Join the club

Med liknande förutsättningar som för två år sedan tar sig Ipswich Town an motståndet hemma på Portman Road och en seger skulle betyda uppflyttning till Premier League. Panelen svarar på vilka som blir de viktigaste faktorerna idag och summer även säsongen. COYB!

 

Välregisserad avslutning på Championship-säsongen med tre lag som har chans att knipa den minst sagt åtråvärda andraplatsen och en biljett till the promised land.
 

* Vad har du för förväntningar inför dagens match?
* Vad är dina största farhågor så här några timmar innan avspark?
* Vad blir viktigast för Ipswich Town att fokusera på idag?

 

Pelle:
a - Mina förväntningar eller snarare förhoppningar är att vi spelmässigt ska ta vid där vi slutade mot Southampton och att spelarna gör sitt absolut yttersta för att ta hem det här.

b - Att jag pga av anspänning kommer behöva kräkas innan matchstart.

c - Att sätta chanserna och hålla tätt där bak.

Dan:
Ja, det är verkligen drama på hög nivå ända in i kaklet. Jag vet inte om den skrala poängskörd som krävs för att gå upp – just nu 83 poäng, men det kan teoretiskt räcka med 81 – är ett tecken på att ligan är oerhört jämn, med många bra lag, eller om ligan består av ett gäng mediokra lag som inte är värda att gå upp och inte kommer att överleva steget upp. Men spännande blir det. Och givet ställningen är det vi som är i vinnarhålet och har allt att förlora, medan Millwall och framför allt Middlesbrough – ett smärre mirakel krävs för de senare – har allt att vinna.

Jag förväntar mig alltså en vinst och avancemang till Premier League. Det bör vi klara, och det ska vi klara. Annars har vi inget där att göra, om man ska vara krass.

Min största farhåga är att vi trots allt krampar ihop och ställer till det för oss. Om QPR kommer till Portman Road och parkerar bussen, kan det bli svårt; det har vi sett genom hela säsongen. Samtidigt känns det som om de, som inte har nåt kvar att spela för, lika gärna kan gå ut på plan och försöka bjuda upp till match, och då kommer vi att få de öppningar som krävs. Men om de får det första målet, då kommer hopplösheten att skölja över mig som en iskall morgonvind i april; för det där med att vända underläge till seger har inte varit vår melodi den här säsongen.

Ipswich måste fokusera på att styra spelet, hålla högt tempo i passningarna och visa stor löpvilja. Då kommer de att springa sönder motståndet och visa vem som är bäst. Hög energi och stor kreativitet kommer att ta oss till det förlovade landet.

M Nordin:
Jag förväntar mig att Ipswich kommer dominera spelet och skapa många vassa målchanser. QPR känns som ett perfekt motstånd i det här läget. De har ingenting att spela för och har visat halvdan inställning den senaste månaden.

Som jag ser det: Bara ett rött kort, eller en otrolig ineffektivitet, kan stoppa oss från eftermiddagens segerfest.

 

Även om det är sista omgången i Championship idag så kan det gå så illa att vi måste spela fler matcher. Blir det så, ja, då blir det så och då återkommer panelen. Annars är det traditionell säsongsavslutning idag och dags för summering. Den som slår Pelle i textlängd får guldstjärna och jublande distansapplåder. Kör, bara kör!

Dan:
Jag hoppas verkligen att säsongen slutar i dag. Då är vi i Premier League, och både spelare och vi panelister kan ta ett välbehövligt sommarlov. Och om vi inte fixar det i dag, är jag tveksam till att vi lyckas i play off. För att göra det krävs det nog tre bra matcher i rad, och när gjorde vi det senast?

Men, det var inte frågan, och heller inte hela svaret.

Säsongens spelare: Matusiwa. Efter en lite knackig inledning, fann han sig tillrätta snabbt och har gått från klarhet till klarhet (jämför med Davis när han kom). Att han dessutom lyckades undvika det tionde gula kortet i 17 matcher säger lite om hans disciplin.

Säsongens bästa värvning: Matusiwa igen. Vilken säsong han har gjort. (en bubblare är Furlong, som har presterat över förväntan)

Säsongens sämsta värvning: Det finns det tyvärr gott om. Varken McAteer eller Walle Egeli har egentligen lyckats särskilt bra, även om de har glänst till då och då. Men McAteer verkar äntligen ha kommit i gång. Fast ingen av dem har ännu gjort skäl för sina prislappar. Inte heller Young har nått några större höjder, men han var åtminstone gratis. Men det får tyvärr bli Walle Egeli, som nog får stå på tillväxt nåt år till, framför allt om vi går upp (lån till Championship?).

Säsongens bästa lån: Måste väl, trots allt, vara Kipré. Det är ingen större konkurrens där, men Kipré har varit hyfsat stabil, och gjort det han ska, även om han har haft några svackor. Och vilka passningar han kan slå ibland – bländande! (en möjlig bubblare är Azón, som visserligen inte gjorde nån lycklig i början, men nu verkar han ha hittat rätt i positionsspelet och i fysiken, även om man kan sakna skärpa framför mål)

Säsongens sämsta lån: Det måste bli Akpom, som i stort sett inte har lyckats med nåt, och som verkar ha sina bästa dagar bakom sig. Cajuste har heller inte levt upp till förväntningarna sen förra säsongen, och har på sistone lämnats utanför truppen (en klausul om antal matcher, eller vad kan det röra sig om?). Samtidigt kan jag se båda två lyfta sig i Premier League när spelet kommer att se annorlunda ut. Så, om vi tvingas köpa dem, hoppas jag att de gör en Tuanzebe och lyfter sig.

Säsongens mål: hård kamp mellan Matusiwas rökare mot Hull och McAteers välregisserade stänkare mot Middlesbrough. Jag lutar åt det senare, med tanke på finessen och att det kändes som om det var inövat; extra plus till McAteers fina rörelsemönster.

Säsongens mest imponerande resultat: Det måste bli de två vinsterna mot seriesegraren Coventry. Starka, imponerande matcher, med rätt fokus. Oftast har vi varit bäst mot de på papperet svåraste motståndarna. Har det nåt med motivation att göra?

Säsongens överraskning: Att vi står här nu, på gränsen till att ta oss tillbaka till Premier League, med allt i egna händer, trots att det finns så mycket som inte har fungerat så jättebra.

Säsongens största besvikelse: Förlusten mot Portsmouth i slutfasen av ligan. Här hade vi chansen att verkligen knyta ihop säcken, och vad gör vi? Tappar det totalt; ingen upprepning i dag, tack.

Säsongens huvudvärk: Philogene eller Clarke, Clarke eller Philogene? Oftast lysande var för sig, men aldrig tillsammans. Ändå är de våra två största målgörare. Går det att få in dem i samma startelva, eller ska de fortsatt få dela på konfekten? Och kommer de att nöja sig med det, eller riskerar vi att förlora nån av dem inför nästa säsong? (kanske båda om vi inte går upp)

Säsongens gungor och karuseller: Länge kändes det som om vi var extra hårt drabbade av uteblivna domslut för oss och för många domslut emot oss, men på sistone känns det som om det har jämnat ut sig lite, när vi har fått lite mer medvind hos domarna. Så kanske gick det jämnt upp sett utifrån hela säsongen. Och det är ju skönt.

Säsongens aber: Oförmågan att bryta ner lag som parkerar bussen. Var är tempot och kreativiteten när den verkligen behövs. Tålamod är en dygd, men ibland räcker det inte.

Säsongens aber 2: Oförmågan att vända matcher till seger efter att vi har hamnat i underläge. Det har bara skett två gånger under säsongen, och det är för sällan (och hänger ihop med föregående punkt).

Säsongens bedrift: Damlaget, och David Wright, som mot alla odds lyckades hanka sig kvar i WSL 2, trots den ganska usla höstsäsongen. Höstens 5 poäng, växlades upp till 15 på våren, med en match kvar. Om de hade haft den formen hela säsongen hade de fått en topplacering. Nu gäller det att befästa positionen och bli ett stabilt lag för övre halvan.

M Nordin:
På grund av alla energilösa insatser har det varit svårt att bli förälskad i den här upplagan av Ipswich Town. Flera spelare har underpresterat, inte minst några av de dyra och profilerade nyförvärven.

Ändå står vi här. Med allt i egna händer efter bland annat två härliga derbysegrar. Det ska den här spelartruppen ha all cred för. Vad slutbetyget landar på styrs till stor del av helgens resultat...

I ett försök att sammanfatta säsongen inför slutomgången har jag kommit fram till följande 10 punkter:

• Säsongens spelare: Azor Matusiwa. Vill minnas att han gjorde en svag debut mot Birmingham. Sedan dess har han presterat på en hög nivå i nästan varje match. En uppgradering av Morsy.

• Säsongens besvikelse 1: Chuba Akpom. Det var ett statement att roffa åt sig den förre skyttekungen. Dessvärre har han knappt bidragit med någonting. Samtidigt tycker jag att han borde fått fler chanser som toppforward.

• Säsongens besvikelse 2: George Hirst. När vi åkte hem från medlemsresan påstod taxichauffören att han var Hirst personlige chaufför, på grund av ett indraget körkort. Han sa att Hirst var sugen på att flytta hem till Sheffield och att hans flickvän inte trivdes i Ipswich. Oavsett sanningshalten i det snacket är det någonting som inte stämmer med Hirst. Inför säsongen pekades han ut som en potentiell skytteligavinnare i hela Championship, men så har det inte alls blivit. Han har gjort en direkt svag säsong.

• Säsongens bästa ögonblick: Derbysegrarna i all ära. Höjdpunkten var när Wes Burns kom tillbaka från sin knäskada och satte 2-0 borta mot Coventry. Den segern och det målet var något speciellt.

• Säsongens värsta ögonblick: Stokes 3-3-mål på straff i den 95:e minuten.

• Säsongens märkligaste petning: Jack Taylor har gjort en väldigt bra säsong och förtjänat sin speltid. Men hur kunde Jens Cajuste, lagets kanske bästa spelare, hamna i frysboxen så snabbt? Många fans menar att han var dålig i höstas och att hans spelstil inte passar i Championship. Det tycker jag är orättvist. Cajuste hade en del fina insatser i höstas och borde ha nyttjats mer.

• Säsongens uppryckning: Efter mardrömsmatchen mot Wrexham (5-3) har vår käre kapten Dara O´Shea spelat upp sig rejält. Han vinner i princip alla nickdueller och känns numera som den naturliga ledaren han ska vara.

• Säsongens pyspunka: Värvningen av Nunez kändes rätt på alla sätt. Men under våren har det inte alls sett bra ut. Han förtjänar inte att starta mot QPR.

• Säsongens mål: Mottagningen, skottet, matchens betydelse... Philogenes 2-1-mål mot Norwich, rakt upp i krysset, är en modern derbyklassiker.

• Säsongens roligaste: För två år sedan blev Christian Walton skadad och ”blåst” på hjälterollen. Nu är det äntligen hans tid att glänsa, vilket känns extra bra i Ipswichhjärtat.

Pelle:
Säsongen: Kan beskrivas med ett enda ord; märklig. Trots en ”dubbel” mot ärkefienderna i norr, trots att vi varit placerade i toppen av tabellen under flera månader, och trots att vi idag har en jättemöjlighet att ta oss tillbaka till PL, så har det inte känts helt övertygande. Det har varit svårt att ta till sig de enskilda spelarna samtidigt som laget inte heller har spelat som en välfungerande enhet. Konstiga spelarrekryteringar. Farage. Chaplin utsänd på lån. Ineffektivt spel. Med mera, med mera. Det har bitvis varit en plågsam säsong att ta sig igenom. O-roligt, utifrån den dubbla innebörden. En säsong som jag, oavsett hur det än slutar idag (eller senare), tycker har varit mindre engagerande. Kräset? Gnälligt? Kan absolut tänkas. Men även med vetskapen om att det är svårt att bygga lag, att det är svårt att vinna ”promotion” på beställning, att spelarna bara är människor…så har förväntningarna höjts. Markant. Detta går hand i hand med klubbens egna uttalade ambitioner om att bli etablerade i Premier League. Tidigare, när förutsättningarna var mer begränsade och det enda realistiska var att försöka hålla sig kvar i Championship, så var det naturligtvis också lättare att överträffa förväntningarna. Så är det inte längre. Allt fler saker runtomkring Ipswich Town har kommersialiserats, priset på matchbiljetter har ökat och det kostar en mindre förmögenhet att tillgå alla kanaler för att kunna se matcher, intervjuer, analyser osv. Kraven höjs, p.g.a. vi är en större angelägenhet för allt fler. För att det kostar mycket tid och pengar att lägga ned sitt intresse på det här. Kraven höjs för att vi är en fallskärmsklubb. För att vi kan ta in tonåringar för 20 miljoner pund. Och kraven höjs till följd av alla de satsningar som görs på att förbättra, modernisera och utveckla Portman Road, våra träningsfaciliteter, kringutrustning, ungdomsakademi m.m. Så i grunden innebär den ökade handlingskraften att förväntningarna skruvas upp i samma takt som klubbens ambitioner växer. Så nej, jag tycker inte kraven varit orimliga. Vi har inte varit tillräckligt effektiva och vi har givet våra förutsättningar inte skapat ett välkomponerat lag. Och ändå. Står vi här. Med möjligheten att gå upp idag. Är inte detta märkligt, så säg?

Säsongens spelare: Azor Matusiwa, utan någon som helst tvekan. Efter en medioker debut mot Birmingham, så växte den försynt charmige Matusiwa till att bli en riktig gigant på mittfältet. Nyckelspelare, spelmotor och städgumma. Hög nivå rakt igenom hela säsongen. Och kanske också den enda av våra sommarnyförvärv som kan sägas ha varit riktigt lyckad.

Säsongens målvakt: Äntligen var det Christian Waltons säsong. Efter flera sorger (petningar) och bedrövelser (skador), så fick han nu möjlighet att visa att han kan vara en riktigt bra målis på den här nivån. Och bara genom att han ser mer ut som en doktorand på någon naturvetenskaplig fakultet, än en tidstypisk stajlat fotbollsproffs, gör att man unnar honom allt gott i världen.

Säsongens säkraste: Jack Clarke. Inte bara stilsäker - med sitt pannband, sina pösiga fotbollsshorts och nedrullade strumpor (ja, jag är svag för sån där Buster-nostalgi) - utan även en jävel på att stänka in straffar. Kall, säker och…briljant. Överlag har Jack Clarke haft en riktigt bra säsong och är utifrån mitt perspektiv vår bästa spelare näst efter Azor Matusiwa.

Säsongens lag: Noterar att ingen Ipswichs-spelare togs ut till EFL:s Team of the Season för Championship. Jaha, liksom. Indikerar kanske något?

Säsongens disharmoni: Lagkamrater får hålla tillbaka Azor Matusiwa från att leverera ett sanningens ord – eventuellt förstärkt med någon fysisk handgriplighet - till en lojt hemåtjobbande Jaden Philogene (i matchen mot Watford i november). Ovanligt att vi ser den typen av scener kopplat till vårt lag, men vittnar kanske om att harmonin i laget inte varit lika välutvecklad som i tidigare upplagor. I alla fall inte i inledningen av säsongen. Hur som helst, efter incidenten så har Philogene sett mer defensivt alert ut…

Säsongens mål: Jaden Philogenes mål mot Norwich hemma på Portman Road i oktober. Vilken stänkare, vilket jävla mål, vilken jävla strut. Och detta, i den första vinsten mot våra antagonister sedan medlemsresan 2009.

Säsongens tjej: Många nya duktiga spelare togs in till damlaget under januarifönstret. Princess Ademiluyi, Lucy Ashford-Clifford och Kit Graham för att nämna några. Men precis som under föregående säsong i League One, så är det den lilla avige yttern Sophie Peskett som sticker ut mest. Kan vi behålla henne till nästa säsong? Hoppas verkligen det.

Säsongens mest saknade: Jag kan än idag inte förstå varför klubben valde att låna ut Conor Chaplin? Det var ju självfallet KMacs beslut och inte Conors egna val. Obegripligt när man analyserar spelegenskaperna hos de tilltänkta ersättarna. Och än mer obegripligt när man inser dess negativa följdpåverkan på kontinuitet, kultur och sammanhållning.

Säsongens ramsa: Skulle kunna vara den som är dedikerad till Marcelino Nunez ”He´s in your head, in your heaaad…Nunez, Nunez…” (baserad på refrängen till 90-tals låten ”Zombie” med irländska The Cranberries). Men den är faktiskt inte lika rolig som hyllningsramsan till Dara O´Shea. Melodin bygger på Michael Jackson gamla slagdänga ”Smooth Criminal” och är underbart fyndigt. Den går ungefär så här….”Dara, are you O´Shea, Dara? Dara, are you O´Shea, Dara? You´ve been hit by. You´ve been struck by…..an Irish centre back! Duh-duh-duh-duh….

Hör och se delar av den här: https://www.tiktok.com/@ireland/video/7538833674393881858

Säsongens Sarmiento-moment: Ingen tåfjutt den här gången och inget Ipswich Town på plan. Men Conor Chaplins knämål för Portsmouth på övertid mot Middlesbrough, fick ju en att gå igång på nästan samma sätt som då Jeremy Sarmiento gjorde mål i slutminuten mot Southampton för två år sedan. Om inte annat, så började drömmarna om en ny uppflyttning, kännas väldigt realistiska.

Säsongens soppa: Oavsett om man betraktar den som mustig eller tunn och blaskig, så hade vi gärna sluppit Farage-soppan och den mediokra hanteringen efteråt. Vi behöver nog inte älta det där så mycket mer nu, det som har skett, har skett liksom…men frågan är fortfarande befogad: hur tänkte du, Mr. Mark Ashton?

Säsongens målgest: Jaden Philogenes målgest där han sätter tummarna mot tinningarna, spretar med fingrarna som horn och samtidigt räcker ut tungan i en klassisk barngrimas. Lite kul och lagom retsamt. Men förstärks ju av sitt sammanhang….att det skedde i båda vinstmatcherna mot Norwich.

Säsongens oväntade: ”Jag visste inte att du kunde göra mål” hörs en glad och gratulerande Jack Taylor säga till Matusiwa efter matchen mot Hull (uppfångat på Town in five). Azor Matusiwas Super-Mac-raket överraskade inte bara honom själv, utan även tränarstaben och alla hans lagkamrater. Ingen hade sett honom göra mål tidigare. Inte ens på träningarna.

Säsongens trillare: …tilldelas den sympatiske, men ack så ineffektiva Ivan Azon. Inledningsvis på säsongen så tillbringade han mer tid liggandes i gräset, än springandes på det. Det blev bättre efter ett tag, det ska sägas. Men det där med att göra mål, det är inte Ivans grej. Enligt podcasten Blue Monday så är Azon ohotad etta som seriens värsta målsumpare (utifrån framtagen statistik). Bara fem mål, men 21 klara målchanser missade (även George Hirst har placerat sig högt på samma lista….men har å andra sidan mäktat med fler mål). Säsongens trillare har således blivit säsongens missare.

Säsongens match: Hmm? Jamen, sett till insats och resultatutkomst, så får det väl ändå sägas vara någon av vinsterna mot Coventry. Vi gjorde två riktigt bra insatser mot säsongens seriedominant.

Säsongens senior: Ashley Young är en legendar. En spelare som förtjänar respekt och beundran för det han har åstadkommit under sin långa karriär. Bollkvalité finns det fortfarande gott om. Även en välutvecklad spelförståelse. Men snart 41 år gammal, så har intensitet och snabbhet gått förlorade. Så som det gör när man närmar sig döden. Att han ställer skorna på hyllan förvånar inte. Vad än intentionen var med att ta in honom under sommarfönstret, så lyckades det aldrig omsättas i något av värde på planen. Och även den rekryteringen får väl kategoriseras som ”konstig”.

Säsongens gris: Sammie ”The Asshole” Szmodics hade enligt ett antal förekommande rykten problem med att säga trevliga saker till sina medspelare i omklädningsrummet. Få vet vad som egentligen har sagts och gjorts, men som man brukar säga, ingen rök utan eld. Och KMac motiverade utlåningen av Szmodics med ett; ”it was a decision that was made in the best interests of our group dynamic”. Så nu är han borta. Antagligen för gott. Lika bra det.

Säsongens karma: Under flera år så har vi tilldelats väldigt få straffar, kanske en eller max två per säsong. I skrivande stund så har vi tilldömts tio stycken. Resultatet av god karma? Eller kanske att någon på det himmelska kontoret - en gud med fotbollsintresse eller så - försökt gottgöra tidigare förfördelning.

Säsongens Wes Burns: Ständigt denna Wes Burns.

Säsongens skandinav: Tilldelas allas vår Jens Cajuste. Tyvärr har han inte haft KMac:s förtroende under den här säsongen. Överraskande med tanke på att han inte varit dålig när han väl fått chansen. Möjligtvis att han saknar tillräckligt med energi och bett för att spela på det defensiva mittfältet i Championship. Men det där måste väl klubben redan varit på det klara med (givet att han var hos oss föregående säsong)? Ytterligare en sommarrekrytering som man så här i efterhand kan ifrågasätta. Den andra skandinaven, Sindre Walle Egeli, har inte heller haft en speciellt lyckosam säsong. Han har inte varit i närheten av att visa att han är värd den sjuka prissumma han köptes in för. Det betyder inte, och det vill jag vara tydlig med, att han inte kommer att utvecklas till att bli en riktigt bra spelare på hög nivå. Men där är vi långt ifrån nu. Och kanske att det inte heller blir med oss. Min besvikelse här är nog mer riktad mot rekryteringsteamets bedömning.

Säsongens egentliga besvikelse: …är för mig sommarens transferfönster. Någon klok person ska någon gång ha sagt att det bara behövs tre misslyckade transferfönster i rad för att utvecklingen ska stagnera. Och eventuellt gå tillbaka. Är vi där nu? Under januarifönstret i Premier League, behövde vi akut få in en striker för att försöka lyfta uppåt i tabellen. In kom ytterligare en vänsterytter (Jaden Philogene) till mängden andra vänsteryttrar. Inga andra nyförvärv gjorde avtryck. I somras behövde vi värva en riktigt bra striker, efter att Liam Delap flyktat till Chelsea. In kom en liten, oprövad, spansk trillare. I absolut sista stund. Och på lån. I januarifönstret i år behövde klubben få in en striker för att stärka anfallskraften inför slutspurten av serien. In kom Anes Mehmeti. Bra spelare, till fyndpris. Men primärt en vänsterytter i Bristol C. Inför sommaren sa Ashton & Co att man skulle bygga ett lag redo för PL. Ett lag med fokus på fysikalitet och atletiska egenskaper. Utöver Azor Matusiwa så tycker jag faktiskt inte vi gjort detta. Istället tycker jag att våra sommarvärvningar tyder på avsaknad av strategisk plan, alternativt att vi är jävligt dåliga på att följa den strategiska planen. Kanske att allt bara kollapsade efter att Hayden Hackney tackade nej till oss? För spelarna som kom in därefter, togs in för andra roller än vad de sedan tilldelades. Spelare togs in först när andra klubbar visade intresse för dem. Spelare togs in med osäker vidareförsäljningspotential. Och det panikvärvdes naturligtvis i slutet av transferfönstret. Och allt det där känns ju ganska märkligt iom att det stod klart väldigt länge att vi inte skulle vara kvar i PL. Att inte alla spelarrekryteringar blir lyckade, det vet vi på förhand. Vilka dessa blir, det kan vi inte veta på förhand. Men det känns som om saker bara blivit. Att värvningarna som gjorts, har gjorts mer av slump än utifrån plan och kalkyl. Av alla inkomna spelare till (och under) den här säsongen så tycker jag bara att en har visat sig vara en riktig fullträff. Sedan har väl tre till fyra av nyförvärven varit helt okej. Resterande har underpresterat - inte fått chansen eller på annat sätt visat sig vara en besvikelse. Givet alla fallskärmspengar så borde vi gjort det bättre. Hoppas bara att chansen kommer åter….

Säsongens dubbla glädjerus: För första gången sedan 2009 vann vi mot Norwich. För första gången sedan 2006 vinner vi på Carrow Road. För första gången sedan 1992 lyckas vi ta en dubbel på dem. Say no more, gällande den känslan. Storebror är storebror igen.

Säsongens lyckovrål: Sparar vi till idag. Förhoppningsvis. Om inte, så får det väl bli ett frustrationsvrål. Och lite terapi på det.

 

 

The Championship går in i slutspurten och Ipswich har slagläge. Tar vi chansen eller inte? Den som lever får se, som de säger. COYB!

 

Vilka sköna poäng i onsdags mot Charlton. Särskilt efter de tidigare motgångarna mot Portsmouth och Middlesbrough. Vad tyckte du om matchen, och hur får vi till samma resultat i våra två kommande bortamatcher?

Pelle:
Missade matchen, har bara sett highlights samt läst efterkommentarerna. Av allt att döma så gjorde vi ingen klockren insats. Och när det gäller att inte göra klockrena insatser, så har vi, den här säsongen, varit väldigt konsekventa med just detta. Alltid nåt. Nåväl, vi vann. Vi bärgade de tre poängen. Fullkomligt nödvändigt. Vi behöver inte spela klockrent och mästerligt, bara vi lyckas plocka de där sex poängen som nu behövs för att säkerställa direktkvalificeringsplatsen. Det är aldrig enkelt att göra något sådant på beställning och jag tror att det blir riktigt tufft. Jag har absolut ingen aning om hur KMac rent taktiskt ska gå till väga. Men låt säga såhär, jag skulle inte ha något emot att se en mer pragmatiskt och riskminimerande inställning i de avslutande matcherna. Låt motståndarna stå för misstagen.

Nigge:
Såg matchen och det var ett imponerande resultat, kanske inte så strålande spel. Med detta sagt, vad är det vi vill ha av en bortamatch mitt i veckan mot Charlton i omgång 44 av The Championship? Strålande spel och en pinne eller ett lite stolpigt genomförande av matchen och tre poäng med hem till Suffolk? Just det. Oavsett vad man har för krav på taktik, spelplan och ev närvaro/frånvaro av plan B så är det här fortfarande The Championship och tre poäng är tre poäng osv plus.

För egen del känns det som att jag blivit marinerad i att den här säsongen är helt kass (ingen nämnd, ingen glömd) och att Ipswich underpresterar å det grövsta. Leicester City, anyone? Spurs? Osv, osv. Det må så vara att den här upplagan av Englands andraliga kommer att se det laget som tar andraplatsen på en, i sammanhanget, mycket blygsamt ansamlad poängskörd (lika låg poängnivå har endast skett en gång under de senaste tio säsongerna i Championship, nämligen 2019/20 när WBA, Brentford och Fulham tampades bakom överlägsna Leeds och där WBA till slut tog andraplatsen på 83 poäng efter att Brentford fick gummiben och förlorade hemma mot Barnsley i sista omgången). Men vad spelar det för roll? Jag inser att jag är ute på ett sidospår här, men jag vill gärna beröra detta ändå eftersom det lägger en blöt filt över hela säsongen för mig. Vad är det vi supportrar vill egentligen? Redan när vi hade säkrat avancemanget mot Huddersfield den där majdagen för knappt två år sedan så konstaterade jag lite torrt och tråkigt att sån här lycka kring Ipswich Town kommer jag nog aldrig få uppleva igen. Nu står vi här och har ett ännu bättre läge än våren 2024 och jag känner inte alls den entusiasm som jag gjorde då. Vi var underdogs nu och den här gången har vi varit stora favoriter från säsongens dag 1. De så väldigt olika förutsättningarna gör något med en supporter, åtminstone den här supportern. Med detta sagt, vi ska vara väldigt tacksamma för att klubben i våra hjärtan har en sådan fantastisk chans att återigen ta sig upp i finrummet.

Hur får vi till lika bra resultat i de kommande två bortamatcherna som mot Charlton? Vi fortsätter spela ett aggressivt bortaspel där vi håller en tajt defensiv (inga mål i arslet i första minuten vore en bra start) och tar våra chanser när de dyker upp. Med gårdagens oavgjorda resultat mellan Leicester och Millwall så räcker det faktiskt med fyra pinnar på de tre återstående matcherna för att knipa andraplatsen. Oavgjort idag och seger hemma mot QPR? Det är taget.

 

Var Kasey McAteers mål mot Middlesbrough säsongens vackraste? Och vilket självförtroende han visar upp nu. Börjar det bli nåt av honom nu? Är han rent av en att behålla till nästa säsong?

Nigge:
Det var ett otroligt tjusigt mål! Om det var det vackraste den här säsongen låter jag vara osagt. Kul att McAteer äntligen fått upp lite fart och jag tycker att det är hans tröja att förlora på den där högerkanten. Hade Burns varit skadefri så hade han haft en värdig konkurrent om platsen, men nu är han självskriven.

Om han är något att behålla till nästa säsong beror alldeles på i vilken serie vi spelar. Skulle det bli PL för Ipswich nästa säsong så har jag väldigt svårt att se att han har något att tillföra medan han skulle kunna bli en bra tillgång i Championship.

Pelle:
Målet var fint, men är inte det vackraste hittills. Vilket mål som är det får jag återkomma till vid ett annat tillfälle. Att McAteer nu lyft sitt spel är mycket roligt och samtidigt oerhört viktigt för oss som lag. Egentligen har jag aldrig tvekat över hans kapacitet…jag kan åtminstone inte komma ihåg att jag tokgnällt över honom i tidigare lördagspaneler. Inte mer än att jag möjligtvis påtalat att vare sig hans talang eller meriter motsvarar det pris som vi köpte honom för. Det håller jag fortfarande fast vid. Men det kan ju inte McAteer ta ansvar för (hans prislapp alltså). Jag har sett honom vara bra och solid i ett Premier League-spelande Leicester och har väntat på att det skulle lossna för honom. Det tog lite tid, men det har ju också att göra med KMac sett på honom som ett tredjehandsalternativ på högerkanten. Nu är han åtminstone före The norwegian wonder kid i den hierarkiska ordningen, vilket känns väldigt rimligt.

 

Onsdagskvällen bjöd på ännu mer glädje, när damerna genom sin seger mot Sheffield U. kravlade sig upp för nedflyttningsstrecket. Lyckas de hålla sig kvar i WSL2?

Pelle:
Ja, riktigt roligt. Och iom segern så tror jag också att de lyckas hålla sig kvar, något som faktiskt kändes otänkbart under första halvan av säsongen. Flera bra nytillskott under januarifönstret är anledningen till den tydliga uppryckningen. Hoppas att satsningen fortsätter och att tjejerna kan höja sig några snäpp till under nästa säsong. Och jag ser gärna att man försöker sajna Princess Ademiluy (på lån från Gotham FC i amerikanska ligan) på permanent basis. En stor talang, bara 20 år ung, snabb, stark och med en betydande utvecklingspotential…

Nigge:
Underbar vinst för damerna och lite andrum med två matcher kvar i serien. Vad jag förstår så är det bara ett lag som åker ur både WSL och WSL2 så med två lag bakom sig i tabellen så hoppas jag att det ordnar sig med nytt kontrakt. Liten sidonotering är att Leicesters damer ser ut att åka ur WSL (tre lag går upp från WSL2 i och med att man utökar antalet lag där till 14) och i så fall gör som herrlaget och åker ur sin serie.

När det gäller Ipswichs damers framtid så tycker jag den ser ljus ut. Många nya, väldigt bra, spelare som kommit in, David Wright skrev i veckan på som fortsatt huvudtränare och lagkapten Boswell är sponsrad av ITFC Sweden. Om klubben nu bara ser till att damerna också kan ha Portman Road som sin permanenta hemmaplan så finns alla förutsättningar för att damlaget ska kunna fortsätta sin resa uppåt i hierarkin.

 

Det börjar dra ihop sig i Championship och imorgon väntar toppmöte mot Middlesbrough hemma på Portman Road. Dan och M Nordin svarar på veckans frågor i panelen och siar en del om morgondagens fight. COYB!

 

I lördags satt jag, väldigt nöjd efter derbyt, och tänkte att folk har fel om att KMac inte har någon plan B och inte kan spela cyniskt osv. Sen låg jag sömnlös i tisdags kväll och undrade vad i hela glödheta jag just hade bevittnat. Vad är din recension av de båda matcherna, taktiken och coachningen?

M Nordin:
Om vi börjar med det roliga så var försvarsinsatsen mot Norwich magnifik. O´Shea/Greaves nickade bort allt på ett imponerande sätt. Pulsen gick knappt upp när Norwich skapade hörna på hörna, och det hör sannerligen inte till vanligheterna när Ipswich ska försvara en fast situation. Coachmässigt var det smart att starta Ben Johnson som högerytter. Han har visat fin form på sistone och verkligen fyllt sin funktion i truppen. Däremot tycker jag det var ett misstag att ens byta in Nunez och elda igång stämningen med en halvtimme kvar. Han var ur balans och borde ha blivit utvisad. Men nåja, domaren missade det. Vi fick en underbar derbydag som kröntes av att Chaplin styrde in 1–0 mot Middlesbrough i 95:e minuten. Alla stjärnor stod rätt.

Tisdagens match var inte lika upplyftande. Herregud. Att stå för den insatsen, i det här skedet av säsongen, var under all kritik. Det kändes som en missad matchboll. O´Shea hade några fina aktioner och försökte visa vägen. I övrigt var det energilöst och slätstruket. McKenna borde ha gett Cajuste chansen i den andra halvleken, men nä... inte den här gången heller. Det måste vara någon detalj i köpklausulen som ligger bakom den totala bänkningen de senaste månaderna.

Dan:
Det är helt olika matcher, med helt olika förutsättningar. Och den här säsongen har det ju varit så att vi helt enkelt inte klarar av att övervinna lag som parkerar bussen och inte försöker spela boll. Om vi inte får första målet blir det ofta inget kul utfall av matchen. Och det var väl signifikativt för båda matcherna. Mot Norwich fick vi en lite tursam straff och kunde ta ledningen, vilket tvingade dem att vara lite mer framåtlutade. Mot Portsmouth hade vi inte den turen, och skapade för den delen inte särskilt mycket heller, och lyckades heller inte freda vårt eget mål. Och då gick det som det gick. Det var oundvikligt, även om jag hyste lite hopp efter vändningen mot Birmingham. Men det är lite mantrat för vår säsong. Om man ska försöka se något positivt i det hela, och det ska man ju, så är det väl att vi trots allt spelar bättre mot de bättre lagen och sämre mot de sämre. Och i Premier League lär vi bara stöta på bättre lag, och knappast några som backar hem för att de blir avskräckta av vår styrka. Men, vi ska ju ta oss dit också…

 

Statistiken säger att vi på bortaplan endast har vunnit en av åtta matcher mot de tio sämst placerade lagen (vi har Charlton och WBA kvar att möta). Vad är din analys av att vi har så svårt att spela mot lag på nedre halvan av tabellen? 

Dan:
Analysen är väl helt enkelt den att de lagen backar hem mot oss. De satsar på att hålla tätt och kanske få till en kontring eller två. Och det har ju funkat bra. Vi verkar inte ha aggressiviteten, farten och det där lite oförutsägbara i oss. Allting går lite mekaniskt och bara stundtals lyckas vi blixtra till och blända med det där lilla extra som krävs. Det har helt enkelt sett ganska torftigt och andefattigt ut i de här matcherna, mot lag som vi egentligen borde övervinna ganska enkelt i de flesta fall. Men, det är som om det är nåt som saknas i vårt lag, kanske i form av individuell skicklighet, för lite frihet att gå utanför ramarna eller brist på en plan B, men det är en stor brist. Samtidigt är det inte den bristen vi måste reparera inför en eventuell säsong i Premier League, men vi kanske måste studera de lag som har lyckats mot oss och se om vi kan göra detsamma nästa säsong, för att möjligen överleva, om vi skulle gå upp.

M Nordin:
Är det så illa, alltså? Att ha den statistiken i bagaget och ändå vara i pole position i uppflyttningsracet med fem matcher kvar måste vara unikt. Den enkla analysen är att de mindre talangfulla lagen ofta spelar mer "brittiskt", speciellt inför sin hemmapublik, vilket ofta passar Ipswich dåligt. Det är ingen slump att cupstatistiken mot lagen i League One och League Two är dålig.

Det låg i luften att matchen mot just Portsmouth på tajta Fratton Park skulle bli en tuff uppgift. Jag är mer hoppfull inför de kommande bortamatcherna mot Charlton och West Bromwich. Av det jag sett spelar de inte med samma energi som exempelvis Pompey och Blackburn.

 

Boro hemma imorgon. Hur ställer vi upp och, framför allt, hur går det i matchen?

M Nordin:
Sett över hela säsongen tycker jag Kipre har varit den bästa backen. Men han såg både ringrostig och tung ut i tisdags, därför blir det bänken mot Middlesbrough. På mitten är det läge att starta Philogene, Taylor och Mehmeti igen. På topp får Hirst förnyat förtroende. Fråga mig inte varför, har inget bra svar.
Det ger följande elva: Walton - Furlong, O´Shea, Greaves, Davis - McAteer, Matusiwa, Taylor, Mehmeti, Philogene - Hirst.
Tips: 3–1.

Dan:
Det lär inte bli några större överraskningar. Walton i mål, Furlong, O´Shea, Greaves och Davis i backlinjen. Sen Matusiwa och Taylor defensivt och McAteer, Mehmeti, Philogene och Hirst. Möjligen Neil i stället för Taylor (tyvärr verkar ju inte Cajuste vara aktuell) och sen är det väl hugget och stucket mellan Mehmeti och Núñez, respektive Philogene och Clarke. Oavsett startelva kommer vi att göra en bra match mot Middlesbrough, och förhoppningsvis ta med oss alla tre poäng. Men det kommer troligen att bli en tät och tuff match (bara för det kommer vi väl att krossa dem med 4–0), där vi trots allt kommer att avgå med segern. Kul match att se fram emot. Hoppas att det är lika kul efteråt…

 

Derby Day! COYB!!

 

Många resultat gick vår väg under påskhelgen. Hur värderar du chansen till direktuppflyttning nu? Vilka två lag ser du som topp två, och vilka kommer att behöva fajtas i play off? Och vilka går segrande ur play off?

Pelle:
Det som är helt säkert är att vad som helst kan hända. Även om vi just nu har ett litet försprång. Inför ligastart var mitt förhandstips att vi skulle sluta på en fjärde plats i serien, men att vi därefter skulle lyckas knipa ett avancemang till PL via play-off final på Wembley. Givet truppens sammansättning och vad jag tycker är mentala svagheter, så vete fasen om vi skulle klara av ett kvalspel. Så med det sagt, ska vi upp en serienivå till, så är det direktkvalificeringsplats som gäller. Fixar vi då det? Nja. Osäkert. Kanske. Det finns många fallgropar på vägen. Men efter en bra insats idag, sedan tre odiskutabla poäng mot Portsmouth på tisdag och ytterligare en vinst i nyckelmatchen mot Boro nästa lördag….ja då börjar nog fan vakna, även hos mig…

AC:
Plötsligt ser det ännu ljusare ut och fixar vi dagens match kommer mötet mot Boro nästa helg bli löjligt viktigt. Ja, det är det ju oavsett. Jag har sagt kval hela tiden men nu börjar det bli läge att jinxa den här skiten och sväva iväg till direktuppflyttning… OM vi blir ett av kvallagen, tar vi givetvis den tredje platsen, men om vi och Coventry är de två, så gör Boro oss sällskap till PL via kval.

Conny:
Med stigande ålder har jag lärt mig att sluta spekulera så mycket. Det är bättre att tänka att allt kommer att gå åt skogen, så blir man desto gladare om det inte gör det. På pappret är chansen god, vi ligger tvåa, har två matcher mindre spelade än toppkonkurrenterna. Samtidigt vet man ju - precis allt kan skita sig. Vi har många tuffa matcher kvar. Pånyttfödda Southampton. Middlesbrough som kanske inte har tagit så många poäng som man har ”förtjänat” den senaste tiden. Om jag måste tippa så tar vi andraplatsen. Southampton rider på sin formtopp och tar hem kvalet, även om jag nog tycker att Boro vore roligare att se, tillsammans med Town, i Premier League. 

 

Dags för the Old Farm igen. Lyckas vi rå på di gule igen, eller kommer de att lyckas ställa till det för oss så här i slutrushen? Och vem önskar du får bli derbyhjälte den här gången?

Conny:
Det tar emot att säga det, men pippifåglarna har sett betydligt ut under nye tränaren Philippe Clement. Jag förväntar mig en tuff bortamatch, men där jag hoppas att vi har den lilla extra kvalitén som krävs för att vinna ett hårt derby. Derbyhjälte? Ja, men går det att säga något annat är Marcelino Núñez? Vilken knäpp på nosen det skulle vara för de gula supportrarna. Det vore också väldigt kul om en trotjänare som Wes Burns fick komma in och avgöra (om han är fit for fight). Huvudsaken är att vi vinner. 

Pelle:
Det kommer att bli en tuff match – både för spelarna på planen, som för oss supportrar som följer den. Det hade ju varit helt fantastiskt om vi lyckades vinna igen, men magkänslan säger något annat. Norwich är i väldigt bra form och kommer att göra allt för att ta revansch. Jag tippar på oavgjort. 1-1, kanske? Men där vi kvitterar i slutet på matchen (vilket får det till att ändå kännas som en seger).

Hade ju varit enkelt att här önska sig Marcelino Nunez som matchhjälte. Men det gör jag inte. Tyckte att hans uppträdande i förra derbymatchen i oktober gick över gränsen till vad som är sportsligt och respektfullt (kommer ni inte ihåg, får ni helt enkelt googla). Osnyggt beteende. Spelar ingen roll att det handlade om våra antagonister i norr. Så för mig, så får gärna den blåvita matchhjälten bli någon annan. Typ, Azor Matusiwa. Efter en ny, oväntad raketstrut. Eller måhända den ständigt kritiserade George Hirst…efter att ha gjort ett tjong-i-medaljongen-nickmål på övertid. Eller kanske rentutav en inbytt Jens Cajuste, som efter en patenterad snurrfint placerar bollen otagbart i krysset...

AC:
Nxxxxxh, som kommer från en vass bortaseger mot Millwall senast, har ju fortfarande matematisk chans till playoff men med åtta poäng upp till sjätteplatsen och några lag att passera ser det ju trots allt ganska mörkt ut. Lika hett som jakten på egen kvalplats är ju nöjet att sätta dit oss i jakten om direktuppflyttning. Det som talar emot är att di gule har en ruskig skadelista, det som talar för, utöver nuvarande form, är ju hemmafördelen. Med samtliga parametrar så det känns som denna match kan sluta precis hur som helst. Ska jag singla ut någon derbyhjälte…så hade givetvis Nunez varit optimalt, men Hirst kan samtidigt behöva lite medvind.

 

Och så hängmatch på tisdag, som bara måste vinnas. Kan du se nån risk för att det inte skulle gå vägen?

AC:
Nytt försök, vet inte vilket i ordningen, mot ett vilt kämpande Portsmouth som har en(!) poäng ner till Leicester(!) under strecket. Ett Leicester som i ärlighetens namn inte KAN åka ner. Sjukast av allt är att lagen möts nästa helg. Nästan komiskt att Portsmouth kommande matcher är Middlesborough idag, följt av Ipswich, Leicester och Coventry. Vafan liksom. :D

Jag ska inte säga att vi kommer städa av Portsmouth för trots usel form (åtta matcher utan seger) kämpar de som sagt för överlevnad. Men jag tror givetvis att vi vinner på tisdag.

Conny:
Jag ser risker i allt. Det är något man lär sig när man följer Ipswich Town, inget är givet, någonsin. Men - sitter taktiken och inställningen - då bör vi vinna mot Portsmouth, även om det är på bortaplan. 2-0 eller 3-0 till Town!

Pelle:
Kan du se någon risk….? Ha ha, skojar du? Det finns alltid en risk att det inte går som vi hoppas, oavsett motstånd. Vi har gjort plattmatcher förr, men även dominerat matcher och ändå gått miste om ”givna” poäng. Portsmouth spelar just nu för sin överlevnad i Championship. Det blir ingen lätt match. Absolut inte. Men jag tänker ändå att vi med den individuella kvalité vi besitter ska kunna ta samtliga tre poäng.

 

 

The Championship är tillbaka men Ipswich har bara en match i påskhelgen, på måndag mot Birmingham. Panelen funderar på om det är bra eller dåligt att Southampton-matchen är uppskjuten, resultatet i gårdagens toppmöte i ligan och klubbens hantering av hela situationen med Farages besök på Portman Road.

 

Äntligen är den riktiga fotbollen tillbaka! Vad tänker du om att Ipswich bara har en match i helgen eftersom Southampton-matchen är uppskjuten? Bra eller dåligt, tro?

Pelle:
Trist med en match mindre under påskledigheten, men samtidigt så tror jag att det kan vara bra att KMac och tränarstaben utnyttjar detta till att slipa och finjustera saker inför slutspurten. Dessutom får Nunez, Burns och Philogene några extra dagar på sig att vara hundraprocentigt fit for fight.

M Nordin:
Jag ser nästan bara fördelar. Southampton är ligans formstarkaste lag och har vittring på topplaceringarna. Det hade varit oerhört tufft att möta dem nu. I den bästa av världar har Southampton inget att spela för den 28 april, plus att de förhoppningsvis har tappat energi på grund av cupframgångarna (tänk Coventry våren 2024).
Och det finns en annan aspekt i det hela som kan vara till vår fördel. Om man bryter ner bortastatistiken på detaljnivå ser man att det är fredags- och lördagsmatcherna som har varit Ipswich stora problem den här säsongen. På 12 matcher har det blivit 14 poäng. Det ger ett snitt på 1,17 poäng per match, vilket är direkt dåligt. Däremot har spelarna hanterat de vanliga kvällsmatcherna (måndag-onsdag) på ett betydligt bättre sätt, med 12 poäng på 6 matcher. Tillfälligheter? Sämre tryck på hemmapubliken? Jag vet inte. Men om den trenden håller i sig i slutet av säsongen, där Ipswich har tre kvällsmatcher på bortaplan, ser det väldigt lovande ut.

Dan:
Härligt att fotbollen är tillbaka. Men trist att vi inte fick nån långfredagsmatch. Samtidigt ger det oss en chans att känna till våra förutsättningar lite bättre inför nästa match. Men å andra sidan så blir det tätare matchande in i kaklet, vilket kanske inte är helt optimalt. Risken är att vi är lite tröttare än de andra lagen i det absoluta slutskedet. Men det bör väl vår breda, djupa trupp fixa, eller? Så det finns både positiva och negativa saker att ta med sig av den uppskjutna matchen, men det hade nog ändå varit bäst att spela.

 

Igår hade vi Boro-Millwall, vad säger du om resultatet i den fighten?

Dan:
Att Millwall besegrade Middlesbrough var väl inte det bästa resultatet av den fighten, men inte heller det sämsta. Sämst hade ju varit om Boro hade vunnit och bäst ett oavgjort. Som det ser ut nu, i alla fall. Om två veckor kanske det skulle ha varit bättre om Boro hade vunnit… Det kan hända mycket som kan ställa önskade resultat på huvudet. Men just nu är jag i alla fall inte direkt missnöjd. Vi har fortfarande allt i egna händer och nu kan vi till och med förlora mot Middlesbrough, och fortfarande ha det i egna händer. Men det kommer att krävas en hel del segrar i de avslutande matcherna, och jag är inte helt säker på att vi klarar av det. Men inte heller helt säker på att Millwall och Middlesbrough kommer att klara det. Kanske kommer vi att se en upprepning på slutet av vår senast Championship-säsong, där inget lag riktigt verkade vilja säkra den där platsen. Jag spår en ganska oviss avslutning, med en hel del oväntade resultat, där det kan sluta lite hur som helst, men med de tre här nämnda lagen på plats två till fyra, medan övriga får slåss om de återstående två play off-platserna.

Pelle:
Oavgjort hade varit att föredra, men en Millwall vinst, som det nu blev, är ett bättre resultat utifrån ett ITFC-perspektiv (än en vinst till Boro). Som sagt, serien lever i allra högsta grad…..det kommer att bli jävligt läskigt det här.

M Nordin:
Vet att många hoppades på ett kryss – men jag gillar att Millwall vann. Middlesbrough skapar löjligt många målchanser varje match och skulle kunna avsluta serien med en rejäl winning streak. Därför känns det bättre att Millwall står på 72 poäng än att Boro gör det.

Överlag var det en bra långfredag. Hull tappade poäng och det är knappast någon harmoni i Birmingham (0–1 mot Blackburn) inför måndagens match på Portman Road.

Så till den heta potatisen från förra veckan och besöket i Ipswich av den kontroversielle figuren Nigel Farage. Hur går dina tankar kring hur klubben hanterade hela situationen, vad man valde att bekräfta/dementera och Mark Ashtons lite oklara ursäkt?

M Nordin:
Hela situationen känns tråkig och onödig. Men jag har alldeles för dålig koll på detaljerna för att kommentera det mer än så, tyvärr.

Dan:
Jag tycker att klubben har hanterat det väldigt dåligt. Det känns som om det har kommit en hel del halvsanningar, och att det finns mycket som fortfarande inte är koncist och tydligt förklarat. Och det känns väldigt tråkigt att en politiker, och framför allt en på den extrema högerkanten, ska kunna göra en sån pr-kupp, och dessutom, som det verkar, med klubbens goda minne. Det nämns nåt om en lunch med Ashton, och att klubben tryckte upp och gav tröjor till Farage, och annat smått och gott. Riktigt tråkigt. Och oavsett om vi inte vet vad som är sant och inte i den här historien, så gav Ashtons lama ursäkt snarare upphov till fler spekulationer om att allt inte står rätt till än tvärtom. Nä, det var ingen förstklassig krishantering. Och vi får hoppas att det inte får nån effekt på det sportsliga utfallet framöver, och att Ashton ser till att prata ur skägget på riktigt.

Pelle:
Ja herregud vilken soppa. Och hur kan man vara något annat än grymt besviken över hur klubben och Mark Ashton valt att hantera detta. Inte nog med att det nu utåt uppfattas som om klubben tagit ställning för en politisk sida (vilket naturligtvis inte en fotbollsklubb ska göra), det handlar ju här om en mycket kontroversiell politiker och ett parti som utan tvekan kan beskrivas vara populistiskt. Farage är känd för sin konfrontativa retorik och för en politik som är tydligt polariserande…och jag har svårt att se hur detta rimmar med budskap om enighet och allas lika värde (något som vår klubb väldigt tydligt fört fram de senaste åren).

Politiker, oavsett politisk åskådning, har givetvis rätten att vara öppna med vilket lag de håller på. Inget konstigt med det. Att en fotbollsklubb har behov att föra samtal med politiker som har ett inflytande över stad, region eller annan påverkansfaktor, är inte heller något iögonfallande. Men. Det är inte detsamma som att bjuda in politiker i vad som ser ut vara en välregisserad PR-kampanj (utifrån det politiska perspektivet).

Oavsett perspektiv, värdegrund eller bakomliggande motiv. Det här sticker i ögonen på en majoritet av klubbens supportrar, det splittrar och det infekterar. Och det svärtar givetvis ned klubbens varumärke. På sociala medier kryllar det nu av bilder i typiskt brittisk humorstil, som med en ironisk underton kopplar samman ITFC med fascistisk ideologi. T.ex. en bild på en ITFC-laguppställning där alla våra spelare återfinns på ”the right wing”. Ett fotografi (från andra världskriget) där en nazistisk befälhavare inspekterar några tyska uniformerade soldater, men nu med undertexten; ”McKenna inspecting his men”. Osv, osv. Glimten i ögat, såklart. Men ändå.

Värst av allt är ju ändå den osanning som klubben först kommunicerade ut; dvs att Farage vistelse på Portman Road skett inofficiellt och utan koppling till ledarstaben. Men det visade sig ju inte stämma. Ursäkten som sedan kom (efter ett visst medialt tryck) från Ashton, var tämligen beige. Nästan intetsägande. Vad exakt var det han bad om ursäkt för? Nu utgår jag från att Mark Ashton faktiskt är uppriktigt skakad och berörd av det inträffade. Men kanske av fel orsaker. Förstod han inte på förhand det kontroversiella i ett initierat möte med Farage på Portman Road? Såg han inte vad det skulle kunna leda till? Såg han inte faran med det? Naivitet? Oförmåga? Ignorans? En chansning väl värd att ta? Ren och skär dumhet? Gråzonsentreprenör? Opportunist? Pajas?

Såå, kan då Ashton rädda sitt ansikte och komma helskinnad ur det här? Ja, utan någon som helst tvekan. Att fatta diskutabla beslut eller att vara oärlig är ju faktiskt inte något lagbrott. Men han kommer att behöva arbeta mycket hårt för att återskapa det förtroendekapital han tidigare hade. En ödmjuk och transparent intervju i lokaltidningen East Anglian Daily Times (vars journalister varit extremt kritiska gällande klubbens hantering av det inträffade) skulle ju kunna vara första steget för att bygga upp tilliten igen. Ashton har gjort fantastiska saker med klubben under den tid han varit här. Det ska vi inte glömma. För det är jag honom enormt tacksam. För det förtjänar han verkligen respekt. Inte för hur han har hanterat det här debaklet….

Förövrigt går det inte att utesluta att vi nu kommer att hånas resterande del av säsongen av motståndarfansen som ljudligt kommer att skandera Reform FC om oss under matcherna. Är det någon av er som går igång på det?

 

Nu är det dags att anmäla sig till ITFC Swedens medlemsresa 2026. Länk till anmälningsformulär är utskickad per mail till alla medlemmar och finns även på medlemssidorna. Väl mött i Ipswich!

 

Vår medlem Martin Arnevall har en kusin som är gift med ingen mindre än Ipswich Towns fd ordförande David Sheepshanks. Martin låter hälsa att Mr Sheepshanks välsignat att vi lägger ut två fina bilder på honom med förstklassig merch. Foton tagna av Mrs Sheepshanks.

 

Välklädd på kontoret

 

Välklädd i trädgården

 

Nu är det dags igen, sommaren går fort! Det är dags att förnya medlemskapet/bli medlem i ITFC Sweden för säsongen 2025/26. Instruktioner enligt nedan.

 

 

Häng med redan från början av säsongen så du inte missar någon omgång i Tipstävlingen! Succén med Swish gör att det är enklare än någonsin att förnya sitt medlemskap i ITFC Sweden. 

Genom att skicka 150 kr (50 för ungdomar under 15 år) till

Swishnummer 123 050 23 02

har du förnyat medlemskapet.

Enkelt va? Är du lite mer old school så går det bra att betala till

pg nr 46 73 05-9 eller

bg nr 282-7798.

 

Om du är ny medlem vill vi gärna ha både din mailadress och den adress som vanlig snigelpost hittar fram till.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommer ni ihåg att vi var på medlemsresa för några veckor sedan? Fira gårdagens vinst med att gå in på medlemssidorna och ta del av några fina bilder från resan.

En fredagkväll på Portman Road är inte helt fel

 

 

 

ITFC Sweden är väldigt glada och stolta över att kunna presentera säsongens sponsring av damlagets kapten Maria Boswell.

Efter att vi har sponsrat klubbens akademi sedan starten av supporterklubben 2008 så har vi nu vänt oss till damlaget och fått äran att sponsra ingen mindre än lagkaptenen själv, Maria Boswell.

Maria har varit en Townspelare sedan 2019 när hon kom till Ipswich från Essex RT och gjorde sin debut för A-laget 2020 mot Billericay Town. Lagkaptensbindeln övertog hon från Blue Wilson i december 2023.

Vi ser fram emot att följa damlaget i vad som ser ut att bli en väldigt spännande säsong och givetvis kommer vi särskilt att följa Maria Boswells framfart i FA Women´s National League South. COYB!

 

 

 

 

Snart är första säsongen i Premier League på över 20 år här och idag publicerade Ipswich Town FC information om medlemskap och matchbiljetter.

Trycket efter matchbiljetter har ökat enormt under de senaste två säsongerna och det kommer att bli ännu större kommande säsong. Därför har klubben beslutat att ha kvar Super Blues som medlemsform för supportrar i Storbritannien medan utländska supportrar är hänvisade till International Blues membership. All info finns på Ipswich Towns hemsida.

Vårt bästa tips i nuläget är att skaffa International Blues membership om man vill kunna ha chans att få tag på biljett till någon match under säsongen. ITFC Sweden har alltså inte möjlighet att hjälpa till med matchbiljetter för säsongen 2024/25. Det är förstås en stor besvikelse för oss att inte ha fått mer gehör från klubben i våra hjärtan, men det är en verklighet som vi får förhålla oss till.

ITFC Sweden jobbar tillsammans med andra utländska supporterklubbar för att göra oss hörda och skulle det bli någon ljusning på biljettfronten så återkommer vi givetvis med information om det.

 

Med vänliga sommarhälsningar,

Styrelsen, ITFC Sweden

Äldre inlägg...