. Ledsamt. Men ofrånkomligt. Burns är en legend.

Inte riktigt samma legendstatus, men ändå med ett stort blått hjärta; Harry Clarke. Han går till Stoke för 3.5 millar. Eller inte? För det ryktas lite om att även han ska ha misslyckats med sin medical (knäproblem). Hoppas verkligen inte.

 - - -

I övrigt så har det spelats ett antal träningsmatcher. Matchinsatser och resultatutkomst har varit lite si så där, men man ska nog inte dra för höga växlar på det där. Alla spelare har ju testats. Rostiga killar. Och på positioner som de normalt inte spelar i. Ynglingar har luftats. Mycket. Och hela startelvor har bytts ut i halvtid.

Som snabbanalys kan det konstateras att det är väldigt svårt för oss supportrar att veta vad GON egentligen vill spelmässigt med laget. Vilken formation förväntas vi köra på? Vilka ska starta? Vilken spelfilosofi ska anammas? (Truppbygget präglas av en tydlig tanke, medan spelsättet fortfarande är svårt att sätta fingret på.) Men återigen, vi befinner oss i en testfas. Saker och ting ska utvärderas.

Kanske är det också så att den flexibilitet som GON pratar om faktiskt påverkar spelet på ett sätt som gör att vi just nu har svårt att se någon tydlig struktur eller identitet. Vi ska komma ihåg att vi är på väg från att ha varit ett tydligt bolldominerande lag till att kanske bli något annat, där vi behöver hitta en ny balans i hur vi vill spela och agera i olika matchbilder.

Jag tror dessvärre att avsaknaden av mittfältare under försäsongen kan få en negativ effekt på inledningen av säsongen. Finley Barbrook (nu ut på lån till Falkirk), Cameron Humphreys och den chilenska clownen har ju spelat där under träningsmatcherna. Men mittfältet är ju normalt lagets ryggrad, och om man inte har haft möjlighet att spela in rätt spelare och relationer där kan det påverka både balansen, presspelet och vårt sätt att kontrollera matcher. Det kan helt enkelt ta lite tid innan vi ser den struktur och tydlighet som förhoppningsvis kommer när truppen är komplett och laget har fått spela ihop sig.

 - - -

Händer det något väldigt spännande under transferfönstret innan premiären mot Sunderland, så tänker jag att en del-9 potentiellt skulle kunna få se dagens ljus. Om inte, då får våra lördagspanelister dryfta detta i den första panelen för säsongen.

Syftet med Transferkollen har ju varit att få till lite liv under en tid då det normalt råder rätt så mycket stiltje på vår hemsida. Jag hoppas att ni känner att det varit läsvärt och inte bara en massa gubbtyckande. Och fortsätt nu själva med att ”tycka till” och dela era tankar på forumet och på vår Facebook-sida under hela säsongen. Det är ju vi tillsammans som gör ITFC-Sweden till vad det är.

 

Sköt om er. Alla.

//Pelle Hedlund

 

Ketchupeffekt och allt det där….ja nu jäflar så. Sedan förra transferkollen så har det nu börjat röra på sig ordentligt på transferfronten. Och tycker man inte att det här är kul så är det nog dags att grundligt fundera över vad i livet som kan vara så mycket roligare.

Tre internationella landslagsmän har anslutit, samtliga medverkandes i det stora sommarspektaklet over there. Och till detta kan vi även addera en ung, väldigt lovande nederländsk målvakt. Lång som fan, dessutom. Dessutom sägs ytterligare en nederländsk målvakt (och ännu längre) vara på ingång. Kjell Scherpen, som han heter, tippas dessutom att bli vårt första val i målburen. Vi får se hur det blir med det. Men det är i alla fall ett sympatiskt namn på en målvakt.

Och i samtliga fall rör det sig om väldigt bra rekryteringar. Förståndiga. Smarta. Välmotiverade. Från Premier League-rutin och fysisk styrka till snabbhet, offensiv spets och internationell erfarenhet…och oh yes, det går att skönja en tydlig ambition i klubbens agerande.

Men vilken typ av lag är det som nu håller på att växa fram?

Och som svar på egen fråga: det här ser inte ut som ett transferfönster där primärt fokus ligger på att värva bättre versioner av de spelartyper som vi redan har. Snarare verkar det vara klubbens vilja att förändra och bredda lagets profil. Ipswich tycks söka en kombination av erfarenhet och utvecklingspotential, samtidigt som snabbhet, fysisk kapacitet och flexibilitet verkar väga tungt i klubbens urval.

Abdul Fatawu, 22-årig ghanesisk landslagsman från Leicester, är knappast okänd för oss Ipswich supportrar. Han är snabb. Explosiv och teknisk. Och det är en spelare som jag inför sommarfönstret hade hoppats att vi skulle gå efter. Fatawu kan ge oss en helt annan dynamik i offensiven, inte minst i omställningsspelet. 20 miljoner (+ add-ons) är mycket pengar, men Fatawu har enorm potential. Och visst minns ni hans fantastiska mål mot oss under föregående säsong. Om inte, checka: Fatawu gör mål på Ipswich

Japanen Daizen Maeda (28 år) är en extremt intensiv och löpstark spelare som kan användas både som ytter eller som central anfallare. Hans kanske största styrka är förmågan att pressa motståndarnas backlinje och ständigt hota med sina löpningar bakom försvararna. Han är en utpräglad lagspelare, mycket prestigelös och hårt arbetande… och priset på 8 miljoner (+ add-ons), är löjligt gynnsamt. Han kommer att vara mycket saknad av Celtics supportrar. Och vi andra, vi minns honom såklart för målet mot Sverige i VM. Om värvningen av Maeda innebär att Jaiden Philogene är på väg bort? Förvisso inte samma spelartyper, men det är inte otänkbart.

Och sedan den riktigt meriterande värvningen av Issa Diop (från Fulham). En stor och fysisk mittback med Premier League-erfarenhet, mycket stark i luftspelet och i det fysiska försvarsspelet. Han kommer ge oss mer tyngd och erfarenhet längst bak och kan även bli en viktig ledargestalt i backlinjen. Möjligt frågetecken finns kring snabbhet och rörlighet, särskilt om Ipswich vill försvara högt och spela med en stor yta bakom backlinjen. Men tänker att vi kommer ta oss an PL med en annan strategi den här gången.

Summa summarum, tillsammans är det tre värvningar som kompletterar varandra ganska väl: Fatawu och Maeda tillför fart, intensitet och offensiv spets – Diop står för fysik, rutin och stabilitet längst bak. Det förstärker bilden av ett Ipswich som vill bli mer atletiskt och intensivt, utan att helt överge behovet av erfarenhet.

Fysik och intensitet: Diop ger storlek och kraft i mittförsvaret, medan Fatawu och Maeda står för explosivitet och hög arbetskapacitet.

Fart: Fatawu och Maeda kan båda hota i djupled och i omställningar. Det antyder ett Ipswich som vill kunna spela med högre tempo.

Premier League-erfarenhet kombinerat med utvecklingspotential: Diop och Maeda har etablerad erfarenhet på hög nivå, medan yngre spelare som Fatawu och Emersonn ger potential att växa och öka i värde.

Positionsflexibilitet: Fatawu och Maeda kan användas på flera offensiva positioner, medan Diop ger alternativ och konkurrens i mittförsvaret.

En mer direkt och atletisk profil: Om man jämför spelartyperna verkar Ipswich vilja öka lagets snabbhet, löpkapacitet och fysiska förmåga – egenskaper som passar ett intensivt press- och omställningsspel.
Sen har vi ju som sagt även fått in målvakten Kayne van Oevelen från Volendam. Han är utifrån beskrivningar en modern målvaktstyp med snabba reflexer och god räckvidd. Och hans ålder gör honom till en spelare med tydlig utvecklingspotential. Det intressanta är att han inte verkar vara en värvning för här och nu, utan snarare en investering som kan utvecklas till en långsiktig förstemålvakt. Kanske att en utlåning under säsongen hägrar?

-

Och avslutningsvis kan vi konstatera att Elkan Baggott har gått till Millwall. Trist men förståeligt. Han är en riktigt bra back på Championship-nivå, men behöver nu få kontinuerligt med speltid, Tror att han kommer att kunna utvecklas positivt i Londonklubben…och det är möjligt att vi någon gång längre fram kommer att få se honom prova sin lycka i någon av de högsta serierna i Europa.

Connor Townsend återvänder, inte så otippat, till West Bromwich. Tack för den här tiden. Och kanske att han snart får sällskap av Alex Palmer.

Szmodics, som sägs ha en ”liten skada” och inte är med på lägret i Spanien, lär troligtvis försvinna inom en inte allt för avlägsen framtid. Gudskelov. Derby och Birmingham är seriöst sugna.

Och sedan kung Conor Chaplin, som ju tar klivet ned till League One. Lite förvånande kanske, men att gå till Leicester tror jag kan vara bra för honom. Hur vi än ser på det, så är ju Leicester faktiskt en storklubb och förhoppningsvis är han tillbaka i Championship nästa säsong. Och kung igen.

Så, det var det. Tillbaks till hängmattan nu, vänner.

//Pelle Hedlund

 

Fyra veckor in på transferfönstret…..och äntligen. För den lilla nätta summan av ungefär 24 miljoner pund (och nytt transferrekord för klubben) så har den unge brasseanfallaren Emersonn Correira Da Silva anlänt som första nyförvärv den här sommaren. Det är för övrigt den första brassen i klubbens historia, om vi nu bortser från Alan Brazil.

Det hela är väldigt spännande. Men också lite läskigt. Prislappen, som förvisso är en standarssumma på den här nivån, är för en klubb av vår storlek av helt andra proportioner. En investering av den här storleken innebär ju en betydligt större ekonomisk risk än för merparten av de andra lagen i PL. Vi har helt enkelt betydligt mindre marginaler att hantera kostsamma felrekryteringar, vilket gör att varje större värvning måste träffa rätt i betydligt högre utsträckning. Någon eller flera av några, måste vara jävligt säkra på att det här är en riktigt bra affär för oss att göra. På sikt, men också för det stundande nuet. Hög prislapp är inte en självklar garanti för succé. Och här kanske man kan ha Sindre Walle Egeli i åtanke.

Funderingar kring Emersonns prisökning på 789 % finns och är legitima. Han kom till Toulouse förra sommaren för ca 2.6 miljoner pund. Bara ett år senare pungar Ipswich Town ut med 24 miljoner (+ ett antal add-ons). Det är, milt sagt - en sjuhelvetes prisstegring. Den här killen måste vara riktigt bra. Och med potential att bli mer än så.

Ser man enbart på statistiken, typ Wikipedia, (vilket man väl alltid gör som supporter), så är det svårt att hävda att Emersonn gjort något som sticker ut. Antalet mål och assist är begränsat och en stor del av hans matcher har kommit som inhopp. Samtidigt berättar ju statistiken bara en del av historien. Det säger väldigt lite om spelarens potential, utvecklingskurva eller de förutsättningar han har haft. Den fångar inte heller hur han presterat i matcherna, hur han rört sig, skapat ytor, bidragit i presspelet eller påverkat spelat på andra sätt som inte syns i poängprotokollet. Det krävs mer än en statistikglutt för att bedöma en spelare.

Är jag negativt inställd till Emersonn på grund av prislappen? Nix, inte alls. Jag tror att det här kan bli riktigt bra. Han är en relativt stor och fysisk anfallare med tydliga egenskaper som targetplayer. Mer en Dunga-brasse, än en samba-brasse. Han kan hålla i bollen, vinna dueller och ge laget en naturlig utgångspunkt. Han arbetar hårt utan boll, tar många löpningar och skapar ytor för sina medspelare. Det är helt enkelt en spelartyp som passar ett lag som vårt, där anfallaren behöver kunna kombinera fysiskt spel med hög arbetskapacitet och bidra med både omställningar och i det uppbyggda anfallsspelet.

Men. Jag tror inte att han kommer att vara en självklar startspelare för oss. Åtminstone inte under den första halvan av säsongen. Det måste ges tid och tålamod här. Därför tror jag det är nödvändigt att vi lyckas addera ytterligare en anfallare till truppen. Någon med ett betydligt större CV än Emersonn.

-

Och så Wes Burns. Lite förvånande, men väldigt kul att han valde förlänga med ytterligare ett år. Det hade jag verkligen inte förväntat mig. Med tanke på omständigheterna (KMacs exit), så kändes det kanske mer naturligt att han skulle sätta punkt och gå vidare. Men återigen, det här är ett glädjande besked. Inte bara utifrån ett nostalgiskt perspektiv. Med sin erfarenhet, sin koppling till klubben och sina personliga egenskaper, tror jag att han fortfarande har mycket att bidra med, både på planen och i omklädningsrummet. Och kan tänka mig att GON vill testa honom som wingback (vilket han en gång i tiden var), mer än en renodlad högerytter.

Och avslutningsvis tröjorna. De är fina. Jag gillar de båda. Framförallt bortastället och dess tydliga retrokaraktär. Det får bli till att öppna upp plånboken och införskaffa någon gång under säsongen.

Nu hoppas vi att det ska börja rulla på, lite mer frekvent. Minst ett nyförvärv till under nästa vecka, tack. För det vore värdefullt att få in några fler spelare före träningslägret på La Manga i Spanien, så att de hinner komma in i laget, lära känna spelsättet och bygga relationer med lagkamrater i ett tidigt skede.

Vi hörs.

//Pelle Hedlund

 

Nu är det dags att förnya (eller teckna nytt) medlemskap i ITFC Sweden för säsongen 2026/27. All info nedan. COYB!

 

Medlemskap i ITFC Swedens supporterklubb för säsongen 2026/27 kostar 175 kr för vuxna och 50 kr för ungdomar (under 15 år). Nytt för den här säsongen är familjemedlemskap! För familj som är skriven på samma adress gäller medlemsavgift om 400 kr. För att bli medlem betalar man in korrekt belopp till ITFC Sweden via Swish på 123 050 23 02 eller pg nr 46 73 05-9 eller bg nr 282-7798. Var noga med att ange namn, adress och e-mail (vid förnyande av medlemskap räcker det med medlemsnummer).

 

Medlemskapet sträcker sig över säsongen 26/27 och följande ingår:

* Medlemspaket med medlemskort och medlemspin (erläggs medlemsavgift efter 260901 produceras inget medlemskort.

* Deltagande i framtida tipstävlingar med finfina priser.

* Möjlighet att följa med på den årliga medlemsresan till Ipswich.

* Inloggning till medlemssidor på hemsidan.

* Inbjudan till samlingar i samband med tv-matcher etc.

* Delaktighet i sponsring av damlagets kapten Maria Boswell

* Inbjudan till Zoom-träffar på matchdagar

Till nya medlemmar kommer bekräftelsemail att skickas ut så snart vi kan efter att medlemsavgift blivit betald. I mailet kommer det att finnas inloggningsuppgifter till hemsidan för att skapa eget konto och kunna vara med i Tipstävlingen och ta del av medlemsinformation. Vid förnyelse av medlemskap kommer inloggningen att förlängas för säsongen 2026/27.

//Styrelsen ITFC Sweden

 

Gary O´Neil. Så heter vår nya manager. Det är ingen jätteöverraskning. Det är ingen out-of-the-blue-tillsättning. O´Neil eller GON som vi väl nu, av praktiska skäl, får förkorta hans namn till, har figurerat flitigt i toppen av bettingbolagens oddslistor. Och allt sedan midsommarafton så har det även stått klart att det blir just han som ersätter KMac.

Det känns bra att tränarfrågan nu är löst. Trots det…och föga överraskande, så har rekryteringen inte mötts av något unisont hurrarop bland ITFC-supportrarna. Tvärtom. Det har varit gnälligt som fan. Oklart varför. Inte att man gnäller, för det är ju en naturlig del av supporterkulturen, men mer av vilka specifika anledningar man gör det den här gången. Är det för att GON har kopplingar till Norwich (där han var en gång i tiden som spelare)? Eller för att han har fått sparken vid två olika tillfällen (Bournemouth och Wolves) efter relativt kort tid som ansvarig? Om så….det är det ju flera andra mer beprövade tränare som också har fått. Njä, troligtvis handlar gnisslet mer om att förväntansbilden varit en annan. Att man hoppats på något djärvare. Ett spännande internationellt tränarnamn, något lite mer exotiskt än en engelsman från Beckenham i London.

Min utgångspunkt är att det här är en bra tillsättning…givet var vi befinner oss i fotbollshierarkin. GON har nu senast gjort ett bra jobb med Strasbourg i Ligue 1 och har erfarenhet från att leda lag i PL och….att hålla lagen kvar i serien. Det är en väsentlighet. Han är tränarung, utvecklingsbar och vältalig. Men viktigast att allt. Han är en mer pragmatisk tränare och mer taktiskt flexibel än den mer värdegrundsstyrda KMac. Det tror jag har varit avgörande här. GON förespråkar, liksom KMac, spel med stort bollinnehav, men inte lika mycket. Han har en mer resultatinriktad ansats. Och jag tror att vi kommer att få se mer av en plan B eller en plan C inför eller under matcherna. Han är dessutom minst lika detaljfokuserad som KMac, men han äger kanske inte samma lugn som nordirländaren. Men i korthet: jag fattar hur Mark Ashton har resonerat och köper det rakt av.

Uppdraget är glasklart, även om Ashton vill att vi ska tänka längre och större. Håll laget kvar. Till varje pris. Med näbbar och klor. Stabilisera och etablera. Men om den stabiliseringsansvariga skulle misslyckas med primäruppdraget? Tja, då kan vi utgå ifrån att han bara blir till en parentes i klubbens historia. En ny Paul Hurst. Men förhoppningsvis kommer GON och Ashton att upprätta en liknande relation som den senare och KMac hade. En välfungerande och kompletterande kombo. En Knoll och Tott. En Ler och Långhalm. Piff och Puff.

Ole-Gunnar Solskjaer, hade kanske varit en mer praktisk lösning, han har ju jobbat (i Man U) med KMac, Martyn Pert & Co och har delvis samma fotbollsfilosofiska bakgrund. Förändringen hade kanske inte behövt bli så stor. Men å andra sidan var det nog en förändring som efterfrågades. Ett ledarskap bör inte ersättas av en karbonkopia. Det blir sällan bra. Det är nu dags att prova något annat.

Vad kan vi då vänta oss av GON utifrån ett värvningsperspektiv? Vad är det för spelartyper han föredrar? Det är det givetvis svårt att svara på i ett så här tidigt skede. Det går inte heller att dra några djupare slutsatser baserat på vad han värvat som tränare under sina relativt korta sejourer som huvudtränare, men det går att argumentera för att han ofta söker energiska, löpstarka och fysiskt starka spelare. Spelarprofiler som lämpar sig väl in för en pragmatisk fotboll, där organisation, omställningsstyrka och hårt arbete prioriteras lite mer än estetiska ideal.

Och han har lyckats hitta rätt med flera värvningar tidigare. Jag tänker primärt på Antoine Semenyo, men även på Matheus Cunha, Jörgen Strand Larsen och João Gomes. Det finns fler. Han är bra på att hitta och förädla. Och han är bra på att plocka in spelare från den internationella marknaden. Det hoppas vi ska hålla i sig. Och ni kan väl leka lite med tanken på några samba-brassar i Ipswich Town….

Vad detta kommer innebära i förhållanden till rykten om att Newcastles målvakt Nick Pope, den defensivt starka mittfältaren Tim Iroegbuman (Everton) och anfallsbjässen Karl Etta Eyong (Levante) är av intresse för oss….det får vi säkert all anledning att återkomma till. Det kommer att bli en intressant transfersommar.

I övrigt: retained-listan är släppt. Inga överraskningar där. Även matchprogrammet för PL-säsongen är släppt. Och det kan konstateras att de inledande matcherna ser mer överkomliga ut än förra gången det begav sig. Härligt. Men de här avsnitten fokuserar ju på transfers, så därför släpper jag det där utan att tycka något mer än så.

Jag planerar för cirkus 3 – 4 avsnitt till under sommaren och hoppas att vi till nästa gång har en eller två genomförda spelarrekryteringar att dryfta. Ha det fint så länge.

//Pelle Hedlund

 

Wow, vilken bomb det var som briserade på onsdagskväll. Kieran McKenna lämnar klubben – men inte för att gå till någon PL-konkurrent utan för att ta en paus från fotbollen. Att han eventuellt skulle lämna var inte så överraskande, men för just den anledningen. Det var det nog få av oss som hade förutspått. På något sätt kan jag tycka att slutet blev vackert. Han lämnar klubben osmutsad. Som en tränarlegendar. Som en kung. Och det var fint att se hans avskedsvideo och höra att han hade svårt att hålla tillbaka känslorna. Det här är emotionellt för oss alla.

Personligen hade jag gärna sett honom vara kvar i klubben, men tycker samtidigt att det är rätt läge för en förändring och något nytt. Vi får se vad som händer nu. Vem tar vid? Och vad innebär det i relation till vår transferstrategi?

Och apropå det. Nu på måndag öppnar transferfönstret, men sannolikheten att vi får se några nyförvärv i direkt anslutning till detta är tämligen liten. Dels för att vi just nu står utan en tränare, men också p.g.a. sommarens fotbolls-VM. Allt det där gör att spelarrekryteringen kommer att förskjutas till ännu längre fram i sommar. Så det blir att hålla sig till tåls ett tag till. Men det fixar vi.

Under tiden fortsätter vi med vår genomgång av samtliga KMacs spelarrekryteringar. Det blir den sista i ordningen.

-

På ett heroiskt sätt så hade laget tagit sig tillbaka till Premier League - för första gången sedan säsongen 2001–02. Dessutom, två raka uppflyttningar. Det borde inte vara möjligt. Mark Ashton var i chock. Befogat. Det var chockartat. Infrastrukturen var inte riggad för ett sådant scenario. Tekniska hjälpmedel, scoutingnätverk, analysmetoder och stabförutsättningar var långt ifrån 100 procentiga. Dessutom bestod halva truppen av ”League One-spelare”. Uppgraderingsbehovet var enormt. Den nya pengapåsen var stor, men givet behovet, långt ifrån outtömlig. Etablerade PL-spelare kostar astronomiska summor. Så, vad göra? Tja, varför inte dammsuga upp Championship på de allra hetaste spelarna. En bra idé kan tyckas. Åtminstone var det vad jag tyckte vid tidpunkt. Men klart som fan, så visade det sig att det inte skulle räcka. Inte på långa vägar.

Först kom Omari Hutchinson. Tidigare på lån, nu köpt av Chelsea för rekordsumman 20 miljoner. Vi avhandlade ju Omari i föregående Transferkoll, så går inte in på det mer än så. Sedan togs Ben Johnson in på fri transfer (efter att han valt att inte förlänga med West Ham). Han var primärt en höger ytterback, men kunde även användas längre upp på plan. Johnson kom med goda vitsord från West Hams supportrar, men det visade sig att KMac inte riktigt kunde klura ut hur han bäst skulle nyttja hans förmågor. Var det bara en värvningsmöjlighet som var för bra att säga nej till, mer än att vi egentligen behövde en Ben Johnson? Jag tror det.

Lite senare dök Jacob Greaves upp från Hull. Utsedd till Championships bästa innerback. Stor, stark och vänsterfotad. Nu var det dags för honom att bevisa att hans kapacitet även skulle räcka till för en nivå högre upp. Och det gjorde den…åtminstone inledningsvis (minns ni hans respektlösa spel mot Liverpool i premiärmatchen?). Sen blev han skadad och när han kom tillbaks så såg han inte alls ut som samma spelare. Och han tappade därefter sin plats till Cameron Burgess. Till nästa säsong ges han en ny chans att göra sig gällande i PL. Jag hoppas att han tar den. För det finns mycket i Jacob Greaves backspel som är att gilla. Nästa man till rakning blev Liam Delap - anfallaren som säsongen dessförinnan hade varit utlånad till Hull (av Manchester City). Han hade varit ok där. Vare sig mer eller mindre. Därför var vi nog många som tänkte att Delap skulle vara någon som skulle stå på tillväxt, en investering för framtiden, men istället kom han att bli vårt förstahandsval som anfallare under säsongen. En atletisk och kaxig kille, som lyckades trycka in tolv baljor i motståndarmålet. Det fanns dessutom en realistisk tro om att han skulle kunna bli vår första engelska landslagsspelare sedan Marcus Stewart. Det blev inte så. Sen gick han till Chelsea.

Fyra dagar efter Delaps ankomst så anslöt kosovoalbanen och målvakten Arijanet Muric från Burnley (samtidigt som vår flyktade målvakt Vaclav Hladky anslöt till just Burnley). Muric beskrevs som en modern målvakt som gillade att använda sina fötter och agera lite som en libero. Det som inte framkom, var att han inte gillade att använda sitt huvud. Muric kommer för evigt vara ihågkommen för sina många märkliga ingripanden. Tänker att det inte finns så mycket mer att säga här, annat än att KMac borde ha ersatt honom med Christian Walton i ett tidigare skede än vad som kom att bli (…Walton skadades, så Alex Palmer köptes in istället). Idag återfinns Muric i den italienska ligan, har haft en bra säsong där och gör samtidigt bra landskamper mot svenskt motstånd.

Connor Townsend, meriterad vänsterback, togs in för 500,000 från West Bromwich för att agera backup till Leif Davis. De få gånger han fick chansen visade han sig vara betydligt bättre defensivt rustad än Leif, men hade å andra sidan inte hans offensiva kvaliteter. Inför återkomsten till Championship gick Townsend sönder. Rejält. Synd för alla parter. Jag är säker på att han hade gjort mycket bra ifrån sig.

Sen dröjde det lite innan fler spelare anslöt. Serien han starta. Men sen kom de. I en drös. En efter en. Jens Cajuste misslyckades med sin medical i Brentford, men vårt läkarteam gjorde en annan bedömning….och Jens blev förste svensk hos oss sedan Jonas Axeldals dagar. Med facit i hand så måste Jens betraktas som ett av de bättre nyförvärven som vi gjorde under säsongen i PL. Men rent krasst var han inte den spelartyp som vi troligtvis borde ha prioriterat. Idag, efter betydligt kämpigare säsong i Championship förväntas han att återvända till moderklubben Napoli, för att därefter ta sig an något nytt uppdrag någon annanstans. Kalvin Phillips, den f.d. engelska landslagsmannen lånades in från Manchester City för att vi skulle få fason på vårt defensiva mittfält. Förvisso hade han haft probs med skador och vikt, men det var en riktig profilvärvning. Inte tu tal om något annat. Och emellanåt såg det även bra ut på plan. Som om det skulle börja lossna för honom. Och att det fanns klass. Det fanns know how. Men detta varvades också med matchinsatser där han kändes osynligare än hoppet om en bättre värld. Vi ville alla att han skulle lyckas. Vi ville det innerligt. Men det gjordes inte. Och det lossnade inte heller för honom som utlånad till Sheffield United (säsongen därefter).

Efter ett misslyckat försök att få in Hulls Jaden Philogene (men skam den som ger sig), så togs den offensiva mittfältaren (och dåvarande skyttekungen) Sammie Szmodics in från Blackburn. Han kom med sin riviga spelstil att bli en av våra bättre spelare under säsongen i PL. Hans spelarattribut passar i lag som spelar mycket på kontring och därför blev det svårare för honom i återkomsten till Championship. Och efter att visat upp en ganska grisig sida av sig själv – så lånades han ut till Derby. De 8 millar vi betalade för honom, lär vi aldrig vara i närheten av att få igen.

En av ligans absoluta bästa vänsteryttrar var Jack Clarke och spelade i Sunderland. Teknisk, dribblig och allt det där, men inte speciellt atletisk och inte så kraftfull. Men som en av de bästa i Championship, så kom han att köpas in för en sisådär 17 – 20 millar. Det blev ett tufft år för den gode Clarke. Men å andra sidan så kom han att bli en av våra bästa spelare under den senaste säsongen. Men precis som i fallet med Jacob Greaves… det är upp till bevis nu.

Nu trodde vi alla att det var färdigvärvat. Det var det inte. Och med något höjda ögonbryn kunde vi konstatera att klubben plockade in Chiedoze Ogbene från de då nyligen degraderade Luton Town. Enligt ryktena var han den snabbaste spelaren i PL, men den där farten såg vi tyvärr aldrig något av. För Ogbene blev långtidsskadad väldigt tidigt in på säsongen. Och när vi sedan återvände till Championship så lånades han ut till Sheffield U (där han mest har huserat i den så kallade frysboxen).

Avslutningsvis dök Börje Salming-kopian Dara O’Shea upp (från Burnley för ca 15 miljoner pund) för att stärka backlinjen centralt. Galet onödigt kommer jag ihåg att jag resonerade vid tidpunkten. Men jag hade fel. Dara var inte spektakulär, men han var faktiskt väldigt nödvändig. Och kanske mer nödvändig idag. Lagkapten och en av få spelare i vår befintliga trupp som förväntas ha en given plats i startelvan.

 

Sommarfönstret 2024–25:

Ben Johnson, ytterback – betyg 2

Connor Townsend, vänsterback – betyg 2

Arijanet Muric, målvakt – betyg 1

Chiedozie Ogbene, högerytter – betyg 1

Jack Clarke, vänsterytter – betyg 3

Jacob Greaves, innerback – betyg 2

Dara O’Shea, innerback - betyg 3

Sammie Szmodics, offensiv mittfältare – betyg 2

Liam Delap, anfallare – betyg 3

Jens Cajuste, mittfältare – betyg 2

Kalvin Phillips, defensiv mittfältare – betyg 1

Slutsats: då vi vare sig var rustade eller hade planerat för PL, så valde klubben att värva många och mycket. Detta istället för några färre, men etablerade spelare, till några av nyckelpositionerna. Och då klubben inte hunnit bygga upp en scoutingfunktion för den här nivån, så fick det bli att vi värvade spelare som vi redan kände till (primärt från Championship). Vi vet hur långt det räckte. Men med utgångspunkt att vi byggde ett topplag för Championship i Premier League, så var det ett helt ok fönster.

-

En tuff och tung period förde oss till januarifönstret 2025. Det var vid den tidpunkten ganska uppenbart vad vi behövde injicera laget med; muskelmassa, kraft och tyngd. Vi behövde primärt få in en eller två bättre defensiva mittfältare. Och vi behövde även få in en ny anfallare. Liam Delap hade börjat wobbla lite och Hirst hade skadebekymmer.

Det löste vi genom att inte lösa det. Men, men, det fanns andra saker att fixa också. Målvakten Alex Palmer köptes in för 2 miljoner från West Bromwich. Muric hade kostat oss en massa poäng, Christian Walton hade blivit skadad och vi behövde akut en stabil och solid målvakt. Palmer var detta. Ett säkert kort. Han gjorde några riktigt svettiga räddningar inledningsvis, men mattades av, precis som hela laget mot slutet av säsongen.

Ben Godfrey, högerback och landslagsmeriterad f.d. Norwich-spelare togs in på lån från Atalanta i den italienska ligan. Tänker att intentionen var att addera mer PL-erfarenhet till laget, men i övrigt var värvningen fullkomligt obegriplig. Det var inte en position som behövde täckas. Och ånyo en sådan där spelare som har gått från att vara urjävla bra till att bli urjävla dålig på nolltid. Godfrey var en chansning som det bara blev skit med. Efter ytterligare ett misslyckat lån till Sheffield United, är 28-åringen nu utlånad till Bröndby i den danska ligan.

Sen Julio Enciso. Yes, en ny ung latinokille på lån från Brighton. Det fanns en spelare där, det kunde vi alla se. Men han kom inte med det som vi var i skriande behov av. Vi behövde en striker, inte en ny trixig offensiv mittfältare. Det här var en felprioriterad värvning.

Till sist, Jaden Philogene…och ja, då var vi där igen. Ytterligare en spelare som KMac inte kunnat få ut ur sitt huvud. Ytterligare en felprioriterad värvning. Vi hade full täckning på den här positionen. Men det är möjligt att han köptes in (20 miljoner från Aston Villa) för att vi nu rustade för den troliga återkomsten till Championship istället för till en överlevnadstrid i PL. Jaden var blek då han fick chansen och blev kort efter ankomsten skadad. Men precis som med Jack Clarke, har han varit väldigt betydelsefull för oss den gångna säsongen. Och han kan mycket väl utvecklas på samma sätt som Omari gjorde. Han väger lite lätt dock, men man kan ju å andra sidan inte bara bygga ett lag på enbart en massa råbiff.

 

Januarifönstret 2025:

Ben Godfrey, högerback – betyg 1

Julio Enciso, offensiv mittfältare, betyg 1

Alex Palmer, målvakt, betyg 2

Jaden Philogene, vänsterytter, betyg 3

Slutsats: Utöver målvakt, så var det här fönstret ett misslyckande. Inga av spelarna gjorde oss bättre, mer solida eller starkare. Det kändes planlöst och slumpartat. Ett misslyckande för där och då (men Philogene blev lite senare väldigt väsentlig för vår återkomst till PL).

-

Förra årets sommarfönster ligger ju oss betydligt färskare i minnet, vilket gör att jag håller igen lite på detaljerna.

Men så. Nu var vi för första gången någonsin en så kallad fallskärmsklubb. Något som ogillas starkt av de som inte är det, men känns väldigt nice för de som är det. Och nu skulle det jävlar i mig rustas för en snabb åtkomst till det ekonomiska himmelriket.

Efter ett misslyckat värvningsförsök av Hayden Hackney så fick vi istället se en återkomst av Svensk-Jens. På lån från Napoli igen. Sen kom Azor Matusiwa in för 7.5 miljoner från Rennes i den franska ligan. Han var exakt den där spelartypen som vi så länge hade behövt. Och blev också, enligt min mening, säsongens bästa värvning.

Marcelino Nunez köptes in för positionen som defensiv spelfördelare, men fick istället bli en nödlösning som nr 10. Han gjorde det bra inledningsvis, sen mindre bra. Istället för ett hundraprocentigt fokus på rollen som spelfördelare så började han lägga sin energi på att vara en pajas. Jag är osäker på om han kommer att räcka till kommande säsong (möjligtvis som inhoppare). Men att vi köpte in honom från konkurrenterna i norr, känns ju bra.

För att stärka upp i anfallet efter Liam Delaps flykt, så togs en liten spansk kille in på lån från italienska Como. Han hette Ivan Azon. En del tycker att han var bra. Jag tillhör inte den skaran. Och skulle han mot förmodan bli aktuell för oss igen, i PL, så är jag säker på att motståndarna kommer att mumsa upp honom som om han vore en liten tapasrätt.

Med en hel del pengar att göra av med, så togs högerbacken Darnell Furlong in från West Bromwich för ca 3 miljoner. Stabil och solid. Ersättare till Tuanzebe och med hårdare och längre inkast än Jonas Knudsen. Jag tror att han har kapacitet att ta sig an PL också. Även Leicesters Kasey McAteer köptes in. Men för en provocerande hög summa (12 miljoner) givet hans meriter. KMac trodde att det fanns något där. Jag tror också att det. Och med en hel försäsongsträning och med lite bättre självförtroende så kan det bli en brant utvecklingskurva på Kasey.

En ännu hutlösare summa betalades för den norska 19-åringen Sindre Walle Egeli. Han har inte varit i närheten av att visa att han är värd prislappen. Det vi hittills fått se av honom indikerar istället att det rör sig om en spelare som är värd ungefär 17 miljoner mindre än vad vi pungade ut för honom. Något måste ha gått galet kring den rekryteringen.

Ashley Young var även det en lite märklig värvning (på fri transfer). Men till viss del kan jag förstå tänket bakom den. Ashley var tänkt att agera pappa i laget. Och apropå papparollen. Hans son, Tyler Young, fanns i klubben inledningsvis (men lånades sen ut till Chatham Town) – och jag tror att Ashley hade en förhoppning om att någon gång få spela match med grabben iförd samma klubbtröja. Nu blev det inte så. Synd. Det hade varit fint.

Den snälla jätten Cedric Kipre, lånades in från franska Stade de Reims för att ersätta Cameron Burgess. Stark och robust, men även med en överraskande bra blick för spelet som kombineras med en fin passningsfot. Han sägs ha ett eller två misstag i sig (för varje match), men vilken spelare har inte det? Lånet är nu omvandlat till ett permanent kontrakt. 3 miljoner och bra affär. Han bör fungera på PL-nivå som ett alternativ och en back up.

Och sen då, Chuba Akpom. En spelare som vann skytteligan i Championship (säsongen 2022–23) med 28 mål gjorda och som därför kom med väldigt höga förväntningar. Dessutom snodde vi honom framför näsan på Birmingham via en lånedeal med Ajax. Ett lån som skulle bli permanent (7 millar) om vi tog klivet upp i PL. Jaha. Just nu fattar få, vad vi ska med honom till. Säljer vi honom? Eller lånar vi ut honom till ett annat lag i Championship? Jag tror på det senare. Men vill samtidigt plantera en liten tanke; Akpom har faktiskt fysiska attribut som påminner om de som anfallare i PL brukar ha…

 

Sommarfönstret 2025:

Azor Matusiwa, defensiv mittfältare – betyg 3

Darnell Furlong, högerback – betyg 2

Cedric Kipre, innerback – betyg 2

Ashley Young, ytterback – betyg 1

Kasey McAteer, högerytter – betyg 2

Sindre Walle Egeli, högerytter – betyg 1

Ivan Azon, anfallare – betyg 1

Chuba Akpom, offensiv mittfältare / anfallare – betyg 1

Marcelino Nunez, mittfältare – betyg 2

Slutsats: Det var tydligt att KMac & Co hade som målsättning att addera mer styrka och atletism till truppen. Och många av de rekryterade spelarna var riktigt rejäla pjäser. Men med facit i hand kan man säga att det blev fler floppvärvningar än vad det blev flippvärvningar. Dålig scouting.

-

När januarifönstret 2026 kom, ropade alla efter en riktigt bra anfallare. Någon som skulle kunna pusha laget på samma sätt som Kieffer Moore gjort två år tidigare. Men vi förblev utan. Svårt att förstå varför. Istället spetsade KMac till laget med följande två kompetenser:

Dan Neill, lagkapten och nyckelspelare i det Sunderland som tog sig till PL året innan, men som belönades med att inte få spela en enda minut där. Han togs in på lån för att agera mittfältspartner till Matusiwa. En spelarvärvning som jag var väldigt nöjd med. Det blev dessvärre ytterligare en i raden av besvikelser. Neill var inte superdålig. Men inte speciellt bra heller. Hans kanske största inverkan var att han fick Jack Taylor att skärpa till sig som ett resultat av den ökade konkurrensen.

Och Anis Mehmeti, mittfältstalang i Wycombe, som därefter blev offensiv nyckelpjäs i Bristol City. Han kom till oss för att addera ny kraft och energi till vårt lite offensiva mittfält efter att Szmodics gjort sig omöjlig i klubben. Transfern gjordes till ett fyndpris i fråga om 3 millar (och kompenserar kanske något för de vanvettsaffärer som vi gjort tidigare på säsongen). Men om Mehmeti räcker till i PL? Många gånger är vi allt för snabba på att avfärda en spelare och hans kapacitet. Och glömmer då bort att många människor har förmågan att utvecklas och bli bättre via nya utmaningar. Min magkänsla säger mig att Anis har potential att växa i relation till den omgivning han verkar i. Vi får se.

 

Januarifönstret 2026

Dan Neill, mittfältare – betyg 1

Anis Mehmeti, offensiv mittfältare – betyg 2

-

Ja, det var det hela. Många spelarvärvningar har det varit. Några lyckade, några solida, några halvmesyrer och några totalkatastrofer. Och visst kan man i efterhand argumentera för att rekryteringen inte varit fullt så träffsäker som man kanske uppfattat den. Visserligen har några spelare bidragit på ett mycket positivt sätt, men å andra sidan så har en väldigt stor andel av dem inte riktigt levt upp till de förhoppningar som funnits.

Men går det då att dra någon övergripande slutsats kring KMacs värvningsstrategi? Tja, det gör det väl. Men det är inga revolutionerande tankar som presenteras. Och så här: säga vad man vill om Ipswich Town, vi är numera inte en klubb som står still. Upp, upp, ned och upp. KMac har kontinuerligt arbetet på att uppgradera truppen givet våra förflyttningar i seriesystemet och gradvis bytt ut stora delar av den. De spelare som varit självklara föregående säsong har inte varit det säsongen därpå. Och i majoriteten av alla dessa rekryteringar så har det mer handlat om utvecklingspotential och taktisk passform och mindre om att ta in hajpade spelare eller så kallade stjärnnamn.

Men det kanske mest anmärkningsvärda under KMacs tid hos oss är hur svårt han haft det med att träffa rätt med sina anfallsvärvningar. Trots flera försök kan jag bara se tre lyckade strikervärvningar under tiden med honom som lagets tränare. Det beror knappast på att han inte prioriterar positionen. Utan handlar nog mer om att det är svårare att hitta och attrahera kvalitetsanfallare (när du befinner dig lite längre ned i fotbollshierarkin), givet att konkurrensen om dem är tuffare än för många andra positioner. Vi måste få rätsida på det där, nu när ett tränarsskifte är stundande. För att lyckas hålla oss kvar i högsta serien, så måste vi också lyckas med våra anfallsrekryteringar. Primärt där… men även på det defensiva mittfältet behöver det förbättras avsevärt… eller ja, egentligen på alla andra positioner också. Vi har inte råd med några fler ljumma transferfönsters. Allt måste sitta nu.

Det ironiska i sammanhanget är att det egentligen inte spelar någon större roll vilka slutsatser vi än drar av KMacs värvningsstrategi. Med en ny tränare på väg in förändras förutsättningarna helt. Den personen kommer sannolikt ha en egen syn på hur truppen ska byggas och vilka spelartyper som passar det tänkta spelsättet. Det handlar inte bara om enskilda namn, utan om en övergripande filosofi kring hur det ”nya” Ipswich Town ska utvecklas.

Oavsett vad, sommarens transferfönster kommer att definiera oss för en lång framtid. Vad är vi? Vad vill vi bli? Ett lag för det mer sympatiska Championship? Eller ett lag bland de stora?

-

Vad tycker ni? Vem eller vilka har varit KMacs bästa värvningar? Vem eller vilka har varit de motsatta? Och vem ska ersätta KMac? Tyck till, där det går att göra det.

Nu lämnar vi den här tillbakablickaren och ser fram emot vad sommaren har att komma med då det gäller ny tränare och nya transfers. Vi hörs.

//Pelle Hedlund 

En del rykten poppar upp lite här och lite där, men alltjämt råder det stiltje i själva transferfabriken. Eller ja. Muric försvann visst till Sassuola. Inte oväntat, men dock lite sämre affär än vad vi hoppats på. Men så kan det bli ibland.

Och i skrivande stund har inte heller klubbens retained list offentliggjorts. Lite oklart varför den dröjer så, men om den inte har dykt upp till när ni läser det här, så handlar det nog om när som helst nu.

Nåväl, vad bryr vi oss om allt det där, nu när vi kan grotta i det förgångna?

Föregående vecka började vi med en tillbakablick på KMacs samtliga värvningar sedan hans ankomst till Ipswich. Det uttalade syftet är att se om det förhuvudtaget går skönja ett mönster kring värvningsstrategin. Samtidigt har jag egenmäktigt tagit på mig rollen som betygsättare av samtliga dessa värvningar. Så är upplägget. Kul, va?

Betygsskalan är tregradig och kriterierna innebär följande:

Betyg 1 = värvningen blev en flopp eller som bäst…mindre lyckad.

Betyg 2 = värvningen kan med facit i hand beskrivas som ok eller helt ok.

Betyg 3 = värvningen blev succéartad och av betydelse för lagets positiva utveckling.

Så, då har ni alla premisserna klara för er. Hi ho - lets go.

-

Under den inledande delen av säsongen 2022–23 så hade KMacs lag spelat ömsom bra, ömsom det motsatta. Det var tydligt att kvalitén på de nyrekryterade spelarna skiftade betänkligt, laget kändes inte komplett och det fanns framförallt svagheter på anfallspositionen som på det centrala mittfältet. Så utgångspunkten för januarifönstret i 2023, var att få in spelare som skulle kunna pusha laget till att nå den absoluta toppen.

Först ut av dessa nyförvärv, blev den mycket sympatiske Massimo Luongo. Australiensaren, som redan hade testat på livet som Ipswich-spelare (var på lån hos oss från Tottenham under 2012), kom gratis. Han hade släppts av Middlesbrough, där KMacs kompis Michael Carrick misstrodde Luongos Championshipkvalitéer, men menade på att Ipswich borde testa honom i League One. Det gjordes. Och Luongo erbjöds kontrakt. Efter en lite halvseg start, så gjorde han platsen bredvid Sam Morsy till sin, samtidigt som Lee Evans och Dom Ball halkade nedåt på den hierarkiska stegen. Med Massimo blev laget komplett på mittfältet. Ryggraden Morsy – Luongo var avgörande för avancemanget som kom. Idag är Luongo klubblös efter att nyligen ha pats av Millwall.

KMac släpper sällan intresset kring en spelare som han har nosat upp någon gång någonstans. George Hirst är ett exempel på det. Redan under sommaren hade det framkommit att Ipswich var intresserad av Leicester-anfallaren. Då blev det ingen affär. Det blev det nu. Ett lån för resterande del av säsongen (och sen köptes han ju loss för 1.5 miljoner pund under sommaren). Sex mål på 21 matcher under slutspurten tog oss norr om mållinjen. Men viktigare än målgörandet, var kanske hans target-egenskaper och på det intuitiva sätt som han fungerade ihop med Chaplin, Burns och Leif Davis.

Harry Clarke, Suffolk-grabb och Ipswich-grabb köptes in från Arsenal för ungefär 1 mille. Tanken var att uppgradera högerbackspositionen då Kane Vincent-Young var långtidsskadad och Janoi Donacien kanske inte hade den kraft och den rapphet som en typisk högerback i ett Kmac lag kräver (även om den ständigt borträknade Janoi alltid gjorde det förbaskat bra). Och med Harry fick vi muskler och styrka. Energi i massor. Och hjärtat utanför klubbtröjan. Men kanske även avsaknad av kyla och listighet. Nåväl, man kan inte få allt. Harry blev betydelsefull för laget på flera olika sätt. Under stundande transferfönster så förväntas han att lämna oss. Championship är nog hans givna habitat.

Som lök på laxen, dök även Nathan Broadhed upp. Jag kommer ihåg att jag upplevde värvningen som en mycket positiv överraskning. Det är ju ofta som man faktiskt har noll koll på de spelare som rekryterats, men Broadhead kände jag väl till sedan innan Han hade imponerat på mig mycket under sin tid i Sunderland och Wigan i Championship. Estetisk bollkontroll. Och elegant i sitt rörelsemönster. Att vi lyckades köpa honom från Everton för någonting runt 1.5 miljoner var ju ett galet klipp. Och även om hans blyga personlighet gjorde honom lite mindre älskad än, låt säga en extrovert Conor Chaplin, så måste man säga att hans spelmässiga egenskaper talade sitt egna språk. Broadhead = en modest hjälte. Idag är walesaren 28 år och spelar i Wrexham. Men det visste ni ju redan.

 

Januarifönstret 2023

George Hirst, anfallare – betyg 3

Nathan Broadhead, vänsterytter – betyg 3

Massimo Luongo, defensiv mittfältare – betyg 3

Harry Clarke, högerback – betyg 2

Slutsats: kanske det bästa transferfönstret under tiden med KMac (hittills). Alla spelare hade stor betydelse för avancemanget till Championship. De gjorde det befintliga laget mer komplett och det gjorde laget betydligt vassare.

-

Sommaren 2023, stod man så inför en återkomst till Championship. Nu skulle laget rustas så att man skulle lyckas hävda sig på denna lite högre nivå. Optimismen var stor, både bland supportrar, spelare och alla andra runtomkring klubben. Strategin var att behålla den välfungerande grundstommen av laget, men att krydda den med behövlig spetskompetens. George Hirst blev fullvärdig medlem i klubben, vilket gladde oss alla. Och på sätt och vis var detta kanske den egentliga prestigevärvningen.

Och om KMac aldrig kunde skaka av sig sitt genuina intresse för George Hirst, så var det detsamma med Jack Taylor. Den senare hade Ipswich försökt approchera både under föregående sommar- som januarifönster, dock utan att Peterborough var villiga att släppa sin guldklimp. Nu var tiden kommen och priset landade på samma summa som den hade gjort för att få George Hirst påskrift (dvs 1.5 millar). Jack Taylor var en klassisk box-to-box-mittfältare, men med en större lutning åt den offensiva planhalvan och med en förnämlig skottfot. Inget av det där såg vi så mycket av då. Än mindre nu, då Kmac har omskolat honom till att vara mer av en energiskt sidekick till den defensiva spelmotorn. Nåväl, Jack Taylor betydelse för laget säsongen 2023–24 var tämligen modest.

Sedan togs det i sedvanlig ordning in ett gäng lånespelare. Omari Hutchinson, högerytter från Chelsea och vid tidpunkten endast 19 år. Ni vet ju alla hur det utvecklade sig. Han växte och växte under säsongen. Gjorde frivolter i luften som målgest. Och fick ett permanent kontrakt då vi gick upp till Premier League. Nu fortfarande kvar i PL… i Forest…och jag tror att han nu har nailat en plats i startelvan där.

Ett annat lån var Tottenhams anfallstalang Dane Scarlett. Han hade dessförinnan varit ute på lån i League One och Pompey. Där hade han gjort det riktigt bra. Hos oss blev han en flopp. KMac hade i någon intervju sagt att Dane är en av de intressantaste spelarna, inte bara inom den inhemska fotbollen, utan även utifrån ett internationellt perspektiv. Men nja, det är det ju ingen som sett något av utom möjligen Kmac. Och jag kommer ihåg att jag i min säsongssummering, benämnde honom som inte intressantare en burk konserverad ravioli. He he. Den gångna säsongen var Dane Scarlett utlånad (av Tottenham) till Hibernian i Skottland. Klassisk klubb att gå till som 22-åring, då man är en av de mest intressanta namnen i internationell fotboll….

Och sen Brandon Williams, höger- eller vänsterback från Manchester United. Han var ansedd som lite av ett problembarn (olagliga handlingar) och hade brottats med en del inre demoner, men KMac som jobbat med honom under sin tid i Man U, såg något annat i honom också. Först kanske tänkt att konkurrera med Leif Davis på vänsterkanten, till att istället konkurrera ut Harry Clarke på högerkanten. Och inledningsvis såg han riktigt vass ut. Sen. Sen var det något som krackelerade. Det hette att han var skadad. Och det var han ju. Men det rörde sig om en själslig skada. Han återvände till sin ursprungsklubb under vårvintern och kom sen aldrig tillbaka. Idag 25 år ung och en fotbollskarriär i kras. Sorgligt.

Som sista nyförvärv till den plockades högerbacken (eller om han nu var innerback) Axel Tuanzebe. Även där fanns det kopplingar till KMac genom Man U. Axel hade haft stora skadebekymmer och var vid tidpunkt utan kontrakt. Alla visste att hans nivå var mycket hög…..när han inte var skadad eller hämmad av sina ryggproblem. KMac lät honom skynda långsamt. Det tog lite tid att spela in honom, men det här var en chansvärvning som funkade hela vägen ut. Tuanzebe är återhållsam i sin personlighet, men en väldigt klassig bollspelare. Han passade perfekt in i KMacs spelmodell. Blir det en återkomst till oss nu när hans nuvarande klubb Burnley trillade ur PL? Nej, det tror jag inte.

 

Sommarfönstret 2023

Jack Taylor, mittfältare – betyg 2

Omari Hutchinson, högerytter – betyg 3

Dane Scarlett, anfallare – betyg 1

Brandon Williams, högerback – betyg 2

Axel Tuanzebe, innerback/högerback – betyg 3

Slutsats: De inkomna spelarna hade viss betydelse för avancemanget, men ytterst var det ryggraden och det gamla gardet som låg bakom detta. Smart att inte röra om för mycket i grytan under det här fönstret. Andra slutsatser som kan dras är att KMac verkligen inte bangar för att värva unga och lite oprövade talanger för att därefter utveckla och förfina deras talang via faktisk speltid.

-

Ipswich överraskade oss alla (inklusive sig själva) genom det sätt som man tog sig an serien och motståndarna. Halvvägs in – så var klubben cementerade i toppskiktet av tabellen. Men som alltid då det rör sig om överraskningslag…man förväntar sig att de inte ska orka hela vägen fram. Det hade dessutom börjat slita på en del av våra nyckelspelare. George Hirst hade blivit skadad, Sam Morsy började se sliten ut osv. Så januarifönstret kom lägligt.

Lånet av Kieffer Moore var ju så att säga ”brilliant business”. En perfekt ersättare för just Hirst. Den gamle bekantingen, Kieffer Moore (Mick McCarthy hade ju värvat honom till Ipswich en gång i tiden) hade inte fått chansen i Bournemouth i PL, men kom istället att vara väsentligt för oss under slutspurten. Lång som ett höghus och med en förmåga att göra mål med fötter, knän, panna och rygg. Hade faktiskt önskat och hoppats på att vi skulle erbjuda honom ett kontrakt under sommaren som kom. Så blev det inte. Trist, jag tror att han hade kunnat fortsätta med att bidra, även på högre nivå.

Lewis Travis togs in på lån från Blackburn. Han hade varit lagkapten där, men hamnat i kontrovers med en dansk tränare som hette Jon Dahl Tomasson (ser ni mönstret kopplat till den där dansken?). Lewis hade säkert hoppats på mer speltid hos oss, men Sam Morsy växte av konkurrensen, förblev skadefri och klarade sig undan utvisningar. Inte heller här, hade jag haft något emot om man erbjöd Travis ett kontrakt under sommaren. Detta med facit i hand såklart. Vi behövde mer fysikalitet på mittfältet under säsongen i PL. Och Travis är en sådan där elak jävel som man älskar att ha i sitt lag, men hatar att möta. Idag spelar han i Derby och gjorde en riktigt ful stämpling på en liggandes Jens Cajuste när vi mötte dem under säsongen. Kanske att ni kommer ihåg?

Och för att piffa upp offensiven med lite sydamerikanska kryddor, så lånades Jeremy Sarmiento in från Brighton. Och han skapade ju framförallt ett oförglömligt minne genom sitt avgörande mål på övertid mot Southampton. Men i övrigt så tycker jag han var mer paprika än vad han var habanero. Trodde att han skulle bidra med mer. I dagarna har han skrivit på för Middlesbrough …och det är väl till där som hans kapacitet sträcker sig. Till Championship, alltså.

Till sist den ettrige irakiern Ali-Al Hamadi som anslöt från Wimbledon efter att vi hade pungat ut något i storleken av 1 miljon pund. Han hade skaffat sig ett namn lägre ned i seriesystemet och kom med en liten hajp (och med en förhoppning att göra en Jamie Vardy), men efter några inhopp där han faktiskt såg riktigt bra ut, så tynade han bort. Han sprang och sprang… och sköt mest hål i luften. Klivet från League Two hade varit för stort. Hans status idag (åtminstone i skrivande stund) är lite oklar för mig. Han lånades ut till Luton i League One med en obligation-to-buy-klasul, men det verkar som om klausulen aldrig triggades då han spelade för få matcher för dem. Så då är han väl fortfarande en Ipswich-spelare. Åtminstone ett kort tag till.

 

Januarifönstret 2024

Kieffer Moore, anfallare – betyg 3

Ali-Al Hamadi, anfallare – betyg 1

Lewis Travis, defensiv mittfältare – betyg 2

Jermey Sarmiento, offensiv mittfältare – betyg 2

Slutsats: ett bra fönster, på sådant sätt att spelarna som kom in förde med sig viss spetskvalité och samtidigt gjorde att de befintliga spelarna lyfte sitt spel p.g.a. ökad konkurrens.

-

Fortsättning följer i nästa vecka.

//Pelle Hedlund

 

Jamen då ses vi här igen för att dryfta transfers och allt runt omkring det. Det är alltjämt ett tag kvar till när transferfönstret öppnar, så den här gången tänker jag att vi ska göra en tillbakablick över vad som varit. Syftet är att se om det går att skönja ett mönster kring klubbens värvningsstrategi och eventuellt dra slutsatser kring densamma.

Som vanligt florerar det flera rykten gällande KMacs varande eller icke-varande som Ipswich-coach. Han är ett högt värderat villebråd för många meritmässigt större klubbar än oss. Det vet vi. Men utgångspunkten får, åtminstone för nu, vara att det är han som leder oss nästa säsong i PL. Tre uppflyttningar på fyra år är en bedrift. Det måste väl både dysterkvistar som solskensoptimister hålla sams om. Men hur lyckade har egentligen KMacs värvningar varit sedan han kom till klubben den 16:e december 2021? Avgränsningen är, som ni då förstår, värvningar gjorda under tiden med KMac som ansvarig.

Listan av spelare som köpts in, lånats eller tagits in som fria transfers, är omfattande och därför väljer jag att dela upp redovisningen till två, troligtvis tre olika tillfällen. Tänker att nästa tillbakablick kan komma att läggas ut här på ITFC Sweden någon gång i nästa vecka.

För att göra det så enkelt som möjligt, så tar mina bedömningar avstamp i en simplistisk tregradig skala, där 1 är lägst och 3 högst. En tregradig skala gör ju bedömningen mindre nyanserad, men samtidigt också att den blir lite mer hanterbar (för mig). Betyg 1 betyder att värvningen, av olika skäl, är att anse som en flopp eller åtminstone som mindre lyckad. Betyg 2 betyder att värvningen burit viss frukt, spelaren har varit ok och vi har fått ut det förväntade av honom…eller kanske t.o.m. lite mer. Och slutligen betyg 3 som innebär att spelarvärvningen kan betraktas som en succé eller i alla fall av stor positiv betydelse för lagets utveckling. Så det här blir ju lite utav en fågel-, fisk- eller mittemellangradering.

Bedömningen av en spelarvärvning tar hänsyn till både prislapp och faktisk leverans på planen. En billigare värvning kommer naturligt med lägre förväntningar än en dyr prestigevärvning. Spelarna bedöms också utifrån sammanhanget de värvades i – inte minst vilken liganivå klubben befann sig på vid tidpunkt för övergången. Likaså har jag valt att selektera bort ett antal värvade tredjemålvakter (som alla nu glömt namnen på) samt några unga talanger som aldrig fått chansen (t.ex. Somto Boniface).

Och för de av er som förväntar er att se namn som Chaplin, Burns och Morsy på listan, så kan jag säga att det gör ni förgäves. Dessa spelare togs, tillsammans med 16 andra, ju in av Paul Cook under sommaren 2021. Ett transferfönster där densamme självmant tog på sig rollen som klubbens egna Demolition Man.

Tänk även på att det här är mina högst egna och väldigt subjektiva betraktelser. Man får tycka annorlunda. Det här är bara på lek. Alla ska vi vara snälla. Men ni vet ju var ni kan interagera och tycka till.

Då kör vi.

Det hela börjar i januarifönstret 2022. Paul Cook hade fått sparken i början på december året dessförinnan. Han lyckades aldrig få ihop det ”nya” laget och det speglades genom den dåliga ligaplaceringen. Och den unge och tämligen okände Kieron McKenna hade plockats in från Manchester Uniteds tränarstab som Cooks ersättare. Så hur skulle klubben och den nya tränaren ta sig an det första transferfönstret? Inte speciellt övertygande skulle det visa sig. Christian Walton sajnades förvisso på permanent basis (men togs till klubben som lån av Paul Cook och räknas därför inte in här). Den tilltänkta ordinarie vänsterbacken Hayden Coulson (på lån från Middlesbrough) hade haft ett skadehelvete och backupen Matt Penny var allt för vek och allt för fladdrig. Så in kom vänsterbacken Dominic Thompson på lån från Brentford. Dominic var defensivt solid, men offensivt begränsad. Det blev aldrig något lyft för vare sig honom som för laget i sin helhet. Mer fokuserad på sin rödfärgade rastafläta än att spela med hjärtat utanför den blåa tröjan. Idag huserar den gode Dominic i Kilmarnock i den skotska högstaligan och har väl inte haft den karriär som han en gång spåddes.

In kom även den gänglige Tyreeq Bakinson på lån från Bristol City (där tränaren Nigel Pearson uttryckt att Tyreeq aldrig mer skulle spela för klubben). Tanken med Tyreeq var god. Rekeem Harper, en av de 19 Paul Cook-värvningarna hade floppat rejält. Lee Evans hade problem med skador så Sam Morsy var i skriande behov av en gedigen mittfältspartner. Kruxet var att Tyreeq var allt annat än gedigen. Gjorde förvisso några mål, men var också väldigt benägen att klanta till det för sig själv och för sina medspelare. Vare sig Dominic Thompsons som Tyreeq Bakinsons ankomst innebar att Ipswich lyfte i tabellen, utan vi slutade på en medioker 11:e plats i League One, för att därefter avsluta lånen med dessa två herrar. Den sistnämnda, Bakinson alltså, återfinns idag i Leyton Orient, efter mellanlandningar i bl.a. Charlton och Wycombe Wanderers.

 

Januarifönstret 2022

Dominic Thompson, vänsterback – betyg 1

Tyreeq Bakinson, mittfältare – betyg 1

 

Slutsats: värvningarna var av karaktären ”vi tar vad vi får” och hade ingen som helst positiv inverkan.

 

Så kom sommaren och med det, ett nytt transferfönster. Nu skulle äntligen KMac sätta sin egna prägel på truppen och bygga SITT lag. Det gjordes och med facit i hand så vet vi att det blev till något väldigt bra. Men det var inte sommarfönstret som var ytterst avgörande för det slutliga avancemanget till Championship. Mer om det i nästa avsnitt tänker jag.

Hur som helst, in kom nio nya spelare. Richard Keogh, backbjässe, ålderman och med gedigen erfarenhet från Championship i klubbar som Coventry och Derby. Vi hade varit ute efter honom redan under tiden med Mick McCarthy, nu kom han in på fri transfer, för att agera lite pappa i omklädningsrummet. Han hade nog intentionen att spela mer än vad han fick möjlighet till, men han blev inget annat än back-backup (väldigt nöjd med den formuleringen). Många var vi som blev förvånade då han inte heller erbjöds en roll i tränarstaben vid säsongsavslutningen. Istället drog han till Wycombe för att därefter avsluta sin karriär i Forest Green säsongen 2023–24. En annan fri transfer till backlinjen var den jamaicanskbördige vänsterbacken Greg Leigh. Han visade sig vara en fantastisk sångare, en trevlig prick och en väldigt stabil vänsterback. En bra spelare att ha i truppen, helt enkelt. Idag är han 31 år och spelade senast i Oxford (satt mest på bänken). Även Dominic Ball kom in på fri transfer. Han hade gjort det bra i QPR i Championship och var en värvning som jag verkligen såg fram emot. Den där typen av hårdföra mittfältsspelare som jag anser att vi ofta försakat när vi byggt lag. Dessvärre fick han aldrig riktigt KMacs tillit, utan var, om han inte var skadad, en cementerad bänkspelare. 30-åriga Domnic ”Dom” Ball spelar boll i Cambridge United idag.

Marcus Harness, den offensiva yttermittfältaren med de klarblåa ögonen, köptes in för en si så där 750,000 pund från dåvarande ligakonkurrenten Portsmouth. Han hade gjort det bra där – och han fortsatte att göra bra saker även för oss. Och Harness kom att bli en viktig kugge i laget som slutligen vann uppflyttning via en andraplats i serien. Var sedan ok i Championship året därpå, men nådde där troligtvis sin maximala nivå. När vi gick upp till Premier League såldes han till Huddersfield i League One. Där spelar han kvar idag. Och är nu en viktig kugge för dem. Panutche Camara (mittfältare från Guinea-Bissau) som köptes in under sista transferdagen (för ca 500,000 pund) från Plymouth Argyle var nog tänkt att vara en riktigt prestigevärvning. Han hade varit helt outstanding för dem året dessförinnan, men anlände skadad. Och förblev mer eller mindre skadad under hela tiden hos oss. Han lånades ut till Charlton året därpå och numera spelar 30-åringen för Dundee United uppe i Skottland. Karriären tog aldrig den riktning många trott.

Med McAuley Bonne och James Norwood avpolletterade så behövde vi nu stärka upp i anfallet. Freddie Ladapo blev först ut att anlända till den positionen. Han kom på fri transfer, hade haft några bra säsonger i Rotherham tillsammans med radapartnern och fyrtornet Michael Smith (idag i Preston North End) och kändes som en vettig värvning att göra. En målgörare. Men en humörspelande målgörare. Freddie gjorde på det stora hela en bra första säsong för oss. Men räckte sen aldrig till på Championship-nivå. Efter att klubben lät honom gå två år efter att man hade tagit in honom, så har han haft flera misslyckade sejourer i lag som befinner sig längre ned i seriesystemet. Senast har han varit kontrakterat för Chesterfield i League Two (som för övrigt tränas av Paul Cook …och som även har Janoi Donacien och Armando Dobra till sitt förfogande), men såg nyligen att de släppt honom utan att han någonsin kom att spela en enda minut för dem i ligan.

En annan anfallsrekrytering var Gassan Adhadme. Egentligen var det George Hirst som var KMacs förstahandsval, men när det inte gick att lösa så fick det bli Gassan som vi köpte in. Det var ett överraskande val (troligtvis inte ens ett andrahandsval) och det kändes som ett panikköp. Han hade förvisso gjort en riktig bra insats mot oss (för Burton Albions) bara några veckor innan han köptes in för 300,000 pund, men utöver attribut som stor och stark så var han också väldigt valpig och otymplig. Det var en chansning. En chansning som inte gick hem. Gassan har brottats med jobbiga skador under merparten av den tid sedan han lämnade oss. Idag tillhör han Charlton Athletic (men var föregående säsong utlånad till Stevenage i League One).

En annan anfallsförstärkning den här sommaren var Tyreece John-Jules som lånades in från Arsenal. Vid tidpunkten ansedd som en mycket stor talang och därför kom han också med höga förväntningar. Utifrån sin vänsterytterposition så lyckades han göra tre mål på 17 ligamatcher. Det får väl sägas vara okej, men det var det ändå inte riktigt. Som så ofta gällande inkomna lånespelare så hade man hoppats på mer. Och givet klubbens målsättning så var Tyreece John-Jules fotbollsmässiga input inte tillräcklig. Idag spelar 25-åringen fotboll tillsammans med Dominic Thompson i Kilmarnock och har inte varit i närheten av nå de höjder en del trodde att han skulle nå.

Slutligen kronan på verket, Leif Davis. Vänsterbacken som anslöt från Leeds för reapriset 1.2 miljoner pund, trots att den dåvarande Leeds tränaren Marco Bielsa i ett viralt youtube-klipp utropat på tango-english-dialekt: ”Very Good, Davis”. Hans första match för oss var inte bra. Han orsakade en straff i slutminuterna och i sedvanlig ordning började några domedagssupportrar att skandera på allehanda forum att Leif Davis var en flopp. Men det var han inte. Leif Davis är en av KMac absolut bästa värvningar. Från att vara nyckelspelare i League One till att bli en nyckelspelare jämt och ständigt. Assistkung, långdistanslöpare och målgörarande ytterback. Nu måste han dock lyfta sitt spel lite till för att bli den där etablerade Premier League-spelare som många av oss tror att han kan bli.

 

Sommarfönstret 2022

Richard Keogh, innerback – betyg 1

Greg Leigh, vänsterback – betyg 2

Leif Davis, vänsterback – betyg 3

Dominic Ball, defensiv mittfältare – betyg 1

Panutche Camara, mittfältare – betyg 1

Marcus Harness, offensiv mittfältare – betyg -2

Freddie Ladapo, anfallare – betyg 2

Tyreece Johh-Jules, anfallare – betyg 1

Gassan Ahadme, anfallare- betyg 1

 

Slutsats: väldigt mixat och väldigt blandat. Några fynd, några positiva överraskningar, några rejäla besvikelser och några panikvärvningar. Hur som helst kunde man börja skönja KMacs filosofi gällande värvningar. Primärt då det handlade om spelarnas mångsidighet…dvs att kunna spela i olika spelarpositioner.

 

Fortsättning följer i nästa vecka.

//Pelle Hedlund

 

Ja gott folk, välkomna till en ny silly season. Transferfönstret öppnar först den 15:e juni, men trovärdiga eller mindre trovärdiga rykten är redan i omlopp. Och jag? Jag älskar den här perioden. Att utan budgetansvar kunna spekulera, önska och drömma om vilka spelare vi kommer att behöva till nästa säsong och vilka av våra befintliga som vi lika gärna kan dumpa på närmaste återvinningsstation. Jamen, det är ju kul. Det är förbaskat kul.

 Hittills har majoriteten av ryktena handlat om defensiva förstärkningar. T.ex Enzo Boyomo, 24 årig innerback från Osasuna, kompakt och fysisk stark, bra med bollen på fötterna, men ingen längdmässig bjässe. En mycket intressant spelare, som Everton, Brighton och Sunderland också sägs vara lite sugna på. Sedan har den 23-åriga innerbacken CJ Egan-Riley från Marseille i Ligue 1 (men engelsman med förflutet i Manchester City och Burnley) omnämnts som en tänkbar transferkandidat.

På anfallshorisonten har namn som Zian Flemming (återfinns idag i nyligen PL-degraderade Burnley) och gamle anfallsbekantingen Troy Parrott (på lån hos oss för ett antal år sedan då vi huserade i League One). Den sistnämnda stänker in mål både för det irländska landslaget som för klubblaget AZ Alkmaar. Men jag tror inte att han är rätt spelartyp i ett profilerat KMac-lag. Zian Flemming däremot, tror jag skulle passa oss som hand i handsken. Kan spela både som nr 9 och som nr 10. Lika tuff och hård, som han är teknisk. Gör dessutom kontinuerligt med mål. Och sen har det ju snackats om Liam Delap, såklart. Att vi skulle ta in honom på lån från Chelsea (där han inte haft en allt för framgångsrik säsong). Hmmm, jag vet ärligt talat inte vad jag tänker om det. Borde vi inte testa något annat den här gången? Hur resonerar ni?

Annars har väl förhandssnacket handlat om att vi nu kommer att sondera den internationella marknaden. För att vi måste det. Det som är förvånande är att vi faktiskt inte gjort detta tidigare. Men nu har det ju anställts nya heltidsscouter med ansvar för olika globala upptagningsområden, så med stor sannolikhet så kommer vi snart ha en startelva där majoriteten av spelare inte är ifrån Storbritannien. Precis som alla andra Premier League-lag. Det här är ju numera en världsliga.

En annan utgångspunkt är att klubben nu förväntas fokusera mer på spelare som kommer med tyngd, styrka, atletism och snabbhet. Man säger sig ha gjort sin läxa sedan förra PL-sejouren. Räkna därför inte med allt för många balettdansöser från Championship som nyförvärv. Och det känns ju rimligt. För visst kändes det flertalet gånger i PL, att vi var ett Wiener Sängerknaben som gick ut på plan för att konfrontera ett bulldozer-gäng uppfött på anabola steroider.

Jag kan också tänka mig att man kommer att gå för mer PL-rutin den här gången. Spelare som ”knows what it takes”, så att säga. Alla snackar ju om Sunderlands lyckade säsong i relation till deras värvning av Granit Xhaka. Så nu ska ju alla ha sin egna Xhaka. Så och även vi. Jag tror att vi försökte lite med det i och med lånet av Kalvin Philips, men det fungerade, av olika anledningar, inte riktigt som önskat.

I skrivande stund har inte den obligatoriska ”retained list” offentliggjorts, men det kommer att bli ett brutalt transferfönster. Var så säkra. Räkna med flera spelare ut. Och räkna med minst tio nya spelare in. Troligtvis fler. Köp, lån och nya transferrekord. Det finns inte rum för sentimentalitet och nostalgi längre. Det är Chaplin-adjö. Och det är uppåt och framåt som gäller.

Om jag får spekulera fritt, vilket jag naturligtvis får, så skulle jag väl säga att vi behöver som minst följande:

 

1. En målvakt (tror att Alex Palmer säljs, men jag är ok med att Christian Walton får fortsatt förtroende från start, åtminstone inledningsvis).

2. En högerback (Darnell Furlong får agera backup).

3. En innerback (en bjässe med rötterna från någonstans i Afrika hade inte varit fel)

4. En vänsterback (Connor Townsend lär försvinna och Leif Davis måste ju konkurrensutsättas)

5. En defensiv mittfältare (vi behöver få hit en elak jävel. Någon med goda destruerande egenskaper och som kan fungera som komplement till Azor Matusiwa).

6. Ytterligare en defensiv mittfältare (vi blir vad vi har på mittfältet. Det här är en nyckelposition och vi måste höja kvalitén rejält här. En fysisk stark spelmotor som kan alternera med Matuswia känns verkligen som något behövligt)

7. En offensiv högerytter (en nödvändighet oavsett om Wes Burns stannar eller inte. Kasey McAteer får vara backup, Sindre Egeli Walle kan komma att lånas ut, om inte KMac väljer att behålla honom i laget då han genom sin ålder (19 år) inte påverkar truppstorleken negativt).

8. En central offensiv mittfältare (Akpom, Szmodics, Chaplin, Nunez eller Mehmeti, ingen av dem var hundraprocentigt lyckade som nr 10. Det här är en position som vi måste hitta rätt med. Det spelar ingen roll vilka strikers vi startar med, om vi inte har någon som kan mata dem med rätt passningar).

9. En striker (en riktigt jävla fet profilvärvning, typ Sam Surridge eller Emmanuel Latte-Lath från MLS i amerikatt).

10. En striker till (ett överraskningspaket, ett okänt guldkorn, någon som tar oss alla med storm).

 

Vad tycker ni? Tyckt till i forumet eller på vår Facebooksida om vad ni vill ska hända under transferfönstret. Vilka fotbollsegenskaper, vilka spelartyper, vilka specifika spelare o.s.v., behöver vi få in?

//Pelle Hedlund

 

Äldre inlägg...