Äntligen kom den, den första segern! Och vi fick till och med Var-beslut med oss. Beskriv känslan och vad det här kommer att betyda för laget framåt.

Conny:
Att äntligen knipa vår första seger ger en enorm lättnad och en energikick för hela laget och fansen. Kanske allra mest för fansen som jag i ärlighetens namn tror började misströsta mer än laget. Personligen kände jag mig väldigt stolt. Vilken resa klubben har gjort på bara några år.

Pelle:
Jag har ju varit lite inne på att om vi bara fokuserar på att göra saker rätt, så kommer vår första seger att komma när vi minst anar det. Och det visade sig ju stämma. För det här kom verkligen utan att vi hade anat det.  Fantastisk skönt då vi annars hade varit enda kvarvarande lag utan att ha tagit en trepoängare. Men det handlar inte bara om lättnad, utan det ger också ett robust signalvärde. För laget självt, för oss supportrar, för den mediala uppmärksamheten och för kommande motståndare. Vi kommer inte att vara en slagpåse. Och när vi får till det, så kan vi mäta oss med de flesta lag i den här serien.

Efter landslagsuppehållet, som, som vanligt, kommer lite olägligt med tanke på vår första vinst, men ganska lägligt med tanke på att flera av våra nu skadade spelare lär vara tillbaka, liksom Phillips efter avstängning. Är det nu marschen uppåt inleds?

Pelle:
Det är möjligt att landslagsuppehållet kommer olägligt, men å andra sidan så kan vi nu njuta av segerns sötma lite längre. Förhoppningsvis har marschen uppåt redan inletts, men det finns alltid saker att justera. Saker att jobba på. Vinster som den vi fick uppleva föregående lördag är underbara. Vi kommer få uppleva fler sådana. Men hur ofta kan nog ingen förutse.

Conny:
Ja, vi har dragits med en del småskavanker och (näst intill) avslitna tummar ett tag nu. Så jag väljer att, trots att jag är nästan noll intresserad av landslagsfotboll, att se det positiva i ett uppehåll. Om jag tolkar uppgifterna rätt så är Burns, Broadhead, Taylor och Greaves inte allt för långt borta från spel och det är så klart väldigt bra, inte minst för konkurrensen i truppen.

Det verkar som om det blir en medlemsresa trots allt. Hur sugen är du på att se Premier League-fotboll på Portman Road? Vad blir den stora skillnaden mot tidigare år?

Conny:
Givetvis är man sugen, men just för tillfället ser inte de ekonomiska förutsättningarna ut att vara med mig tills dess att det är dags för en medlemsresa. Men hoppas på en storvinst på tipset och låta drömmen leva ett tag till. Att få se Premier League-fotboll på Portman Road är faktiskt inte något som jag har fått uppleva än, trots att jag har varit där ett 20-tal gånger.

Pelle:
Jag är alltid sugen på att se Ipswich på Portman Road oavsett i vilken liga de än befinner sig i. Men då jag inte sett dem spela live på den här nivån tidigare, så skulle det verkligen vara något som jag då skulle kunna bocka av. Och utan att ha upplevt det på "riktigt" än, så har jag också svårt att peka på vad skillnaderna skulle kunna vara, men tänker att det från som tidigare har varit ett färre antal människors angelägenhet har nu blivit till något som är väldigt exponerat och som kanske även skapat en viss fear-of-missing-out känsla. Det är på gott och ont det där. Kul att Ipswich uppmärksammas medialt. Att kollegor på jobbet frågar hur senaste matchen gick. Samtidigt så gör det ökade intresset att det är svårt att få tag på matchbiljetter och att det planeringsmässigt är mer komplicerat att ro ihop en medlemsresa. 

Att VARa eller inte VARa

Det grinar emot och det är lätt att hemfalla till att klaga på domare, VAR och allmänt missflyt. Ligger det något i det ovanstående eller är vi bara på andra sidan medrullet så långt den här säsongen och behöver knyta näven i fickan och jobba vidare?

Pelle:
Skulle väl säga att det är en kombination av båda dessa synsätt, men där åtgärden för att lösa problemet är densamma… d.v.s. att som föreslagits, knyta näven i fickan och kämpa på. Fast kanske hårdare och mer beslutsamt. Förhoppningsvis vänder det då. Flax och flyt kommer klumpvis. Med flax och flyt kommer rättvisa.

AC:
Rejält kokt på VAR sen införandet men kunde trots allt finna tröst i att vi ej behövde bry oss i League 1/Championship, men nu är vi här och det är bara att ta tjuren vid hornen. I mitt tycke måste dock någonting förändras, för detta tar sakta men säkert död på fotbollen. ”Min fotboll” ska det nog stå…

Det mest frustrerande är godtyckligheten i vilka situationer som ska kontrolleras, eller släppas, men när skiten infördes kunde jag i allt min tveksamhet (förakt) ändå se ljusglimt i att de ”regelmässiga” fördelarna som tillfaller de större klubbarna borde ju definitivt minska, eller i bästa fall försvinna helt, men ack ack så fel jag hade. Det har om möjligt blivit ännu skevare. Försöker intala mig att ej gå i fällan och falla in i skaran som hellre vill spela i Championship, för drivet måste ju vara att bli en etablerad klubb i PL, men jag ska ärligt säga att jag kämpar... Med DET sagt så knyter vi näven och jobbar vidare!

Dan:
Var är en styggelse så som det används och inte används. Det finns troligen en bra tanke bakom, men det gjorde det med kommunismen också och den har väl aldrig fungerat i praktiken (men på papperet är det ett väldigt attraktivt styrelsesätt). Det känns som att Var infördes för hastigt när det kom, utan tillräckliga förstudier och kontroll, och att det sen inte har ändrats tillräckligt tydligt och konkret. Supportrarna i Premier League har ju gnällt på Var i flera år, så det borde inte komma som en överraskning att vi nu också gnäller och känner oss orättfärdigt drabbade. Och faktum är att man lätt hittar ganska många situationer då man tycker att Var borde ha ingripit på ett annat sätt, typ i straffsituationerna mot Clarke (domaren blåser, håll med honom), Chaplin (domaren missar det, se till att han får titta på det) och Davis (domaren missar det, men rätta honom), men å andra sidan finns det säkert situationer som vi viftar bort, som motståndarlaget hävdar borde kollas. Men, med det sagt, tycker jag nog ändå att vi har haft en del, ska vi säga ”otur” med domarna. Och det som kanske oroar mig mest, utöver att Var används lite väl godtyckligt, är att standarden på domarna inte är särskilt hög, och knappast bättre än den vi är vana vid från lägre divisioner. Där hade jag faktiskt väntat mig mer, men kanske är det så att Var hämmar domarna och inte gör dem trygga i att fatta beslut självständigt. I så fall bidrar ju inte Var till nåt annat än ett godtyckligt lotteri, och så borde det verkligen inte vara. Vi får bara hoppas att det nån gång vänder och att vi får nåt Var-beslut med oss, och helst då inte i en match vi ändå förlorar.

Ett par storklubbar på andra sidan i de kommande två matcherna, därefter något mer överkomligt motstånd innan det blir ytterligare storklubbsmotstånd runt juletid. Hur och när ska vi kunna börja plocka trepoängare för att vi ska ha en rimlig chans att komma in i säsongen poängmässigt och i slutänden få fortsätta spela i högsta ligan?

Dan:
I matcherna mot ”storklubbarna” (inom citationstecken för att de känns lite på dekis) ska vi nog inte räkna med så många poäng, möjligen en mot Manchester United, med reservation för att deras nye coach Amorim är på plats då. Men sen öppnar det sig ändå en del möjligheter, och jag tänker att hemmamatcherna mot Crystal Palace och Bournemouth kan vara ett bra tillfälle att ta en seger, och varför inte även mot Wolverhampton borta? Men det är nog då nån gång det är dags att plocka en eller ett par trepoängare för att vi ska känna att vi är med i rejset om att stanna kvar. Annars kan det nog slå lite mot både nerver och anspänning och möjligen ge ett lite ängsligare spel, och det brukar sällan vara bra.

Pelle:
Tycker att vi stått upp bra i de flesta matcherna, att vi, åtminstone i de två senaste, sett tydliga förbättringar. Dessvärre har inte insatserna korrelerat med antalet vunna poäng. Orutin, många nya spelare i startelvan (som behöver spelas in) och domarbeslut som gått emot oss kan säkert vara orsak till detta. Men tänker precis som jag var inne på i förra veckans panel, att det är bara att kämpa på, att lägga fokus på förbättringarna, istället för bli manisk kring frågan i när den första vinsten ska komma. För den kommer. Måste jag höfta till med något mer konkret, så tänker jag att vi kanske får uppleva detta i slutet på november mot Forest.

AC:
Det börjar onekligen bli hög tid! Jag flaggade för behovet av 2-3 trepoängare innan jul och egentligen hade vi troligtvis behövt tre, men då hade jag räknat in Leicester, så nu får vi hitta treorna i andra matcher. Gissningsvis Palace och Bournemouth hemma då, och i bästa fall Wolves borta. Inser att det kan bli lite svettigt.

Det har funnits önskningar från panelhåll att se Chaplin på mitten och Hutchinson till höger, vilket skett de två senaste matcherna. Hur tycker du att det har fungerat och hur ska vi fortsatt formera oss, särskilt med tanke på skador och avstängningar.

AC:
Jag ser gärna Chaplin centralt, och således Hutchinson till höger. Det har väl sett okej ut och vi vaskade ju faktiskt fram några halvchanser senast. O’Sheas nick i första halvlek var ruskigt öppen, och han hade en lika öppen i andra halvlek som föregår vår solklara straff. Sen hände det som inte fick hända igen. Vi orkar inte riktigt stå emot. Slarvigt bolltapp, passivitet och bolltittande på det och vips är det 1-1. 90+6 och 90+4 i dessa matcher kan komma att bli kostsamt. Formationen mot Spurs blir enligt följande: Muric; Johnson, O’Shea, Burgess, Davis; Cajuste, Morsy; Hutchinson, Chaplin, Szmodics; Delap.

Dan:
Jag har gillat det jag har sett av Chaplin de senaste matcherna. Han tar för sig och har bra blick för spelet, och verkar också hänga med hyfsat bra i tempot. Hutchinson har också känts mer som den ”gamle” Hutchinson när han har spelat på kanten. Så gärna mer av de två, kompletterade med Szmodics som jag tycker har sett mer lovande ut än Clarke, som tillsammans med Burns och Broadhead (ska han få göra debut snart, månne, och hur kommer det att bli?). Längst fram tycker jag att Delap är given, framför allt om vi ska inrikta oss mer på kontringar i de kommande matcherna mot ”storklubbarna”. Det defensiva mittfältet lär utgöras av Morsy och Cajuste, eftersom Phillips är avstängd, Taylor skadad och Luongo precis tillbaka efter skada. Backlinjen lär bestå av Burgess och O’Shea i mitten (eller möjligen Woolfenden) och Davis till vänster. Till höger tror jag på Johnson, med Clarke som möjlig inhoppare. I mål lär Muric fortsätta, och det är inget fel i det. Och nu verkar ju Tuanzebe, Greaves och Taylor vara på väg tillbaka. Så efter uppehållet nästa helg, då kör vi så det ryker!

Pelle:
Jamen, det måste väl ändå sägas att det sett bättre ut med Chaplin i nr 10 rollen. Han är ju en väldigt smart spelare, snabbtänkt och har en större kreativ palett än våra andra offensiva spelare. Men framförallt är han en fantastisk lagspelare. Han gör sina medspelare bättre. Rollen är nu hans att förlora. Och Omari fungerar ju ändå bättre då han kan komma med fart, bryta in från höger, alternativt att skoja bort sin ytterback längs med kanten och på sådant sätt skapa farligheter för de mer centrala spelarna. Låt oss fortsätta så. Sammie Szmodics (eller Jack Clarke), Conor Chaplin och Omari Hutchinson från start imorgon, tack. Utöver detta så är jag öppen för det mesta.

 

En ytterst snöplig förlust senast, men ändå en hel del positivt att ta med sig, eller?

Pelle:
En eventfylld tillställning, som jag gudskelov inte hade möjlighet att se. Något som kan ha förlängt mitt liv med några år. För det här, det här var en sån där match som kan få vilken stabil människa som helst, beroende på perspektiv, att brista ut i ohämmad gråt, prata osammanhängande eller börja galenskapsskratta som en självgod sociopat. En sån där match ni vet, där man kan komma till insikt om meningen med livet, eller precis tvärtom, tycka att just detta är mer svårtolkat än vanligt. Oavsett vad, vilken match. Fel resultat, men vilken jävla match. Utkomsten blev svårsmält, men vi ska nog försöka se det som att det här var flera steg åt rätt håll. Visst, vi gör det svårt för oss själva. Visst, vi gör det väldigt enkelt för motståndaren. Vilket är saker som vi MÅSTE få rätsida på. Men att döma av highlightsen, så spelade vi på det enda sätt som vi måste göra för att ha skuggan av en chans att vara kvar i ligan…respektlöst och med fart och intensitet. Äntligen fick vi ”fäste” på motståndarens planhalva. Och jag vill inget hellre än att Sammie Szmodics och Connor Chaplin får fortsatt förtroende i startelvan idag. Och för de av er som säger att Chaplin inte håller på den här nivån så säger jag att det är bullshit. Så är det inte alls. Ni har fel. Och jag har rätt.

Conny:
Ja, det gör det ju. Samtidigt är det väldigt svårt att skaka av sig den där känslan av besvikelse efter en riktigt fin insats. Till syvende och sist så är det poäng som räknas. Men visst: Vi skapade chanser, kämpade med en man mindre i 25 mindre och såg, inte minst under den första halvleken, ut som ett lag med självförtroende. Det som oroar mig är att vi släpper till så mycket som vi gör. Såg matchen tillsammans med min far som lovordade vårt spel vid 2-0…”Bara vi inte släpper in ett mål nu innan halvtid, för då…”, sa jag. Och pang boom, släppte vi inte bara in ett, utan två, i rask takt. Vi måste upp en nivå i koncentration och fokus i försvarsspelet. Annars spelar det ingen roll att vi bjuder på finlir offensivt.

AC:
Efter avslutningen senast så är det lätt att bli en aning uppgiven. Jag vet att den typen av fladdrande bollar, som man kanske väntar sig en touch på, inte är helt enkla men Muric FÅR INTE släppa in den. Inte i det läget av matchen, och ej heller med tanke på hur matchen utvecklade sig med tappad ledning, utvisning, vilt kämpande etc. Det går bara inte. Positivt att Hirst fick näta och att Delap samtidigt visade var skåpet ska stå.

Skador, skador, skador… Det känns nästan som den gamla, onda tiden, när den ena skadan efter den andra rullade in och flera spelare var borta länge. Hur överlever vi det här? Är ersättarna tillräckligt bra för att rida ut stormen?

AC:
Det ”positiva” är att vi får rulla på spelartruppen och i stort sett alla tillgängliga får vara delaktiga. Det negativa är att vi kanske inte riktigt har bredden i spelarmaterialet att hantera det helt exemplariskt. Vi får fortsätta kriga och hoppas att chanser tas.

Pelle:
Ja, jösses snacka om ett ansträngt läge. Ändå tror jag att vi, åtminstone just nu, inte är särdeles beroende av någon speciell spelare (möjligtvis undantaget Leif Davis och Liam Delap…men de var inte skadade sist jag kollade) och att vi faktiskt har en kvalitetsmässigt jämn trupp. Sedan handlar det ju inte om att en spelare är bättre än någon annan. Det är så mycket mer som spelar in. Som att vi har rätt balans i laget. Att spelarna är trygga med varandra. Att man vet sin roll o.s.v. Men med det sagt….fler skador vore ju faktiskt inte bra.

Conny:
Känslan är väl att vi har varit ganska förskonade med skador ett par säsonger, kanske mer än vad man realistiskt sett kan förvänta sig. Det ingår liksom i spelet och jag tror inte att det finns många lags supportrar som är nöjda över skadesituationen i just deras lag.
Håller ersättarna måttet? Tja..jag skrev ju i förra veckans panel att jag tyckte att Harry Clarke borde få chansen och han var väl inte direkt lysande mot Brentford (till hans försvar så får man ju anföra att han precis kommit tillbaka efter skada). Cajuste tyckte jag var bra innan han mattades i andra halvlek. Bara det inte blir FÖR många skador så tycker jag nog att det finns kvalitet nog hos ersättarna. Men jag ser helst inte några fler skador i backlinjen. Greaves och Tuanzebe är saknade.

Harry Clarkes PL-debut blev nog inte riktigt vad han hade hoppats på: ett självmål (som sen blev Wissas), en orsakad straff och sen utvisad. Men var det verkligen rätt, och vad tyckte du egentligen om hans insats?

Conny:
Se där ja. Jag besvarade egentligen den här frågan i föregående svar. Clarke såg ringrostig ut, men det känns samtidigt fel att avskriva honom just av den anledningen. Nej, jag tycker att straffen var feldömd eftersom jag tycker att kontakten började utanför straffområdet. Men om det verkligen var så, eller om jag har de blåfärgade glasögonen på mig, låter jag vara osagt.

AC:
Ingen drömdebut (som starter) direkt. Han kan glädja sig åt att han inte blev helt historisk åtminstone, då han blev av med självmålet. PL-debut från start…boyhood club…men han vill nog helst bara glömma denna match. Mörkt.

Pelle:
Som sagt, nu såg jag ju inte matchen så jag kan inte säga så mycket om Harry Clarkes övergripande insats. Men oavsett vad så överskuggas väl detta av ovannämnda eländesgärningar. Självmålet är ju avhandlat, det var inte ett självmål. Det andra gula korte vilket genererade utvisningen, borde aldrig delats ut. Straffen däremot, var en straff. Det var oslipat av Clarke. Men här ska vi ju ha med oss att domarens initiala beslut var att blåsa frispark och inte straff och att det går att kritisera VAR för att det inte är konsekvent när de ska gå in eller när det ska låta bli. Nog om det. Jag gillar Harry Clarke. Man vet vad man får av honom. Men hans styrka kan samtidigt också vara en svaghet. Och han måste som de flesta lite hetlevrade yngre spelare, lära sig att värdera lägena bättre. Men utan någon som helst tveksamhet, så välkomnar jag honom tillbaka som utmanare om högerbacksplatsen igen.

Första vinsten undflyr oss än. Hur viktigt är det att den kommer snart? En del experter hävdar ju att det är kört om man inte vinner en match tillräckligt snart, eftersom det i för hög grad påverkar självförtroendet.

Conny:
Jag brukar inte prata om måstematcher och krav. Men sker det inte relativt snart, exempelvis i eftermiddag, så börjar jag nog både tvivla och hyperventilera. Spelare, fans, hela klubben skulle behöva den där självförtroende-boosten i form av tre poäng. Spelar vi lika bra offensivt som vi gjorde mot Brentford, samt spikar igen bakåt, så finns möjligheterna mot Leicester idag. COYB!

Pelle:
Jag tror på intet vis att det skulle vara kört om det blir däng idag….eller i nästa match för den delen, men det är rimligt att tänka att det kan föra med sig en massa negativa tankar som kan få fäste hos spelarna. Det primära målet är ju alltid att vinna matcher, men vårt fokus bör ändå vara på själva genomförandet och på en strävan att ständigt förbättras. Fokuserar vi på rätt saker, så kommer tre-poängarna att komma inom kort. För vi har varit bra och spelat jämnt mot tufft motstånd, åtminstone i majoriteten av våra matcher. Och jag tror att vi har kapacitet att vinna idag mot Leicester. Vilket inte är detsamma som att vi kommer att vinna. Men att det åtminstone inte kan uteslutas.

AC:
Vi behöver en snart. Väldigt snart. Gärna idag. Jag säger att OM vi inte radar upp 2-3 st trepoängare innan jul börjar det bli tufft och vi kommer gå en riktigt svettigt vår till mötes. Det lär vi i och för sig göra oavsett. Börjar vi inte få med oss poäng skulle jag säga att i slutet av januari har vi nog en ganska klar bild över vilken division vi kommer befinna oss i nästkommande säsong.

Gamnacke var det här

Två förluster i rad, ganska knackigt spel och gamnacke på det. En genomsnittlig fotbollssupporters tålamod håller inte precis världsklass, om man säger så. Är det anledning för oro (mer än vanligt då)? Vad kan McKenna skruva på? Vill han ens skruva på nåt?

Martin D:
Nja, detta är ju Premier League, en av världens bästa ligor och vi spelade för inte så länge sedan i League 1 så det är väl ingen som trodde att det skulle bli lätt. Det är ju inte därför så oroligt pga ATT vi förlorar matcher, det är dock HUR vi förlorar som gör att magontet växer och att man muttrar mer än kanske rimligt under lördagsmiddagen efter match. Vi har ju glimtvis bevisat (ex första halvlek mot Liverpool och Aston Villa-matchen) att vi kan spela fotboll på denna nivå, och just därför blir man så frustrerad när det känns som att vi under fyra halvlekar på raken inte ens är nära att göra mål samtidigt som vi bjuder motståndarna på enkla mål genom egna onödiga misstag. Ingen glömmer att vi har det mest orutinerade gänget och minst dyra truppen i hela ligan, det är bara det att om du ska överleva när det är på det sättet, så behöver du ta poäng när du möter minst bra motstånd, om du inte gör det behöver du i alla fall visa att du bjuder upp till kamp. Inte få iväg ditt första skott på mål i 80e minuten…

Vi kommer såklart att både göra bättre och sämre matcher under en säsong, men vi måste se till att göra de bättre matcherna mot de lag som vi har störst chans att slå. Möter vi en botten-kollega på vår hemmaplan finns ingen ursäkt att inte vara påkopplad. KMac sa själv dessutom att Everton inte överraskade på något sätt vilket alltså innebär att vi hade alla möjligheter (både tid och kunskap) att förbereda oss. Det känns som att lag nu har listat ut att om man pressar oss hårt och direkt så kommer vi av oss. Det måste vi hitta ett svar på om vi vill ha något att säga till om mer i denna serie. Inte heller kan vi vara så naiva i defensiven som mot West Ham. Så skärpning behöver till både på och bredvid plan, dags nu för KMac och visa sina kvaliteter. Jag tror dock ingen ropar efter KMacs skalp oavsett hur det går, däremot ryktas det att Southamptons Russel Martin hänger löst…

Anledningen till att vi skruvat ovanligt mycket på laget är väl skadorna (som inte verkar bli bättre, snarare tvärtom) och att flera anslöt sent under transferfönstret och behöver tid på sig att träna upp sig till match-form, det verkar inte som att KMac egentligen vill skruva så mycket på laget som vi gjort. Det har såklart bidragit till resultaten. Bidragit till vår torka på vassa målchanser har också våra tama egna fasta situationer gjort. De som var så farliga förra säsongen? Var det inga av de inövade varianterna som höll för steget upp? Dessutom väger vi på flera positioner för lätt, jag säger det igen, motståndarna bara flyttar på Hutchinson om de tycker han börjar bli besvärlig. Och Morsy och Philips må vara bra, men de skrämmer ingen med sin storlek... Jag vill verkligen att just Phillips ska få sin revansch hos oss, men börjar tveka om så kommer bli fallet efter de två senaste matcherna, det verkar vara oroväckande svårt att få upp fitness och skärpan så frågan är hur långt KMacs tålamod är med honom. Dessutom behöver vi lägga oss på terapisoffan för att öva bort vår skottångest. Vad hände med Taylors monsterskott? När måttade han ens ett skott i den kalibern senast? Jack Clarke tycker jag annars exemplifierar vår skott-ångest väl. Alla vet att han vill driva framåt, finta vänster sedan kliva in ett steg åt höger och skjuta. Det funkade i Championship, jätteofta. Här blir det för genomskinligt, han börjar om och till slut så blir det 4-5 dragningar och då har alla hunnit samla sig bakom bollen och chansen försvunnit. Eller skjuter jättehögt över

Missar vi fler chanser mot "Premier League 2" eller "Premier League 3" motstånd (minns min uppdelning av PL i 3 olika delar efter lag-kvalitet) så börjar det bli väldigt mycket press på oss i de kvarvarande matcherna. Det spelar liksom ingen roll om vi spelar till 110% (egentligen ogillar jag detta uttryck då inget kan vara mer än 100% för om det skulle kunna vara det finns ju ingen övre gräns och då blir uttrycket meningslöst, men nog om detta...) av var förmåga mot Liverpool/City/Arsenal etc för där har vi ändå inte många poäng att hämta. Om vi inte tar en seger inom de närmaste två matcherna samtidigt som vår egen spelkvalitet inte lyfter så tror jag att det på riktigt kommer att börja dra in kalla vindar över Portman Road (utöver de olyckskorpar som drar igång för minsta lilla). Detta i så fall för första gången under KMacs regenttid och det ska bli intressant att se hur han och resten av laget hanterar det.

Conny:
Frågan jag, och förmodligen många andra supportrar, brottas med efter de två senaste matcherna – är vi så här dåliga? Eller har det varit olycksfall i arbetet som kan åtgärdas med ovan nämnda ”lite skruvande”. Jag tror absolut att det finns saker som McKenna inte är nöjd med från de senaste matcherna, men om det blir skruvande i form av taktiska förändringar, byte av personal eller rentav både och återstår att se.

Dan:
Det är klart att det är anledning till oro. Förluster är aldrig bra, framför allt inte när man kanske både hoppas på och förväntar sig mer. Men säsongen är lång och det är faktiskt 30 matcher kvar och 90 poäng att spela om. Och jag tror absolut inte att det finns nån oro i laget eller ledningen. Jag är övertygad om att de har en plan för de flesta tänkbara scenarion. Lika säker är jag på att McKenna kommer att skruva på nåt. Det gör han väl alltid? Och det behöver inte synas i laguppställningen, utan kanske mer i spelarnas roller och agerande, som kan skilja sig en aning. Men givetvis kan det bli nån förändring, kanske både i de bakre och främre leden. Som Harry Clarke in på högerbacken och O´Shea in i mitten, kanske in med Taylor i stället för Phillips, och sen kan de tre offensiva mittfältarna egentligen bestå av vem som helst av de sju tillgängliga, med lägst odds på att Hutchinson är en av dem (McKenna verkar ha stort förtroende för honom). Och McKenna vet till hundra procent vad han kan förvänta sig av var och en av spelarna, och också att alla har förmågan att spela en viktig roll. Jag litar fullt på honom, och på spelarna. Snart kommer första segern. Kanske inte i dag, men snart.

Det pratas en del om att bytena kommer senare så långt denna säsong än tidigare. Vad tror du det beror på? Finns det fog för det eller bör de komma tidigare?

Dan:
Jag har tänkt lite på det där, och ibland varit lite irriterad att de inte har kommit tidigare. Men det kanske är så att McKenna tycker att de på planen gör ett bra jobb och följer den utsatta planen, och inte vill riskera att det lilla som ändå talar för oss ska störas och förändras med byten. För jag tror att han faktiskt ser framför sig att alla 27 i truppen klarar av det jobb de ska göra, och inte göra bort sig. Det känns som ett stort plus för lagbygget, men samtidigt kanske det är ett underbetyg för spetsen i laget, att vi har lite för lite tung spets som sticker ut och kan tillföra det där lilla extra. Är det månne lite jämntjockt i kvaliteten rakt över? Det ger ju en stark bredd, men inte det där lilla extra, som vi kanske allra helst behöver i den här konkurrensen. Med det sagt, skulle jag gärna se fler tidigare byten, men samtidigt sitter ju McKenna på lite mer expertis än jag, och som jag skrev i förra frågan, litar jag fullt på honom och hans omdöme.

Martin D:
Ja, det är märkligt att man bryter ett vinnande koncept med att byta en hel hög vid 60 minuters-strecket. Men kanske har det att göra med att man vill hinna spela in de som är plan i högre utsträckning än förut. Då många inhoppare sett farligare ut än sina föregångar så har jag inget emot lite tidiga byten, om vi har något lämpligt att kasta in från bänken förstås. Med vårt galopperande skadeläge är det inte alltid säkert.

Conny:
Nu känner jag att det verkligen blir ”snillen spekulerar” från min sida…men kanske finns det en tanke från McKenna att, nu när det har gått lite knackigt, att spelarna inte ska bytas ut för tidigt och därmed sarga deras självförtroende ytterligare?  Eller så vill han att spelarna som kommer in verkligen ska köra så hårt och intensivt att de kanske bara orkar en begränsad tid?  Den sämsta tanken jag kan komma på, för vårt lags skull, är väl om han känner att spelarna på bänken inte har samma förmåga (som i Championship) att förändra matchbilden, så att det liksom inte gör samma skillnad att byta ut fyra-fem spelare.

Inte nog med Tuanzebes freak-skada, nu är Greaves också skadad. Hur tyckte du att Wolfie och Burgess klarade sig i lördags och kommer det att vara tillräckligt med dessa herrar i kommande matcher? Och hur ska högerbacken bemannas? Bör Harry Clarke starta och O´Shea kliva in i mitten igen eller hur ska KMac tänka här egentligen?

Conny:
Burgess och Woolfenden skötte sig helt ok, utan att glänsa. Woolfie har väl haft lite otur som har fått vara ute i kylan en tid, men frågan är om han håller för Premier League i det långa loppet? Jag tycker definitivt att Harry Clarke förtjänar att få chansen när han är fit for fight och då är det naturligt att flytta in O´Shea i mitten. Men uj, skadorna på Greaves och Tuanzebe gör ondare än en (nästan) avsliten tumme.

Dan:
Jag tycker att det gamla radarparet klarade sig helt okej, eller till och med riktigt bra. Det var inte deras misstag som banade väg för målen eller särskilt många målchanser, utom möjligen det första när Woolfenden borde ha styrt nicken till hörna i stället (å andra sidan borde Burns ha varit mer resolut i momentet efter det…). Som jag skrev i fråga ett, skulle jag vilja se Harry Clarke till höger och antingen att Woolfenden blir kvar eller att O´Shea flyttas in i mitten. Med en alltför offensiv Clarke till höger kan vi möjligen bli sårbara för kontringar, men å andra sidan så är väl Clarke snabbaren än O´Shea. Jag tror faktiskt att jag saknar Tuanzebe mer än Greaves. Han har sett så lugn och säker ut när han har spelat, och också verkat sprida ett lugn i laget och backlinjen. Jag tror att den luckan är svårare att fylla än den efter Greaves. Men oavsett blir det en tuff match i dag, och det gäller att hålla i ända från början; Brentford gör ju ofta mål redan i första minuten.

Martin D:
Slutbetyget för W+B blir väl godkänt, men det går inte att sticka under stol med att det är ett kvalitets-steg ned från Greaves+O´Shea (den sistnämnde underströk ju efter senaste matchen att han vill spela mittback istället för högerback vilket också syntes under matchen...) I bästa fall kan vi hoppas att det var en nervig premiärmatch för dem och att de kan spela upp sig. För har vi att göra med en enkel kvalitetsskillnad så är sämre kvalitet i vårt försvar inte vad vi behöver nu. Kanske kan Burgess + O´Shea bli en något mindre försämring. I så fall har vi bara H Clarke kvar som naturlig högerback och frågan är dels hur hans kropp håller efter skada och om han håller, vilket kvalitet är det han kommer leverera uthålligt? Plötsligt känns defensiven totalt sett lite skakig och lägg på det att jag ännu inte håller Muric för en trygg sista utpost (jätteräddningar blandat med jättetabbar, och är han så bra på fötterna och får vi i så fall ut något av det?) så är det inte undra på att jag kan förespråka att sätta ett tre-personers mittfält för att avlasta backlinjen alt en fembackslinje för att hjälpa till att freda vårt mål. Och med det sagt så behöver vi också börja sätta de få chanser vi får. Delaps form har satt igång rykten att han kommer få uppköpsbud från topp-6-klubbar redan i Januari…

Trycket efter matchbiljetter har ökat enormt under de senaste två säsongerna och det kommer att bli ännu större kommande säsong. Därför har klubben beslutat att ha kvar Super Blues som medlemsform för supportrar i Storbritannien medan utländska supportrar är hänvisade till International Blues membership. All info finns på Ipswich Towns hemsida.

Vårt bästa tips i nuläget är att skaffa International Blues membership om man vill kunna ha chans att få tag på biljett till någon match under säsongen. ITFC Sweden har alltså inte möjlighet att hjälpa till med matchbiljetter för säsongen 2024/25. Det är förstås en stor besvikelse för oss att inte ha fått mer gehör från klubben i våra hjärtan, men det är en verklighet som vi får förhålla oss till.

ITFC Sweden jobbar tillsammans med andra utländska supporterklubbar för att göra oss hörda och skulle det bli någon ljusning på biljettfronten så återkommer vi givetvis med information om det.

Med vänliga sommarhälsningar,

Styrelsen, ITFC Sweden