Några av er i panelen var med på medlemsresan förra veckan. Kan du ge en sammanfattning av höjd- och lågpunkter till alla stackare som inte var med?

Pelle:
Stadium-touren var en höjdare, den gemensamma middagen på Portman Road var supertrevlig och inramningen kring lördagsmatchen var ju fantastisk. Men oftast är det de där små sakerna som jag brukar ta med mig efter en medlemsresa. Det som händer lite sådär i förbifarten. En öl i solskenet. Samtalen. Om fotboll, om livet. Alla skratten. Gemenskapen. Ja, det där brukar betyda mest för mig. Lågpunkter, då? Jag förstår faktiskt inte frågan.

Martin D:
Först och främst - ett rungande tack och hurra till alla som så förtjänstfullt ordnade programmet till denna resa - så imponerad av den energi ni lagt ned, bra jobbat! Det fanns som vanligt många höjdpunkter på resan. Om vi ska börja "on pitch" fanns ju såklart att vi hann med två hemmamatcher och den nya stadion-rundturen var en tydlig förbättring mot tidigare. Annars vill jag speciellt lyfta känslan att, off-pitch, träffa alla gamla och nya medlemsresenärer och diskutera högt och lågt om vår kära klubb i strålande sol, grönska och försommarvärme. Det som sedan verkligen skiljer ut denna resa från vanliga fotbollsresor är ju den upplevda närheten till klubben och besöket på the Dove med klubblegendarer på plats var ytterligare ett kvitto på detta.

ITFC Sweden på stadium tour

Självklart drog jag sedan mitt strå till stacken genom att spendera några surt förvärvade tusenlappar på Planet Blue i fåfäng förhoppning att barnen ska programmeras till Ipswich-supportrar och att mitt bidrag till ökad klubbomsättning ska ge oss extra utrymme i Financial Fair Play-reglerna...

Måste jag då hitta lågpunkter så var det kanske att vi inte tog fler poäng från matcherna samt att stadsplanerarna och byggherrarna i Ipswich snarast måste ta ett krismöte för att rusta upp stan i ett gemensamt helhetsgrepp. Hur är det möjligt att alla närbelägna städer och byar är hur mysiga som helst och vi har ruiner och förfallna ödetomter på första parkett?

Dan:
Höjdpunkter: allt. Lågpunkter: förstår inte frågan.

Nämen, höjdpunkter var ju det mesta: matchen, så klart, kvällen med George Burley och Simon Milton, ölen före matchen med alla likasinnade, vädret, stämningen, atmosfären, ja hur länge ska jag hålla på? Lågpunkter fanns det ju inga, bortsett kanske från Middlesbroughs mål, och att jag hade fixat det så dåligt att jag var tvungen att ta en svindyr taxi från Arlanda och hem; men som man bäddar får man ligga.

Tack för ett snorbra arrangemang och allt trevligt sällskap!

Tänk att toppen av denna Championshipsäsong nu blivit så tajt och att även Southampton bjudits tillbaka in i uppflyttningsdansen! Vad tror du kommer att bli avgörande de sista skälvande veckorna av säsongen och är det en fördel eller nackdel att vi har våra tre kvarvarande matcher samlade till den allra sista veckan?

Pelle:
Det kan nog vara bra. KMac och hans staff har sedan dag ett, jobbat med att bygga upp spelarnas fitness och mentala styrka. Det kommer inte att falla på det. Andra saker kan komma att avgöra. Det är dock värre med min egen fitness och mentala styrka. Jag har sådan jävla ångest. Hjärtklappning och ofrivilliga svettningar. Och skulle det värsta inträffa….att vi missar topp-2 och får möta Norwich i play-off så har Panel-Martin och jag kommit överens om att vi vid tidpunkt, tillsammans ska avskärma oss från omvärlden i ett antal timmar, kanske dagar, för att istället titta på gamla VHS-filmer från 80-talet.

Martin D:
Ja, detta kommer verkligen bli en omtalad säsong med säkert flera poängrekord utan att alla kommer få gå med upp i finrummet. Vad gäller spelschemat så får väl vi ta det onda med det goda. Överskuggande tycker jag att det var lämpligt för oss med ett speluppehåll så vi hinner ladda om samt skaka av oss småskavanker och sjukdomar, kanske kan t o m Burns och Hirst hinna tillbaka? Det är även ofta en fördel att spela fler matcher sent i säsongen om man möter lag som inte längre har något att spela för, så spelschemat (med twisten att Saints möte både Leeds och Leicester) är definitivt något som är med och regisserar detta drama till säsong. Sällan har det varit så intressant att även se motståndarnas matcher... Det är såklart en risk att våra sista matcher kommer i en tät följd och det gäller att vi håller form och fitness ända in i kaklet.

Mentaliteten spelar också in. Pressen kan verkligen ta ut sin rätt - och den är ju onekligen på de tre fd PL-lagen som riskerar att fullkomligt implodera om de får ännu en säsong i Championship, medan vi egentligen har allt att vinna. I skrivande stund så har ju alla tre topplag börjat vobbla i poängtillströmning och jag har sett inte alltför otroliga scenarion där det slutar med alla fyra topplag på 94 poäng (gaaaaaah). Förhoppningsvis kan vår coach-of-the-year fira en taktisk triumf med något genidrag i taktik såhär på upploppet.

AC:
Smått otroligt, men visst känns det ganska bra att ha det i egna händer. Jag är livrädd för ett kval och har haft mörka tankar, tidigare under säsongen, på att vi skulle bomma direktuppflyttning och således behöva rikta in oss på kvalspel och att det skulle gå åt h-e. Hull har fortfarande allt att spela för i jakten på kvalplats, Coventry detsamma om man väljer att se glaset som halvfullt, och Huddersfield i allra högsta grad! Intressant att Huddersfield har Birmingham hemma i näst sista matchen, laget som de strider med om sista säkra platsen, innan de springer på oss på Portman Road i omgång 46. För att göra det än mer delikat så tar Birmingham mot Norwich i sista omgången… :)

Dan:
Det avgörande de sista omgångarna blir att inte förlora, för det tror jag att många av lagen kommer att göra. Varje ynka poäng kommer att bli väldigt betydelsefull. Men det kommer att bli otroligt jämnt och påfrestande för alla stackars fans nerver och hjärtan. Att vi får ett lite längre uppehåll än övriga lag kan absolut vara en fördel, eftersom vi får chansen att vila upp oss, samla ihop oss och noggrant förbereda oss för de tre matcherna. Och ännu mer av en fördel blir det om det går dåligt för de andra lagen. Men, om de andra lagen går bra, blir det snarare väldigt stor press på oss i stället, och då kan det snabbt bli till en nackdel. Fast, om man är en sån där som tycker att glaset snarare är halvfullt än halvtomt, så är det självklart en fördel.

När vi kommer till avslutningen kan man tänka sig att det blir en del rotation i laget när det är så tätt matchande. Eller inte? Maxar KMac sin bästa startelva i avslutningen eller hur kommer det se ut tror du? Och vilken startelva vill du se när vi kommer till avslutningen?

Dan:
Jag tänker att han maxar startelvan och kör rätt konsekvent i de tre matcherna. Om det inte är så att det finns små detaljer han vill ändra på, beroende på motstånd och annat. Så kanske lite roterande, men inte särskilt mycket. Nu gäller det ju bara att köra ända in i kaklet. Om vi misslyckas har vi ändå minst nio dagar till första play off-matchen.

Den startelva jag vill se är den vanliga: Hladky – Clarke, Woolfenden, Burgess, Davis – Morsy, Luongo – Hutchinson, Chaplin, Broadhead – Moore. Supersubs blir Al-Hamadi och Burns (kanske).

Pelle:
Ja, jag kan nog tänka mig att KMac kommer att vilja rotera lite. Just med tanke på det täta matchandet, men också utifrån en del taktiska argument. Skulle tro att spelare som Lewis Travis och Jack Taylor kan vara aktuella för startelvan i enstaka matcher. Likaså Kayden Jackson och Jeremy Sarmiento. Men i övrigt så vill han nog behålla stommen så långt det är möjligt, ja ni vet ju hur den brukar se ut….Hladky, Burgess, Davis, Morsy o.s.v.

Martin D:
Det känns som att KMac landat i en första 11 han föredrar så är alla i den friska och i form så tror jag att de kommer att starta allt och hoppas att vår starka bänk kommer kunna fortsätta att fälla avgörandet sista halvtimmen. Att stommen Davis - Morsy - Moore får vara i form och skadefria tror jag är grunden till vår lycka.

AC:
Sjuk avslutning för oss och det här lilla uppehållet behöver inte vara av ondo. Hade vi kommit från två övertygande segrar hade jag kanske inte uppskattat uppehållet lika mycket, men det kan vara ett bra tillfälle att landa i situationen vi befinner oss i och verkligen kraftsamla till avslutningen. Gissningsvis sparas det inte på krutet men de kan komma att roteras något på de ovissa positionerna Clarke/Tuanzebe och någon av de tre offensivare mittenpositionerna (om ni fattar vad jag menar). :)

Hladky – Clarke/Tuanzebe, Woolfenden, Burgess, Davis – Morsey, Luongo – Hutchinson/Burns, Chaplin, Broadhead/Sarmiento – Moore.

Många gånger under denna säsong har vi diskuterat i smågrupper om vi verkligen vill gå upp i Premier League. Vad har du för inställning i frågan och är vi egentligen redo att gå upp redan nu? För- och nackdelar med att vara i PL kontra andradivisionen?

AC:
Ju äldre man blir, desto mer nostalgisk och bakåtsträvande blir man (jag) så det kommer bli intressant att se hur jag hanterar ett avancemang. Jag minns faktiskt inte senaste gången jag satte mig och tittade på en PL match, eller CL match heller för den delen…eftersom jag har precis NOLL intresse för skiten. OM (när) det som är på väg att hända verkligen händer, kommer ju givetvis inställningen förändras (hoppas jag) och det ser jag verkligen fram emot! Tillbaka till finrummet.

Och om det är någon gång vi SKA avancera är det nu då vi nog inte mått så här bra på 35-40 år som klubb. Medvinden är total. Vi har ju även en manager och ett par spelare som är alldeles för bra för the Championship, så ett avancemang i år hjälper oss nog att få behålla dessa…

En något tråkig aspekt, som man givetvis inte får fastna i, är att truppen som gjort den här resan inte håller PL-klass så där är en hel del som kommer få kliva åt sidan. Helt okej med det antar jag... Jag är ju dock, och kommer alltid att vara, en Championship/League One/League Two-vurmare, eller ännu bättre Division II, Division III, Division IV-vurmare. Fy fan vad gammal jag är. :)

Dan:
Jag anser inte att vi är mogna för PL, och tror att vi skulle få det oerhört svårt där. Men nu när vi är så nära, så måste vi bara ta chansen. Man vet aldrig när nästa chans kommer; det kan se helt annorlunda ut nästa år. Den stora nackdelen med att gå upp, är att det kommer bli ett tråkigare år rent fotbollsmässigt, eftersom vi troligen kommer att förlora mer. Det kommer också finnas en viss risk för att vi förköper oss och tappar allt det vi har byggt upp fram till nu, men det tror jag inte riktigt på. Men fördelarna överväger absolut. Vi vill ju mäta oss med de bästa, och mirakel har skett för – vi kan lyckas hanka oss kvar, och växa. Och vi kommer att få otroligt mycket mer pengar, större attraktionskraft, mer PR, ja, you name it, så det mesta är ändå positivt. Och vi får ju de där omtalade parachute-pengarna om vi åker ut.

Martin D:
Running towards greed, istället för adversity? Tjaaaa.... Efter att ha klurat på detta fram och tillbaka, och det var ju även en fråga till Milton på the Dove, och tänkt på lång sikt så landar jag ändå i att vi bör vilja gå upp. Är vi därmed redo för det denna säsong? Nej, det tror jag inte. Laget är i akut behov av förstärkningar om vi inte bara ska bli hönsmat en trappa upp. Men besöket på övervåningen, även om det blir kort, kommer göra att vi snabbare än annars kan bygga upp ett starkt och hållbart lag över tid (tack vare ev fallskärmspengar etc). Det är ju inte heller så att vi enkelt har valet varje år om och när det passar oss bäst att gå upp... Om vi inte går upp nu kanske vi aldrig ens får chansen igen under överskådlig framtid. Med detta sagt så är inte heller jag helt övertygad av de penninggiriga, korruptionsstinkande och cyniska kommersialiseringsjippona till fotboll som högstligorna är. De kan lätt käka upp en community club on a mission och vad händer med våra kvällar på the Dove?... Den brasklappen kan väl vara någon slags tröst om vi missar uppflyttning...

Pelle:
Jag är sedan flera år tillbaka mycket måttligt intresserad av PL eller de andra större europeiska ligorna (för att inte tala om Champions League). Jag gillar inte utvecklingen, jag gillar inte strukturerna bakom, det kommersiella spektakel det formats till…eller de vansinnespengar som numera är förenat med transfers och spelarlöner. På så sätt så har jag inget emot att hålla på ett lag i Championship eller i serier lägre än så. Samtidigt så går det mot alla naturlagar att inte vilja se laget i sitt hjärta vara framgångsrika på högsta nivå. Det har varit 25 långa år av pina, elände och försummelse. Jag vill att vi tar hem det här. Jag vill se KMac och spelarna ta det här bygget så långt det går. Jag vill se Ipswich i PL. Och åker vi ut direkt, så är det så. Då kan vi ju med fallskärmspengarna bygga upp något som är stabilt och långsiktigt. Men oavsett var vi befinner oss nästa säsong så kommer jag inte att ändra åsikt om dagens toppfotboll. Tycker ni att det låter motsägelsefullt? Det skiter jag faktiskt i.

Derby Day!

Vilken påskhelg vi fick, och vilken makalös upplösning i måndags, rena aprilskämtet bara att det var sant! Sex poäng till oss, fyra till Leeds, tre till Leicester och ett ynka poäng till Southampton, och upp i ligaledning. För mig känns vi och Leeds starkast, medan Leicester känns lite nerviga och krampaktiga. Hur ser du på de tre topplagen och deras form?

Conny:
Att döma av våra möten med de andra topplagen så är Leeds det enda laget som jag har känt att ”oj, det där gänget är på en annan nivå än vad vi är”. Leicester är såklart ett bra lag i grunden, men de känns mer svajiga än Leeds. Det känns dock lite lurigt att prata om form då det är så pass tight i toppen och en ynka poäng hit eller dit kan avgöra skillnaden mellan direktuppflyttning och att behöva kvala. Förutom Southampton då går det ju inte att säga att något av topplagen har direkt dålig form. Det här blir tight!

Pelle:
Håller med. Leeds och vi känns starkast för nu, men sånt där kan ju svänga snabbt och jag är lika ambivalent i mitt tyckande som ett bettingbolag. För när solen skiner är det svårt att föreställa sig dagar av regn….och vice versa. Men oavsett hur det här än slutar så har ju allt med den här säsongen varit fantastiskt. Precis allt. Inte bara för att vi just nu ligger etta i serien. Inte bara för att vi är etta i serien med enbart sex matcher kvar. Inte bara för att vi legat i toppen av serien under princip hela säsongen. Inte bara för att vi just nu är etta i Championship, men förra året spelade i League One. Utan kanske främst för att vi är etta i serien under en säsong som av alla experter bedöms vara den konkurrenskraftigaste någonsin iom fallskärmslagen Leeds, Southampton och Leicester. Att vi nu avpolletterat ett av dem och att vi kommer att konkurrera med de övriga två om en direktkvalificeringsplats in i det sista är enastående. Vi är bäst, vad som än händer. Men det visste ni ju redan.

Nigge:
Vår form är lika osannolik som avslutningen av förra säsongen. Hur är det ens möjligt att ha sånt medrull som vi har haft, Cardiffmatchen undantagen förstås, kan man undra. Och framför allt, kan det hålla i sig? Tja, möjligen. Men det kan ju också gå åt andra hållet, så det är fruktansvärt svårt att sia om. Vad som däremot högst sannolikt kommer bli ett faktum är att det lag som slutar trea kommer ha fler poäng än någon annan trea i Championships historia. Igår kväll roade jag mig med att gå igenom alla sluttabeller i Championship ända bak till säsongen 1989/90 (jag vet vad ni tänker, men ni är fanimej inte ett dugg bättre). En gång (1!) har det hänt att ett lag som skrapat ihop 90 poäng inte har fixat direktuppflyttning, nämligen Sunderland säsongen 1997/98. Med 6 omgångar kvar (Leicester har 7 matcher kvar) så har topp-tre fått ihop 85, 86 och 87 poäng. Lägg därtill att Southampton har en god teoretisk chans att också få ihop 90 poäng med sina 8 matcher kvar att spela. Hur ska man kunna se i spåkulan vilka av de tre topplagen som ska ro hem detta och vilket som ska stryka på foten? Och kommer Southampton göra en slutspurt av sällan skådat slag? Inte vet jag, men spännande kommer det att bli och djup besvikelse kommer att uppstå någonstans. Precis som det ska vara i fotbollens värld, med andra ord.

Men nog med historia, nu blickar vi framåt. Dunderviktigt derby för båda lagen i dag. Vi jagar direktuppflyttning och Norwich en kvalplats. Hur kommer matchen att gestaltas, och desto viktigare: vem går segrande ur det här?

Nigge:
Vi har det allt som oftast tufft på Carrow Road och det blir inget avsteg från dig idag. Senaste gången vi vann ett derby, hemma eller borta, var i april 2009, vilket också råkade vara vår första officiella medlemsresa med ITFC Sweden. Den senaste viktorian på bortaplan var i november 2006 och dessförinnan mars 2003, när jag och herr Hallström fanns på plats. Man kan lugnt säga att det har varit tunnsått med framgångar mot kanariepippisarna de senaste två decennierna. På förhand är jag nöjd om vi får med oss en poäng hem till Suffolk idag.

Conny:
Derbyn brukar ju vara täta, tuffa och nervpirrande affärer och det finns väl egentligen ingen anledning tro att lördagens Old farm kommer att bli annorlunda. Dock säger min magkänsla att den här matchen kommer att bli ganska underhållande för den neutrala åskådaren. Norwich har hittat formen (även om man inte kunde stå emot Leicester) och det är en faktor som oroar mig en aning. Sara och Sargent är bra spelare som vi måste hålla koll på. För vår del är frågan om Kieffer Moore är fit for fight eller om vi tvingas hålla till godo med Al Hamadi eller Jackson (huga!). Vem vinner? Jag vågar knappt ens gissa. Men vi säger väl 3-2 till Town (Sarmiento avgör i den 97:e minuten)? Taget?

Pelle:
Det är två lag med väldigt gott självförtroende. Norwich är ett betydligt bättre lag nu än då vi mötte dem i mitten av december. Men så är vi också. Fan vet hur det här slutar. I ärlighetens namn så har jag inte riktigt orkat ladda om till den här matchen sedan i måndags. Jag är fortfarande helt slut. På ett lyckligt sätt. Sedan vet jag med mig att jag antagligen kommer att missa matchen (naturligtvis inte självvalt), vilket kanske också påverkat min personliga uppladdning lite negativt. Nåväl, det kommer att bli en tuff match med fantastisk inramning och jag tror på åtminstone en poäng (känns rimligt) eller kanske på en knapp vinst (känns lite mindre rimligt). Go, go, go…….

Watford på onsdag, och första match på årets medlemsresa. Kommer den första hopen svenskar att komma till dukat bord, det vill säga i fortsatt serieledning, och kommer de, som del av den tolfte spelaren, att se till att vi återfinns på åtminstone topp två-plats tills vi andra anländer på fredag/lördag?

Pelle:
Nja, jag är lite tveksam till huruvida vi fortfarande ligger kvar som etta till på onsdag. Just med tanke på den tuffa drabbning som vi står inför idag. Men oavsett vad, så kommer vi i allra högsta grad att vara med i racet. Och herregud som vi är med i detta race. Något som för några veckor sedan kändes otänkbart, känns just nu, faktiskt lite tänkbart.

Nigge:
Nästa vecka blir det en historiskt stor ansamling av skandinaviska Ipswichsupportrar på Portman Road. ITFC Sweden kommer med nästan 90 medlemmar och vår norska motsvarighet ITSCON har ett följe på drygt 120 medlemmar. Klart som spaden från falukorven att vi kommer att göra allt för att vråla fram vårt blåvita gäng så mycket vi bara kan. Kommer vi att vara i serieledning? Nja, tveksamt, men vilken grej om så skulle vara fallet!

Conny:
Jag är osäker på om svenskgänget får komma till dukat bord på onsdag, men som sagt så håller jag tummarna. Watford lever lite i ingenmansland så här nu när säsongen så sakteliga börjar gå mot sitt slut. Har inget direkt att spela för och det märks även på formkurvan. Tyvärr så fungerar inte Championship som så att ett lag bara lägger sig platt och ger bort på poängen, så vi kommer att få kämpa för det. Gör spelarna bara sitt yttersta så tror jag att det går vägen. Ni svenskar som är på plats får sjunga, skråla och heja fram laget för mig också. Nästa gång hoppas jag kunna vara med, när småbarnslivet har "lugnat ner sig" en aning. COYB!

Top of the League!

Dina tankar om matchen mot Blackburn igår?

Dan:
Vinst och tre poäng. Det var det viktigaste. Jag tyckte att vi startade bra, med högt tempo och dominerade matchbilden. Och så såg det ut hela första halvlek egentligen. Blackburn verkade fokusera på försvarsspel och kontringar. Och jäklar vad nära att de lyckades. De visade verkligen att vi har svårt att stå emot snabba kontringar. Vi får hoppas att våra konkurrenter inte tittar alltför noga på den här matchen, för det avslöjar en del svagheter… Det var tur för oss att domarna hade glasögonen på den här gången, och dömde bort alla deras tre mål. Helt korrekt också. Kanske får vi se det som återbetalning på den ömkliga domarinsatsen mot Preston tidigare. Men i stort var det en kämpavinst, där vi inte glänste. Framför allt andra halvlek såg riktigt hafsig ut. Men, vi vann och tog oss upp på första plats. Och samtliga tre toppkonkurrenter tappade poäng. Vad mer kan man begära? 

Pelle:
Det började bra och vi var ordentligt på hugget under de första 20, men förutom Chaplins mål så skapades det ändå inte speciellt många farliga målchanser under denna period. Påskmusten förblev ljummen och vi kom aldrig att accelerera. Istället utvecklades matchen till något annat. Andra halvlek och i synnerhet den sista kvarten var tuff att se och Blackburn var nog värda att få ut något mer av matchen än bara noll poäng. De gjorde förvisso tre bortdömda mål, men samtliga var korrekt bortdömda. Och vi kom undan med blotta förskräckelsen. Vi höll ut. Tre enormt viktiga poäng på bortaplan. Samtidigt som övriga toppkonkurrenter tappade poäng i sina matcher. Att vi med sju matcher kvar av ordinarie säsong nu är etta i Championship är ju helt sinnessjukt. Jag tänker att jag repeterar det där. Att vi med sju matcher kvar av ordinarie säsong nu är etta i Championship är ju helt sinnessjukt!! Vem eller vilka hade kunnat förutse detta?

Vad tyckte du om damernas match mot Chatham Town förra helgen?

Pelle:
Hade ingen möjlighet att se matchen, men gillar allt som jag i efterhand har hört och läst om det. Och viktigt utifrån flertalet perspektiv att damerna nu ges möjlighet att få spela på Portman Road inför storpublik (och inför streamande åskådare). Det kommer att bli fler sådana tillfällen, men om man finge önska (vilket man givetvis får som panelmedlem) så skulle jag önska att samtliga av damernas hemmamatcher spelas på Portman Road framöver.

Dan:
Jag såg bara nån del här och nån där, men det såg övertygande ut. Nu mötte de visserligen ett bottenlag, men starkt ändå att gå ut och leverera inför rekordpublik på Portman Road. Det måste ha varit en fantastisk känsla för spelarna. Jag hoppas att publiken, och klubben, fick mersmak och gör det här igen. Tror att det kan bli ett verkligt lyft för damlaget, som ju har gått lite si och så i år.

Snart är det medlemsresa, men först ska vi ta oss an Southampton på måndag och Norwich nästa helg, två minst sagt kniviga matcher. Vilka behöver vi ha skadefria nu och kommer vi ha chansen på topp-två när vi rullar in i Ipswich på onsdag eftermiddag för matchen mot Watford?

Dan:
Helst behöver vi ha alla skadefria. Men så blir det ju aldrig. Tråkigt att just Burns är ute nu, troligen för resten av säsongen. Det hade varit bra att honom, med hans aggressivitet, fart och killerinstinkt. Vi har inget riktigt toppalternativ på den kanten. Jackson har farten och delvis aggressiviteten, men saknar den där sista avgörande touchen. Hutchinson är en light-version av Burns, om än mer teknisk och kan överraska i man mot man. Men han trivs nog egentligen bättre som tia. Men viktigast är ändå att ha Morsy och Luongo hela. De styr och ställer som de vill på mittfältet, och det behövs för att klara av att rida av grisiga matcher som gårdagens mot Blackburn. Framåt känns det ändå som att vi har viss bredd, och bör klara av att utmana tillräckligt. Vi får hoppas att sjukdomen som grasserar i truppen inte förvärras.

Vi kommer absolut att ha chansen att vara topp två när den första svenskvågen rullar in inför matchen mot Watford. Och vi kommer vara där även när vi i den andra vågen rullar in på fredag/lördag. För det jag såg i långfredagens fyra matcher väckte ingen större oro, när det gäller övriga topplag. Alla fyra var förhållandevis bleka. Leicester saknade den där spetsen (den annars så pålitlige Vardy missade minst tre klara lägen), och verkar riktigt skakiga. Southampton uppträdde ungefär som vi, men lyckades inte hålla tätt; de borde ha stängt matchen tidigare. Och Leeds verkade tagna på sängen av Watfords aggressivitet och fart, men lyckades, välförtjänt, kriga till sig en poäng.

Däremot känns Middlesbrough och Watford plötsligt som ganska bra lag, och hårda nötter att knäcka för oss. Men den tiden, den sorgen. Först gäller det Southampton på måndag, och vinner vi där kan vi nog räkna bort dem från toppstriden. Jag tror på minst fyra poäng i de två kommande, och då är vi absolut topp två. Om det går lite sämre, är vi ändå kvar där uppe och krigar, och då gäller det att knäcka de där nötterna.

Pelle:
Sam Morsy, Kieffer Moore och Leif Davis är väl de som jag kommer att tänka på spontant så här. Egentligen så är ju samtliga spelare som är ordinarie i startelvan väldigt viktiga för oss. Men de tre nämnda är svårare att ersätta än de övriga. Kan den trion förbli fri från skador och elände så tror jag att det fortfarande finns en chans på topp-två när vi ställs inför Watford om mindre än två veckor. Men det kommer att bli megatufft.